Rolf Lassgård är tillbaka i den norrländska myrmarken som polisen Erik Bäckström, denna gång i en serie i sex delar, regisserat av Jens Jonsson. ”Jägarna” är en riktigt bra och spännande följetong, både snygg och välspelad och dessutom på sina håll riktigt berörande. Du kanske inte får så mycket nytt att tänka till om, men ett antal timmar väl utförd underhållning garanteras.

Mary Harron, regissören bakom kultfilmen ”American Psycho”, är tillbaka med ett intressant drama om den kanske mest kända amerikanska psykopaten i världshistorien, Charles Manson.

Fantastisk fortsättning på J.K. Rowlings saga om trollkarlen Newt Scamander och de mäktiga varelser som huserar i hans resväska. Det här är verkligen ett spännande, magiskt och visuellt väldigt vackert familjeäventyr som i mitt tycke gärna får fortsätta bra länge till.

Om Robert Redford står fast vid sitt ord så markerar David Lowerys bankrånar-drama slutet på en nästan sextio år lång skådespelarkarriär. Även om det svider att ta farväl så är det svårt att föreställa sig en mer värdig avskedsföreställning till en Hollywoodstjärna som trots sin ålder, knappast har glömt hur man stjäl showen.

Skaparen bakom tv-succén ”This is Us” har tagit steget till vita duken och levererar en lika manipulativ som träffsäker gråtfest.

Ben Wheatleys Shakespeare-doftande dramakomedi om en familjeuppgörelse är en synnerligen underhållande och lättrelaterad film som berör från första början. Detta är välspelad brittisk diskbänksrealism i autentisk slottsmiljö, vilket bara det är en bedrift som heter duga.

Regissören Hao Wu bjuder på en fascinerande inblick i den märkliga världen av online-kändisar i Kina, de så kallade live-streamarna. Bland de som är uppväxta med sociala medier, föredrar många den virtuella världen framför den verkliga, och ”Peoples Republic of Desire” undersöker varför.

Satanism, kyrkbränder, knivmord och black metal. Jonas Åkerlunds skildring av de ökända black metal-morden i Norge är en fascinerande studie av subkulturers inre maktordning och det höga priset för att slippa kallas posör.

David Mackenzie, regissören bakom den hyllade neowestern-filmen ”Hell or High Water”, beger sig till medeltidens blodiga slagfält med streamingjätten Netflix som partner. Resultatet är en lika intim som storslagen film som petar ner ”Braveheart” från den skotska tronen utan vidare ansträngning.

”Hard Paint” från Brasilien vann Teddy-priset för Bästa hbt-film 2018. Filmdebuterande Shico Menegat imponerar och berör i en intim enmansshow, som belyser hur väl vi döljer våra känslor.

”Grinchen” är en äkta julsaga om godhetens djupverkande kraft, som lämnar efter sig en varm känsla i maggropen och ett småleende på läpparna.

Anna Odell har bjudit in Mikael Persbrandt till att bo i en filmstudio i några veckor. Där ska de leka i ett antal miljöer och skapa grunden för en film. Kanske finns där en baktanke att ligga med Persbrandt, kanske driver hon bara med oss i publiken, men vem kan veta säkert? ”X&Y” är en udda meta-komedi, konstnärlig och personlig, men antagligen för ointressant för en bred publik.

Kärleken mellan Jamie Fraser och Claire Randall är magisk. Den är en perfekt förening av tonårens utopiska föreställning om evig förälskelse, och den vuxnes mer pragmatiska syn på kompanjonskap. ”Outlander” är århundradenas kärlekshistoria.

Krig är ett blodigt helvete som kan förvandla vanliga män till monster. Om inte det räckte med verklighetens fasor, blandar ”Overlord” in zombieskräck i Andra världskriget. Blodigt och slafsigt, men inte särskilt kul.

Alla som hejade på Isak + Even får titta bort nu, när ”Skam”-stjärnan Tarjei Sandvik Moe kastar sig in i het affär med en äldre kvinna. Norska ”An Affair” är snygg, erotiskt laddad och kittlande kontroversiell, men filmens mer osannolika vändningar kräver en skämskudde nära till hands.

I år är det 20 år sedan ”Mulan” gick upp på svenska biografer. För dem som inte sett filmen sedan dess kan det vara värt att ge den en chans. Även i vuxen ålder charmerar, underhåller och berör ”Mulan” lika mycket som den gjorde för två decennier sedan.

Isländske regissören Baldvin Z har hämtat inspiration ur verkliga berättelser om tonårstjejer med drogproblem, och visar en annan sida av natursköna Island i en av årets deppigaste filmer.