Kate Winslet är ett namn förknippat med kvalitetsspel framför kameran oavsett hur den konstnärliga klassen på själva filmen hon är med i är. Hon är aldrig rädd för att spela psykologiskt eller fysiskt utmanande roller och det modet respekterar jag henne enormt för.
Med den här filmen tar hon sig an en helt ny roll i själva produktionen; den som regissör.
Som debutverk i registolen väljer hon ett verk fullt värdigt hennes talang. Det här är ett känslomässigt komplext drama som sätter skådespelarna på hårda prov när en familjs jul skuggas av att modern Junes (Helen Mirren) sjukdom blir värre. Familjemedlemmarna samlas vid hennes sida och med dem följer infekterade konflikter och motsättningar.
En människa vars gnista ingen smärta kan släcka
Filmen drivs helt av karaktärerna och deras samtal med varandra. Berättelsen bor i dialogen och publiken måste uppfatta varje ord för att förstå alla nyanser i relationerna. Winslets son Joe Anders har författat ett manus som håller för att spelas på en teaterscen. Att både mor och son har varit såhär inblandade i produktionen ger för mig extra kraft till filmens budskap om vikten av familjesammanhållning.
Winslet tar själv rollen som Junes nerviga dotter Julia. Hon ger oss en fysiskt och mentalt osminkad insats. Systern Mollys öppna vrede spelas med rå intensitet av Andrea Riseborough. Johnny Flynn porträtterar den hjärtskärande ångesten inom den känslige sonen Connor så att vi verkligen känner den med honom. Mirren är storartad som en människa vars gnista inte kan släckas av den smärta hon går igenom.
En känsla av teater
Timothy Spall är bra som Junes disträ och på ytan obrydde make Bernie och har en av filmens mest gripande scener i en karaokebar.
Den enda som inte lever upp till förväntningarna är Toni Collette som den spirituella dottern Helen. Rollen är överdrivet parodiskt skriven och Collette spelar över. Det som ändå imponerar med ensemblen som helhet är att de känns som en riktig familj.
Spelplatsen för dramat är det sjukhus där June är inlagd och är begränsad till hennes rum, väntrummet och ett par korridorer. Det ger ytterligare känsla av teater och det på absolut bästa sätt. Ljuset känns naturligt och stjäl inte intrycket från de känslor som det handlar om. Musiken består av ödsliga och ekande pianotoner istället för de tårdrypande stråkar som filmer av den här typen oftast har.
En julfilm som kan ses året runt
Det må av min beskrivning fram till hit verka som att det här bara är tårar och lidande, men filmens stora styrka är att den täcker upp nästan alla typer av känslor utan att förlora det som gör att man tar den på allvar. Den är varm, men den blir aldrig smörig. Den djupt mänskliga tonen sviker inte en sekund av speltiden.
Som julfilm är det här fantastiskt för att julkänslan inte trycks in i publikens ansikte. Jag känner den naturligt i hjärtat hela filmen igenom, men det här fungerar lika bra för den som bara vill ha ett urstarkt drama och ignorerar juldekorationerna. Den kräver inte ens glädje av åskådaren. Den är en kvalitetsfilm som kan ses året runt med samma behållning.
En kraftfull blandning av smärta och värme
”Goodbye June” är en film som till stor del gör rejält ont, men likt sin huvudperson så gräver den inte ner sig i tragedi. Den håller andan uppe och är otroligt inspirerande. Winslet visar framfötterna rejält bakom kameran och jag hoppas verkligen att hon regisserar flera filmer.
När sluttexterna rullar sitter jag rörd till tårar och vill tala om för alla i familjen hur mycket jag älskar dem samtidigt som den varma julmagin fortfarande ger mig ett mysleende på läpparna. Frank Capras mästerverk ”Livet är underbart” är den enda julfilm jag sett tidigare har väckt den känslan så kraftfullt i mig.
Trots tårarna i min glögg så vill jag tacka Winslet och Netflix för den finaste julklapp som filmälskare fått på väldigt länge.
Snabbfakta: Goodbye June
- Regi: Kate Winslet
- Manus: Joe Anders
- Skådespelare: Helen Mirren, Timothy Spall, Johnny Flynn, Kate Winslet, Andrea Riseborough
- Genre: Drama
- Speltid: 1 timme 54 minuter
- Premiär: 24 december 2025
- Finns på: Netflix
- MovieZines betyg: 4/5
