Petra har blivit vuxen ihop med Anders. De har varit gifta i 20 år, har två barn och ett liv som de tillsammans skapat. Hon är en framgångsrik skådespelare och han en musiker som säljer platina. De är som vilket framgångsrikt kändispar som helst, lyckliga, stabila och snygga på diverse magasinomslag.
Men det är något som inte stämmer. Petra känner det i sin kropp innan hon ens kan formulera orden, Anders viftar bort det. Sedan, alldeles för plötsligt trots alla föraningar, säger att han inte längre älskar henne och vill skiljas.
I kaoset som uppstår vid den livsavgörande förändringen får vi också träffa Petra som femtonåring. Hon lever i ett dysfunktionellt hem med bråkande föräldrar och lovar tidigt att aldrig bli som dem. Vi får följa den unga Petras väg mot kärleken genom tonårstumultens förälskelse, parallellt som vi får se den vuxna Petra ta sig genom det som är kvar när förälskelse och kärlek sedan länge tagit slut.
Smärtsam igenkänning
”Det är något som inte stämmer” bygger på Martina Haags självutlämnande bok med samma namn. Hon har således inte bara skrivit grundmaterialet, utan gör här alltså dessutom sin regidebut, vilket ger filmen en känsla av autenticitet.
Haag omsätter det personliga berättandet från sida till scen med stor känslighet och lyckas med bedriften att göra det privata allmängiltigt. Och så här med facit i hand så är jag övertygad om att det är hennes direkta engagemang genom processen som varit avgörande för att bevara bokens ton och den ärliga skildringen av huvudpersonens inre resa från kris och kaos till något annat och nytt.
Filmen, som jag väntat på länge (ty den blev klar redan för två år sedan), skildrar en skilsmässa och de efterföljande känslorna av svek, ångest och ensamhet. Den ger oss växelvis berättelsen om Petra nu och Petra då. Det är ett intressant grepp, som sömlöst lyckas väva samman de olika tidsepokerna till ett enhetligt och engagerande narrativ.
För oss med liknande erfarenheter av skilsmässor, är det med en nästan smärtsam igenkänning vi betraktar den övergivna Petra försöka få grepp om sin tillvaro. När hon hålögd står ensam i det tysta hemmet, omgiven av spår av ett liv som plötsligt förlorat sitt sammanhang är jag där med henne. I de små, vardagliga detaljerna möter filmen den brutala verkligheten som en skilsmässa bär med sig; känslan av att bli osynlig, av att inte räcka till, av att behöva lära sig andas i ett rum där någon annan tidigare delade ens syre.
Samtidigt fångar dessa scener även ett annat driv, en överlevnadsinstinkt och en återuppståndelse där Petra så småningom samlar ihop spillrorna av sitt förintade jag, hittar nya vanor och bit för bit bygger en självkänsla som inte längre är beroende av någon annan.
Alexandra Rapaport i en av sina starkaste roller
Alexandra Rapaport levererar en av sina starkaste och mest minnesvärda rolltolkningar som Petra. Hon har en naturlig sårbarhet i sitt ansikte som berör. Varje blick och paus är väl avvägda, och inget uttryck känns påklistrat.
Rapaport hittar en tonalitet som gör karaktärens inre skörhet och styrka tydliga utan ansträngning. Det är framför allt i de tysta ögonblicken hon imponerar: små ansiktsförändringar som förstärker den glåmigt desillusionerade uppsynen, en knappt hörbar suck eller en långsam förskjutning i kroppsspråket. Hennes förmåga att balansera smärtan med värmen ger Petra ett genuint och mänskligt djup som gör att jag verkligen känner med henne på hennes väg mot självkännedom.
Rapaport gör också berättarrösten, både i det som är nu och det som var då. Hon är krasst konstaterande, och trots att jag egentligen inte tycker att det hade behövts någon voice over så ger den tyngd till grundmaterialet och därmed också Haag sin egen röst.
Ingen traditionell romcom
Stjärnskottet Ella Hammarsten Liedberg som är riktigt övertygande som den unga Petra. Hon bjuder på en nyanserad prestation och förvandlar sin karaktär till en högst verklig och komplex person bortom tonårsturbulensen. Hon navigerar likt Petra den äldre, sin tillvaro med sina känslor som kompass, och jag tror och hoppas på henne i sitt sökande efter kärlek. Även om jag ju vet att den kommer få ett abrupt slut.
”Det är något som inte stämmer” är inte en traditionell romcom där kärleken räddar allt. I stället är detta en lågmält underhållande, reflekterande och påtagligt mänsklig skildring av kärlekens avigsidor. Filmen handlar om avslut men bär med sig ett löfte om att det efteråt kommer en början på något nytt.
Jag fäller några tårar under visningen, men lämnar till sist salongen med en positiv känsla av att inget gott, utan det onda som avstamp. Och trots att väntan på filmen varit onödigt lång, så var upplevelsen värd den.
Snabbfakta: Det är något som inte stämmer
Regi: Martina Haag
Manus: Peter Arrhenius, Martina Haag
Skådespelare: Alexandra Rapaport, Ella Hammarsten Liedberg, Shanti Roney, Henrik Norlén, Kardo Razzazi, Adrian Macéus, Hanna Hedlund, Jessica Liedberg
Genre: Dramakomedi
Biopremiär: 29 augusti 2025
Visas på: Bio
MovieZines betyg: 4/5
