Inferno 2016
Synopsis
Efter att ha vaknat upp i en sjukhussäng i Florence, Italien, utan minne av vad som har hänt de senaste dagarna befinner sig Robert Langdon helt plötsligt mitt i skottlinjen. Med hjälp av Dr. Sienna och hennes expertis i symbolik gör Langdon allt i sin makt för att överleva och lösa det mest invecklade pusslet hans hittills har stött på.
Info
Originaltitel
Inferno
Biopremiär
14 oktober 2016
DVD-premiär
27 februari 2017
Språk
Engelska
Land
USA
Distributör
Sony Pictures
Åldersgräns
11 år
Längd
Mycket spring men lite spänning
Det är ett mysterium minst lika fascinerande som Dan Browns böcker: hur kan en så begåvad regissör och en karismatisk huvudroll slarva bort ett så lovande upplägg? För tredje gången dessutom? Tempot är högt men ”Inferno” blir aldrig så nagelbitande eller smart som den borde vara.
”Inferno” är den tredje filmen med Tom Hanks som mysterieälskande professor Robert Langdon. Kanske har tillräckligt lång tid passerat sedan ”Da Vinci-koden” (2006) och ”Änglar och demoner” (2009) för att publiken ska ha glömt att de egentligen inte var så jättebra. Den här gången är insatserna högre, hotet större och hjälten svagare. Men även i ”Inferno” lyckas regissören Ron Howard slarva bort ett intressant upplägg, och nöjer sig med att leverera en högst medioker thriller.
Titeln syftar på helvetet, så som det skildrades av 1300-talspoeten Dante Alighieri och senare målades av konstnären Sandro Botticelli sådär 200 år senare. Det är också ett passande namn på det virus som är på väg att släppas ut av en briljant/galen superstjärna inom bioingenjörsfältet, Bertrand Zobrist (Ben Foster). Hans tanke är att jordens befolkning går mot sin undergång, men att planeten kan räddas om man mördar hälften av oss. Langdon erkänner att killen har viss charm, men planen måste naturligtvis stoppas.
Nu har Langdon alltså bara ett dygn på sig att rädda världen, och inte blir det bättre av att han lider av hemska hallucinationer och minnesförlust. Langdon är som alltid ett vandrande uppslagsverk när det kommer till konst och konspirationsteorier, men kan nu inte minnas sitt eget mellannamn. (Tyvärr tar ingen chansen att skoja till det med att ”Danger” är hans mellannamn.)
Men inget sätter fart på den skarpa gamla hjärnan som en god hederlig konspiration. Snart har Robert Langdon glömt att han var febrig och svag, och han rusar genom italienska museer och kapeller i jakt på ledtrådar, duckar kulor och försöker reda ut vem han kan lita på. Assisterad av en vacker ung brunett (Felicity Jones), vilket är standard i en Robert Langdon-film, kan jakten börja. Upplägget skiljer sig inte mycket från Dan Browns bladvändare. I varannan scen springer Robert och Sienna för sitt liv, varannan scen blir en andningspaus där de istället letar ledtrådar som gömts på gamla artefakter.
För publiken är det inte riktigt självklart vem som är god eller ond. Till och med vår huvudperson själv beter sig ytterst misstänksamt. Manuset gör ett bra jobb i att aldrig låta oss veta vem man ska lita på. Frågan är om jag bryr mig tillräckligt mycket för att ta reda på det? Nja, tyvärr inte.
Hotet känns varken realistiskt eller spännande. I grund och botten är det ju en fascinerande, nästan ogripbar tanke - vad skulle hända om ett virus kunde utplåna halva jordens befolkning? Skulle vi uppleva ett brinnande inferno, eller kanske få en trevligare hemplanet i slutändan? Filmen gör dock inte mycket för att spinna vidare på den tråden. Istället förlitar man sig på att spänningen kommer ur fotjakter och pangpang, och några förvirrande twistar. Värst blir det när man ska flashbacka tillbaka till scener vi såg för en kvart sen, som för att försäkra sig om att tittare som somnat ändå kan hänga med.
Som de tidigare filmerna varvar ”Inferno” sin action med små historielektioner. Det känns som en kul snabbvisit genom europeiska museer lika mycket som att titta på medioker Hollywood-underhållning. Och jag är med på den här resan och blir sällan uttråkad. Tempot är högt, och Tom Hanks har ännu inte gjort en dålig prestation.
Som filmälskare föredrar jag mer intelligenta thrillers med lite mer klass och mindre förutsägbarhet. En annan biobesökare kan säkert uppskatta ”Inferno” som tillfredsställande nog. Men jag ser den inte som ”höstens måste” på bio.
| 10 oktober 2016 12:30 |
Skriv din recension
Användarrecensioner (2)
Da Vinci-koden var väldigt bra, men den här bara bra 3/5 boken Inferno var bra mycket bättre samt slutet skiljer sig åt i boken också...
Jag har varit och sett Ron Howards filmatisering av Dan Browns fjärde Robert Langdon bok och ska nu med denna recension tala om vad jag tyckte. Men först lite om handlingen.
Skottskadad och drabbad av minnesförlust vaknar Robert Langdon (Tom Hanks) i en sjukhussäng i Florens. Vid sin sida har han den vackra läkaren Sienna Brooks (Felicity Jones) och med hennes hjälp försöker han få fast den skyldige som har låtit sig inspireras av Dantes helvetesskildring Inferno. Tillsammans, och i tät kamp mot klockan, beger Robert Langdon och Sienna Brooks sig kors och tvärs över Europa för att försöka stoppa en global konspiration.
Ron Howard har i vanlig ordning gjort en spännande film i ett högt tempo i sin tredje Dan Brown filmatisering. Tom Hanks gör i vanlig ordning en mycket bra gestaltning av Robert Langdon och hans motspelerska Felicity Jones är mycket bra i rollen som Sienna Brooks. Högt är det alltså i denna film i vanlig ordning och filmens två timmar långa speltid går väldigt snabbt. En del saker ifrån boken har utelämnats. Men över lagt så är filmatiseringen trogen boken. Så gillar man Dan Browns böcker om Robert Langdon så kan filmen starkt rekommenderas. Men historierna om Robert Langdon känns dessvärre som upprepningar. Det är alltid samma typ av story om en konspiration som Langdon ska reda ut med hjälp av sina kunskaper om gamla symboler och kvinna vid sin sida som sedan i en kamp emot klockan ska förhindra en konspiration eller något liknande. Så på så vis levererar inte filmen "Inferno" något direkt nyskapande. Men jag tycker ändå att den är sevärd på grund av bra skådespelarprestationer och vackra vyer ifrån Italien där filmen utspelar sig till stor del. Dessutom är filmen en intressant historielektion om den gamla italienska författaren Dante Alighieri.
Filmen rekommenderas om man gillar spännande thrillers i historisk miljö eller är ett fan av Dan Browns Robert Langdon böcker. Men vill se något mer överraskande och nyskapande ska man nog välja en annan film. En trea av fem möjliga får filmen "Inferno" av mig i betyg.