”Vice” ger en mycket intressant inblick i amerikansk politik, åtminstone så som den kan ha sett ut enligt regissören och manusförfattaren Adam McKay. Redan inledningstexten förvarnar att Dick Cheney (spelad av en briljant Christian Bale) är en hemligheternas man och ingen kan veta exakt hur det gått till under hans år i maktens korridorer, men att filmmakarna har gjort sitt allra bästa för att gräva fram sanningen.
Filmmakarna är också tydliga med att filmen kommer från ett vänsterliberalt perspektiv, och själv tycker jag nog att det känns som det blandats in en del konspirationsteorier också. Hur som helst är Cheneys resa till makten underhållande och lekfullt berättad, även om den lämnar en ont-i-magen-känsla efter sig om man betänker det cyniska innehållet.
Resan börjar på 60-talet i ett framtidslöst ingenstans, med en kalaspackad Cheney som stoppas av polisen för att han kör onykter. Hans blivande fru Lynne Vincent (Amy Adams) läxar upp honom, för det är andra gången det händer och hon har fått nog. Hon vill ha en framgångsrik man! Cheney har haft svårt att klara Yale och jobbar nu som grovarbetare och super på kvällarna, men han ser Lynne djupt in i ögonen och lovar att bli den man hon vill ha. Egentligen är det alltså hennes fel att Cheney valde politiken och att världen ser ut som den gör idag!
Cheney skulle nämligen komma att bli den mest inflytelserika vicepresidenten genom tiderna. Liksom i dokumentären ”Get Me Roger Stone” attribueras en ensam man här till att ha ändrat kurslinjen för amerikansk politik till det värre, och det är en fascinerande om än sannolikt överdriven beskrivelse. Cheney började som praktikant under Nixon-administrationen, och kom snart att få jobba tätt ihop med Donald Rumsfeld (härligt spelad av Steve Carell). I en talande scen frågar Cheney honom vad de egentligen tror på, alltså vart de står ideologiskt, vilket får Rumsfeld att börja gapskratta.
Enligt filmen lärde sig Cheney snabbt att se möjligheter där andra såg hinder. Ett litet exempel är hur de flesta amerikaner tyckte det var bra med en ”estate tax” eftersom den beskattade de ärvda egendomar som var såpass högt värderade att det bara affekterade 5% av befolkningen. Genom att ändra begreppet till ”death tax”, lyckades han vända opinionen, och få geneme man att rösta emot skatten, fastän det var samma sak.
Ett större exempel med desto värre konsekvenser var hans inblandning i Irak-kriget. Innan han blev vicepresident hade han tagit en paus i politiken och blivit chef för ett av de stora oljebolagen. Terrorkatastrofen den 11 september 2001 öppnade upp en möjlighet att invadera Irak och säkra olja. När kriget var över, efter att tusentals amerikanska soldater och hundratusentals irakier dödats, hade bolagets värde stigit med 500%.
Konsekvenserna av Cheneys ageranden i filmen är ofattbart tunga, men berättartonen är lättsam. Ett överraskande moment är när det uppenbaras vem berättarrösten, som förklarat de politiska strategierna för oss under de många frysta bildrutorna, tillhör. I övrigt vet vi ju på ett ungefär vad som kommer avhandlas och hur det kommer att sluta, men Christian Bale gör ett utmärkt jobb med Cheney och filmen bjuder på alltigenom fina skådespelarprestationer. ”Vice” är en lättsamt berättad, välgjord och sevärd film, helt enkelt. Rekommenderas!