Vad händer när en hockeyspelare med kort stubin byter ut isen mot golfbanan? Svaret är givetvis att total kalabalik uppstår och i det här fallet att härligt urspårad komedi skapas. Se till att stänga av hjärnan innan den här filmen börjar för den behöver inte analyseras det minsta på djupet.
Adam Sandler är i sitt esse i huvudrollen som Happy Gilmore. Denne är en ung man med hockeydrömmar vars ständiga försök att komma med i stadens lag resulterar i att han hånas. Hans flickvän ser honom som en hopplös förlorare och lämnar honom för gott. Han förlorar jobb efter jobb. Som om inte allt detta vore nog så hotar staten med att sälja hans farmors hus på grund av hennes skulder.
Traditionell sportfilm i grunden
Från ingenstans upptäcker Happy att han är lika bra på att träffa golfbollar hårt som han är på att skicka iväg tunga slagskott med hockeyklubba. Det öppnar upp för en möjlighet att vinna de pengar som behövs för att rädda huset och cirkusen kan börja. I allt kaos så glömmer filmen dock inte bort att hålla hjärtat bultande och Happys kärlek till familjen berör.
Som sportfilm fungerar det här fint och är väldigt traditionellt i grunden. Temat med en underdog som ställs mot en erfaren veteran inom den idrottsgren som det handlar om förvaltas på klassiskt sätt trots att alla regler rebelliskt och vildsint körs över. Vi håller andan i avgörande moment precis som i vilken seriös idrottsfilm som helst.
Enkelt berättande med driv
Det råder ingen tvekan om vilket socialt budskap som manuset vill framföra när vår hjälte hemmahörande i jordnära arbetarklass rör upp bland snobbig överklass, men satiren är lättsam. Det här är hundra procent underhållning hela vägen. Christopher McDonald representerar med roande inlevelse överklassen i rollen som Happys slemmiga motståndare på greenen.
Jag älskar enkelheten i berättandet och drivet som aldrig upphör. Manuset består i stort sett av sanslösa scenarion och galna infall uppradade efter varandra. Speltiden är kort och snacket hålls till exakt det nödvändiga i den här typen av komedi. Bildmässigt är det härligt färgglatt och tonmässigt smittande glättigt.
En golfens rockstar
Filmens styrka är hur bra den oemotståndliga charmen samsas med den burdusa ruffigheten. Happy må vara en impulsiv och högljudd bad boy som älskar att slå folk på käften, men han känns aldrig jobbig eller korkad på ett barnsligt sätt. Han är en golfens rockstar som man älskar. Sandler bär filmen med sin karisma.
Bland skådespelarna i biroller finns några riktiga guldkorn. Extra fyndigt känns det att ha med Carl Weathers från ”Rocky” i en mer lättsam idrottsskildring och han spelar sin roll med njutbar glimt i ögat. Fans av James Bond kan njuta av ikoniske skurkskådisen Richard Kiel i en liten, men minnesvärd, roll. Ben Stillers uppdykanden i en elak roll är sanslöst roliga.
”Happy Gilmore” är en störtskön filmklassiker med enda syfte att underhålla och det lyckas den med med råge. Det ska bli väldigt intressant att återse Happy och se var han hamnat i livet i Netflix uppföljare med Sandler tillbaka i den ikoniska rollen.