Den svenske regissören och tvåfaldige Guldpalmen-vinnaren Ruben Östlund har under ett längre samtal med MovieZine fått berätta om filmerna han själv uppskattar mest. Det enda som inte fick diskuteras var hans egna filmer, istället ville han få dela med sig av godbitarna ur filmhistorien som alldeles för många missat.
I några kommande artiklar kommer du kunna läsa delar av vårt samtal med Östlund. Men vi inleder det hela med filmen från 2026 som är hans favorit hittills ur årets utbud, nämligen Paweł Pawlikowskis nya långfilm ”Fatherland”, som utspelar sig i efterkrigstidens Tyskland.
– Den har inte haft premiär ännu men den kommer att gå upp på biograferna under hösten.
I Sverige får vi dock vänta till juldagen innan filmen går upp på bio. ”Fatherland” är Pawlikowskis första långfilm sedan ”Cold War” från 2018 och vann tidigare i år delat pris för bästa regi på filmfestivalen i Cannes.
Filmen utspelar sig 1949 och följer Nobelpristagaren Thomas Mann, spelad av Hanns Zischler, när han återvänder till Tyskland efter sexton år i exil. Med sig har han sin dotter Erika Mann, spelad av Sandra Hüller. Tillsammans färdas de genom ett land som fortfarande försöker återhämta sig från andra världskriget och samtidigt håller på att delas mellan öst och väst.
”Väldigt, väldigt vackert foto”
Östlund har redan hunnit se filmen – och fastnade framför allt för Pawlikowskis visuella berättande.
– Han gjorde tidigare ”Ida” som blev en ganska stor succé. Han vann Oscar för den. Efter det så gjorde han en som heter ”Cold War”. Och nu har han gjort denna som heter ”Fatherland”. I de tre filmerna har han jobbat med svartvit fotografi. Han är otroligt skicklig på att komponera bilder. Väldigt, väldigt vackert foto.
Precis som i ”Ida” och ”Cold War” arbetar Pawlikowski även här i svartvitt, med fotografen Łukasz Żal bakom kameran. Filmen är dessutom korta 82 minuter lång.
Men det är inte bara det visuella som har fått Östlund att fastna för filmen. ”Fatherland” kretsar kring Thomas Manns återkomst till ett Tyskland som befinner sig mitt i den tidiga kalla krigets politiska konflikter. Enligt Östlund blir författaren snabbt indragen i frågan om vilken sida han egentligen står på.
– Det är en epokfilm. Författaren Thomas Mann som fick Nobelpriset och som var i exil från nazismen under andra världskriget, kommer tillbaka till ett efterkrigets Tyskland. Det handlar om tyska samhället och hur massor av olika politiska krafter vill att han ska ta ställning för deras fråga. Mann hamnade i en situation där han antingen ska välja öst eller väst och visa var hans sympatier ligger.
Talar direkt till vår egen tid
Men det är just hans ovilja att välja sida som fascinerar Östlund.
– Och han vägrar göra det. Det som är ganska fint är att den går in i komplexiteten i situationen som de är tvungna att hantera i Tyskland efter andra världskriget. Plötsligt ska landet delas upp i två.
Thomas Mann försöker i stället dämpa motsättningarna.
– Hans intresse var på något sätt att försöka gjuta olja på vågorna. Att försöka dämpa konflikterna. Han vill inte bidra till friktionen och antagonismen mellan öst och väst.
Samtidigt möter han journalister som vill ha något helt annat. Journalisterna är hela tiden ute efter något ställningstagande eller rubrik. Det är här Östlund tycker att filmen börjar tala direkt till vår egen tid.
– Så den handlar mycket om media och en person som är tvungen att hantera media. Och kan mycket väl reflektera saker som vi håller på att hantera i vår tid. Idag har det blivit så otroligt mycket större. Någon sorts journalistik där man försöker få fram kontroversiella uttalanden för att spä på någon sorts konflikt. Eller man vet att det finns en konflikt som man dramaturgiskt kan spela på.
”Här är det inga strider”
Filmen handlar dessutom om en del av andra världskrigets historia som han tycker att filmvärlden alltför sällan stannar upp vid.
– Och det är väldigt imponerande att se en film som utspelas i någon sorts efterkrigets Tyskland. Där man får se konsekvenserna. Väldigt många av de andra filmerna man ser som handlar om andra världskriget, tar ju slut när kriget är slut. Eller så handlar de om något viktigt slag. Men här är det inga strider. Här är det bara om konsekvenserna efteråt.
Och det är just den delen som Östlund tycker är så intressant.
– Vilket också är ganska otroligt, att vi har utelämnat det så otroligt mycket i filmvärlden. Vi som jobbar i filmvärlden alltså… att man inte belyser det mer. Den filmen kan jag verkligen rekommendera!
Under hösten kommer vi släppa fler delar av vårt filmsnackande med Östlund. Regissören har tillsammans med Felix Herngren startat den egna filmsajten MyList, där olika kända profiler tipsar om just sina favoritfilmer och tv-serier. Men det går givetvis även bra för oss vanliga dödliga att skapa konton och göra egna listor med. I några kommande artiklar fortsätter Östlund dock att tipsa om filmerna direkt här hos MovieZine.
Läs också: Två Oscarsvinnare slåss om Guldpalmen – men bara en berörde mig på riktigt
Läs också: Pawel Pawlikowskis nya film görs i svartvitt – utgör lös trilogi med ”Ida” och ”Cold War”
Läs också: Kan Ruben Östlunds nya filmtjänst lindra din Netflix-ångest?
