Gripande om slaven Nat Turners liv, som ledde till en blodig revolt, men den oerfarna manusförfattaren/regissören gör att verket får dras med en del onödiga svagheter.

Regissören Paul Verhoeven frammanar både respekt och avsky i sitt framställande av misshandel, våldtäkt, kåthet och trassliga familjerelationer – allt i en salig röra. En fantastisk Isabelle Huppert håller ihop det hela, och för den som inte backar för det stötande är ”Elle” en intressant film att se, och som är säker på att inte lämna någon oberörd.

”Little Men” är ett subtilt drama om hur de vuxnas värld hotar att krossa barnens. Det är oerhört välspelat och på gränsen till anspråkslöst.

Charlie Chaplin kommer alltid bli ihågkommen som en av de största inom komedigenren och det finns en anledning. Det gör sig påmint inte minst i hans mest framgångsrika film som även är en av de roligaste antikrigssatirer som gjorts.

Vissa filmer får en att känna sorg eller glädje, skapar lättsam underhållning eller svåra tankeställningar, men få filmer lyckas involvera lika många typer av känslor och tankar som det mångfacetterade dramat ”Lion”.

Ben Wheatley gör sin mest publikfriande film hittills och levererar en 90 minuter lång shootout i en skitig och övergiven Boston-fabrik. Snyggt, explosivt och oändligt underhållande.

”Hell or High Water” är en sällsynt intelligent neo-western som framgångsrikt kombinerar pulshöjande thrillerelement och pang-pang med frän samhällskommentar. Den engagerar i varje enskild bildruta.

Hong-jin Na fortsätter att etablera sig som en av de mest spännande kreativa rösterna inom sydkoreansk film. Med ”The Wailing” är han mer ambitiös, originell och ljuvligt galen än någonsin tidigare.

Babak Anvaris ”Under the Shadow” har en grundstory som vi har sett tusen gånger tidigare, men inte i ett splittrat och volatilt Teheran på 80-talet.

”The Hollars” är en smårolig och sevärd dramakomedi om dysfunktionella familjerelationer och återföreningar. Det är ganska klyschigt och mycket av det vi ser här har gjorts tidigare i både bättre och sämre filmer. I det stora hela lyckas dock regissören och skådespelaren John Krasinski hålla fokus där den bör vara och därför i slutändan underhålla, åtminstone för stunden.

Filmatiseringar av Philip Roths verk har genom åren varit en svår nöt att knäcka, men regidebuterande James Schamus visar vägen med den finstämda och välskrivna ”Indignation”.

Fascinerande dokumentärfilm om liv och hur överleva dess trauman. ”Author: JT LeRoy Story” handlar om en avancerad litterär bluff som skakade om kultur- och kändisvärlden för ett decennium sedan. Det som utspelas på duken är ett spännande mysterium som ännu en gång bevisar att verkligheten faktiskt överträffar dikten.

Rumänske regissören Christian Mungiu följer upp sina succéer ”4 månader, 3 veckor och 2 dagar” och ”Bortom bergen” med ännu ett avskalat och blekt, men ändå under ytan pulserande drama om moraliska utsvävningar. Det berör absolut även om jag finner berättandets upprepande natur och klassiskt apatiska inramning vara lätt uttröttande, varför historien inte riktigt får den tyngd som den hade förtjänat.