Hunden brukar ofta sägas vara människans bästa vän, och jag har nog aldrig sett en film som jobbat så hårt, eller så framgångsrikt, med att gestalta just det som ”Heart of the Beast”.
Brad Pitt spelar här James Belmont, en pensionerad soldat som efter en flygkrasch blir fast i vildmarken tillsammans med sin stridshund Odin, och till varje pris försöker ta sig tillbaka hem.
Det är en i grunden väldigt simpel premiss, och med undantaget J.K. Simmons i en cameo som skogsmulle så spelar Pitt exklusivt mot en hund. Han är som vanligt suverän: säger inte mycket, men får varje ord, varje blick och varje handling att räknas. Det går aldrig ens att tveka på hur mycket han älskar sin vovve.
Och vovven själv, en hundskådis som i verkligheten heter Uber, får en att undra när Oscarsakademin instiftar ett pris för bästa fyrbenta skådis.
Samspelet mellan Pitt och Uber blir filmens livskraft – med en sämre skådis (eller en mindre engagerad hund) hade det här ganska lätt kunnat bli ett sömnpiller. Istället finner man sig ständigt alert, och sitter som på nålar vid varje hinder, oavsett om det är en fors som ska korsas eller en flock dryga vargar som ska avspisas.
Vad som också ger ”Heart of the Beast” ett rejält lyft är att den är fantastiskt snygg. Att regissör David Ayer spelat in i princip allt ute i riktig skog och mark är uppenbart, och det gör filmen desto starkare: inte nog med att spänningen höjs av att det känns som att man har den amerikanska vildmarken i knäet när man tittar, utan vyerna är ofta fantastiskt vackra.
Har du någonsin velat se David Ayer regissera en Animal Planet-dokumentär så är det här nog det närmsta du kommer komma.
Den trista nackdelen med att allt är verkligt är att de få sakerna som inte är det blir pinsamt uppenbara: när det till exempel rusar in en tydligt CGI-skapt björn i bild så hajar man till lite, till stor del just för att den skär sig rätt rejält mot allt annat som är skrämmande äkta.
Natursekvenserna varvas med betydligt kortare klipp från Belmonts och Odins karriär i militären, där det vankas både explosioner och pangpang (det är David Ayer, trots allt), men de används sparsamt, och framförallt för att tjäna karaktärerna: både man och hund lider av PTSD, men har samtidigt också knutits ihop för livet av det de gått igenom.
Ayer lyckas säga desto mer genom att visa desto mindre, och klipper snyggt mellan dået och nuet för att skapa en stark helhet.
Det lär göras många fler filmer om både överlevnad i vildmarken och människans relation till sin bästa vän hunden. Men när man går ut ur salongen efter att ha sett ”Heart of the Beast” kan man inte annat än att tänka att det nog är ganska överflödigt – just den här sortens film blir nog inte mycket bättre än såhär.
Och en påminnelse: känner du starkt för hundar (eller för Brad Pitt…) så kan det vara värt att ladda upp med en näsduk eller två i fickan.
Snabbfakta om ”Heart of the Beast”
- Regi: David Ayer
- Skådespelare: Brad Pitt, J.K. Simmons, Anna Lambe
- Genre: Action, äventyr
- Speltid: 1 tim 41 min
- Åldersgräns: 11 år
- MovieZines betyg: 4/5
