Nagelbitaren ”Den osynlige gästen” är en guldgruva för fans av finurliga manus och oväntade vändningar. Men när det kommer till att berätta en någorlunda trovärdig historia om riktiga människor lyckas den inte lika bra.

”Nocturama” följer en grupp franska ungdomar under planerandet och utförandet av terrordåd mot flera mål i Paris. Men de mest intressanta delarna av den moderna terroristens psyke utelämnas, vilket gör att filmen mest känns som ett långt, sakligt nyhetsinslag.

Daniel Espinosas comeback är en sci-fi-rysare som stora filmnamn till trots inte lyckas lyfta. Med stora ambitioner men alldeles för lite innehåll får vi vänta till nästa film för att se om han kan hitta sin storform åter.

”Grease” möter ”Romeo och Julia” i detta hatkärlek-objekt till kultklassiker. John Waters spär med sitt parodiska manus på mina fördomar om musikaler. Johnny Depp kommer ut som alla tonårstjejers badboy med ”Cry-Baby”, och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta åt karikatyren som antingen är briljant eller regelrätt tramsig.

1981 såg den allra första ”Evil Dead”-filmen sitt första ljus. Den följdes sedan av två uppföljare 1987 och 1992. Att vi skulle få vänta ända till 2015 för att få se en någorlunda värdig fortsättning var väl lite sådär smådrygt. Men hur är det nu de säger; den som väntar på något… blodigt?

Få, mycket få, tv-serier har under de senaste åren berört mig så pass mycket som sorgligt underskattade ”American Crime”. En dramaserie från manusförfattaren bakom storfilmen ”12 Years A Slave”. ”American Crime” är dock ännu bättre.

När Joan Crawford och Bette Davis mätte sina skådespelartalanger mot varandra i vad som beskrevs som ”stjärnornas krig” var det den senare som, med sin roll som den vrickade Baby Jane, gick segrande ur kampen. Men utan den förstnämnda hade en av 60-talets mest ikoniska dramathrillers aldrig sett dagens ljus.

”Patriots Day” vill visa hur det såg ut bakom kulisserna kring terrorbombningarna under Boston Maraton år 2013. Det landar i en habilt berättad historia, men tyvärr kan regissör Peter Berg inte hålla sig från att slänga på lite för mycket ost på toppen.

Lämna alla tvivel hemma. Det är bara att luta sig tillbaka och njuta när den älskade sagan ”Skönheten och Odjuret” får nytt liv på bioduken. Det är inte så mycket en nytolkning, snarare en stor fet hyllningsfest, där dagens teknik ger berättelsen en färgsprakande finish.

Jordan Vogt-Roberts har satt ihop en snygg och ständigt underhållande monsterfilm som inga fans av genren, eller av popcornrullar i allmänhet, bör missa.

Thrillerdramat ”Taboo” med Tom Hardy är sannerligen en riktigt snyggt producerad serie. Börjar man dock skrapa på den till synes fantastiska ytan, märker man snart att även en del skavanker döljer sig där i Londonleran.

”Gold” är en ambitiös uppgång- och fall-historia som inte riktigt vågar ta ut svängarna nog mycket för att bli något speciellt. Det vi bjuds på är en standardfilm där McConaughey får leka av sig i peruk och med ölkagge, men som inte förmår beröra.

Rojda Sekersöz långfilmsdebut om lojalitet inom gruppen med unga tjejer i centrum är en välbehövlig käftsmäll och en totalinjektion av ”girl power” inom svensk film.

Ett gift par i Teheran vars hus kollapsar flyttar in i en ny lägenhet. Men spår av den tidigare hyresgästen dröjer sig kvar, och snart får de ett traumatiskt besök av en objuden gäst. Cannes-vinnaren ”The Salesman” av Asghar Farhadi blandar skickligt thriller, spänning och drama med komplexa frågor om etik och moral – missa den inte!

Annette Benning med kollegor är fullständigt strålande i detta välskrivna och subtilt humoristiska men ändå lätt melankoliska drama om kvinnor. Manuset är välskrivet och karaktärerna på alla håll väldigt sympatiska. Filmen känns annorlunda men är samtidigt lätt känna igen sig i.

Japan möter Nederländerna i Studio Ghiblis första icke-japanska produktion i en fantasifull och vacker historia om familjeband, existens och röda sköldpaddor.

Detta är en av de vackraste och mest härliga kärlekshistorier som jag någonsin sett skildrad. ”Call Me By Your Name” är en otroligt fin film som med de mest självklara och okonstlade medel berättar det många gånger svåraste som finns i livet att uppleva – den första och hopplöst intensiva kärleken. Detta är så hejdlöst bra, så övertygande och helt enkelt ljuvligt att jag efteråt vill ställa mig upp och ropa ”bravo Luca, bravo”.