”Ungdomen idag” kan man lätt sucka över – vildar som Tommy (Anson Boon), en 19-åring vars beteende, präglat av droger, sex och misshandel, skapar kaos i omgivningen. Men liksom After Dark tar den medelålders pappan och maken Chris (Stephen Graham) saken i egna händer – han tolererar helt enkelt inte detta omdömeslösa beteende och kidnappar sonika Tommy.
Tommy vaknar snart upp fastkedjad i Chris källare och inser att han måste ändra sina dåliga vanor för att eventuellt bli fri. Samtidigt lär han känna Chris familj och hushållerska.
Detta är en delikat brittisk svart komedi av bästa sort: en bisarr kidnappning som i fel sällskap hade kunnat luta sig alltför mycket åt antingen det komiska eller det obehagliga. Men den polska, Oscarsnominerade regissören Jan Komasa (”Corpus Christi”) balanserar skickligt det absurda med värme och låter oss både lära känna och gilla karaktärerna i all galenskap.
Det är en tänkvärd men aldrig tung film som uppmuntrar tittaren att engagera sig i berättelsen och dess rollfigurer. Teman kring ansvar och medmänsklighet väcker tankar och känslor. Tommy och Chris är på olika sätt vidriga, men samtidigt djupt mänskliga – med hjärtat på lite fel ställe. De blir aldrig bisarra monster, trots uppenbara fel och brister.
Mycket av detta kan tillskrivas ett starkt manus av Naqqash Khalid (”In Camera”) och debutanten Bartek Bartosik. Men filmen är inte minst skådespelarnas.
Den alltid sevärda veteranen Graham (”Adolescence”) – besynnerligt lik Russell Crowe här – är suverän i en roll som snabbt växer från knäppis till känslig och omtänksam familjeman. Andrea Riseborough är, föga förvånande, minst lika bra som den melankoliska mamman. Hon och Graham kompletterar varandra väl, precis som de oförutsägbara karaktärernas maktbalans.
Särskilt är detta ett ypperligt tillfälle att upptäcka begåvade Boon (för den som inte sett honom i ”1917”, ”MobLand” eller som Johnny Rotten i ”Pistol”). Hans ärliga och imponerande rollprestation balanserar skickligt maskulin vrede och sårbarhet. Ett namn vi med all sannolikhet kommer att se mer av framöver.
I övrigt finns det förvånansvärt mycket charm och hjärta i en historia om att både hitta sig själv och gemenskapen i en familj. Möjligen är upplösningen aningen svagare än resten av filmen, men det är lätt att förlåta när resten av ensemblen är så välspelad och underbart skruvad. Träffsäkra svarta komedier som denna växer inte på träd.
”Good Boy” har ännu ingen svensk biopremiär.