”The Discovery” är ett melankoliskt och vackert drama som sakta för publiken mellan olika existentiella frågor om meningen med livet och vad döden egentligen innebär. En stjärnspäckad rollbesättning och intressanta dialoger gör filmen mycket underhållande, trots en brist på övergripande intrig.

Vad har Wong Kar Wai, Anna Wintour och Rihanna gemensamt? Jo, Metropolitan Museum of Arts välgörenhetsgala som går av stapeln den första måndagen i maj. Missa inte dokumentären om den spektakulära utställningen – inklusive dramat bakom kulisserna om vilka som får komma.

En väldigt rolig och lite småfräck animerad film som kanske inte levererar några superviktiga budskap så mycket som ändå visar upp väldigt spännande och hyfsat annorlunda händelseutvecklingar. ”Baby-bossen” är snyggt filmad, har många riktigt trevliga 3D-effekter och fungerar superbt som matinéunderhållning för de yngre, men faktiskt också oss äldre.

En stark film om två bröder som lever i skuggan av våld och fördomar i Malmö. ”Den enda vägen” är en av årets hittills bästa filmer.

”Känslan av ett slut” är en förrädiskt stillsam film om en helt vanlig mans liv, som går från händelselöst till komplicerat när han får ett oväntat arv.

Det var en gång en mus, och den musen hette Klas. Och han var alltid bjuden när det var stort kalas. Jag ber om ursäkt till alla vars hjärna precis drog upp melodin ur det förvaringssystem där barnvisor ligger. Ni kommer nynna på den till midsommar.

Ola Rapace och Ruth Vega Fernandez spelar två av huvudrollerna i den franska sci-fi-filmen ”Kamp till döds” och utgör därför en av årets stora svensksatsningar i utlandet. Tyvärr lyckas den svenska duon inte lyfta den fantasilösa produktionen och vi kan konstatera att Sverige inte har ett bra år i sci-fi-världen.

”Fargo”-skaparen Noah Hawley är tillbaka och denna gång med en superhjälteproduktion. ”Legion” liknar dock inte någon annan av dagens ack så populära superhjälteserier, den är minst sagt egen. Detta ska, åtminstone via mina ögon, ses som något mycket positivt.

SVT:s ”Innan vi dör” är ännu en suverän svensk kriminalserie som både är spännande och djupt engagerande. Ensemblen, men också det otroligt välskrivna och mångbottnade manuset, lyfter detta drama till riktigt höga höjder. Även om början har en rätt lång startsträcka och slutet kan tyckas vara en aning forcerat så är detta en produktion av absolut bästa slag.

Stor underhållning och snygga visuella effekter i remaken av Mamoru Oshiis animerade mangaäventyr från 1995 med samma namn. Scarlett Johanson är stentuff i huvudrollen och tempot verkligen konstant på topp. Tyvärr känns storyn i slutändan väl tunn och omdömet landar därför, trots teknisk perfektion, på blygsamma ”absolut sevärd”.

I ett försök att förnya en av skräckfilmernas mest konservativa underkategorier, exorcismfilmerna, har regissören Brad Peyton klumpigt kombinerat genrens klassiska handlingsförlopp med ”Inceptions” grundpremiss, men skippat förklaringarna. ”Incarnate” får mig att uppskatta den uppsjö av likartade exorcismfilmer som släppts sedan 70-talets original.

I en värld där precis allting verkar kunna paketeras om för en ny generation biobesökare var det bara en tidsfråga innan någon skulle ge sig på det pajiga 90-talsfenomenet ”Mighty Morphin Power Rangers”. Dessvärre verkar man inte ha haft någon tydlig idé om hur det ska göras.

Äntligen en helanimerad Smurfarna-film som faktiskt för en gångs skull är riktigt underhållande, även för mig som mamma. Detta färggranna och fartfyllda familjeäventyr är mycket bättre än de två senaste smurfrullarna. Fortfarande lider dock också ”Den försvunna byn” av en rätt så uttjatad dramaturgi, men räddas av plötslig och sprudlande girlpower där man inte alls väntade sig den.

Dwayne ”The Rock” Johnson ger oss en inblick i ett unikt rehabiliteringsprogram för unga inspärrade män, där de får möjligheten att börja om på nytt. Det är en okonstlad, engagerande och känslosam titt in i processen som ska få dessa killar på rätt bana.

Här bjuds vi på en modig och ytterst briljant spinn på klassisk skräck, som också skiftar till att vara kvalitetskomedi med satiriska inslag. Det må vara tidigt på året men jag kan ändå klart påstå att ”Get Out” är en av 2017 års bästa filmer.

Den sista hjälten i uppradningen för det som ska komma att bli ”The Defenders” har äntrat scenen. Men tyvärr saknar ”Iron Fist” den slagkraft som hade behövts för att tillföra något nytt i Netflix superhjältevärld.

Det här är mer än bara en film, detta är en symfoni. ”Stockholm, My Love” med Neneh Cherry som egentligen enda medverkande, är ett kärleksbrev till vår huvudstad, en försoning med ett förflutet och en uppgörelse med ett ursprung. Och som allt detta är det också väldigt berörande, samtidigt som det tyvärr inte slutändan alls funkar lika bra som just film.