Vi lever i franchisens tid. Oavsett kassaintäkter, intresse från publik eller annan motivation så ska varenda möjlig filmserie grävas upp och mjölkas till tusen. Kusliga ”The Strangers” (2008) behövde visserligen ingen uppföljare även om tvåan, som kom tio år senare, var hyfsad.
Vad den definitivt inte behövde var en hel reboot-trilogi, speciellt av gamla finska räven Renny Harlin. Han må ha haft en imponerande storhetstid på 1990-talet (”Die Hard 2”, ”Cliffhanger”, etc.) men nu är det längesedan han gjorde något nämnvärt.
Denna films föregångare, med den unika titeln ”Chapter 1”, var mestadels en tam upprepning av originalfilmen med nästan identiskt upplägg. Ett par (Madelaine Petsch, Froy Gutierrez) ensamma i hus (denna gång airbnb) ute i skogen, terroriseras av tre maskerade mördare.
Den här tar vid nästan exakt där förra slutade med överlevande Petsch på ett sjukhus (någon har sett ”Alla helgons blodiga natt 2”). Det dröjer inte länge innan titelns främlingar dyker upp igen och vår stackars hjältinna måste lägga benen på ryggen.
Det blir springa, springa, skrika och mer springa. Stundtals avrättas någon stackars statist mest för att låta Petsch hämta andan. Men allt våld och elände känns om möjligt ännu mer poänglöst än tidigare.
Försöken att sticka ut utanför den generiska slasher-premissen känns mer desperata än kreativa. I en sekvens släpper mördartrion loss ett blodtörstigt vildsvin (i CGI-format om det förvånar någon) som resulterar i en våldsam men likväl meningslös uppgörelse.
Man försöker även ge psykopaterna en bakgrundshistoria av prequel-typ där de möts som barn och utvecklas till knäppskallar. Avsikten verkar vara att återfinna känslan av klassikern ”Det onda arvet” men resultatet liknar snarare klumpiga ”Halloween”- och ”Motorsågsmassakern”-filmer. Det klassiska misstaget att förklara det som ursprungligen var mystiskt och kusligt.
Ska man ge Harlin och filmen något beröm så är det ambitionen att göra något mer än att upprepa scenariot med heminvasion. Här är man generös med nya miljöer och till och med karaktärer. Men försöka duger tyvärr inte och det höjer knappast filmens kvalitet.
Det går dock inte att klaga på stackars Petsch (”Riverdale”) som kämpar med blod, svett och tårar för att ge liv åt sin utsatta final girl. Hon är bättre än vad filmen förtjänar, speciellt i några krystade inslag om paranoia och trauma.
Övriga skådespelare gör vad de ska men fungerar mest som misstänkta och/eller offer i en alltför välbekant sidointrig och mysterium av typen ”är alla i staden medskyldiga?”.
Gabriel Basso (”A House of Dynamite”, ”The Night Agent”) förtjänar omnämnande som obehaglig skitstövel. Veteranen Richard Brake (”Game of Thrones”, ”Barbarian”) har bara lite mer än en cameo som läbbig sheriff.
I övrigt lämnas många lösa trådar som ska knytas ihop i kommande och – förhoppningsvis – avslutande delen. Men intresset är ljummet som bäst. Man verkar vilja etablera dessa ”främlingar” som några slags Freddy eller Jason men de är för anonyma, opersonliga och… ja, lite tråkiga.
Skräckfanatiker som fördomsfritt slukar allt i genren (inklusive undertecknad) kan detta fungera som hjärndött tidsfördriv. Men man önskar nästan att Harlin – som inledde Hollywood-karriären med ”Terror på Elm Street 4” – hade satsat på att återuppliva en annan franchise. Kanske nästa projekt bör vara ”Deep Blue Sea 4”?
”The Strangers: Chapter 2” släpps den 17 november på SF Anytime.
