“Is This Thing On?” är ett vackert och underhållande porträtt av ett par vars äktenskap sakta förfallit. Känslor som ebbat ut i sanden. Band som hållit dem samman och nu tycks ha lösts upp i tomma intet. I filmens början når de samstämmigt beslutet att gå skilda vägar.
Will Arnett, hittills kanske mera känd som röstskådespelare och ståuppkomiker än som ansikte på vita duken, är verkligen perfekt i rollen som Alex. Hans fru Tess (en alltid lika kompetent Laura Dern, “Marriage Story”) borstar tänderna innan läggdags och konstaterar krasst att nu är det nog. De är helt överens.
Ståuppkomik som terapi
Det blir Alex som får flytta. Men hans liv känns inte jätteroligt i den enkla, kala ungkarlslyan. Tills han ramlar in på en komediklubbs amatörkväll och skriver upp sig på listan för att slippa betala inträdesavgift. Och framträdandet går riktigt bra, såpass att han återvänder regelbundet, blir kompis med de andra ståuppkomikerna, och till sist får ett riktigt gig.
Vet inte riktigt om jag köper en sådan ansträngningslös uppstigning på komediklubbshimlen, med tanke på hur mycket arbete som ligger bakom komikernas uppträdanden, och vilken tid de lägger ner på att öva och se vad som går hem hos publiken. Det funkar dock för den här berättelsen, som dessutom är löst baserad den brittiske komikern John Bishops anekdoter.
Både Bishop och Arnett står för övrigt som filmens medförfattare tillsammans med Mark Chappell och dess regissör Bradley Cooper.
Så Alex filar vidare på sina skämt, som liksom Bishops uppträdanden hämtas ur de egna känslorna kring separationen. Funderingar på vad som gått fel. Hur han känner inför sin exfru. Vad han saknar. Tills en kväll hennes dejt tar med henne till komediklubben där Alex uppträder…
Filmen bjuder på många skratt
Cooper regisserar med säker hand, och filmen håller samma höga nivå som hans tidigare ”A Star is Born” och “Maestro”. En värdig uppföljare men lite annorlunda i tonen. Musiken och det storslagna har bytts ut mot mer lågmält berättande, dock lika underhållande och skickligt komponerat. Dessutom bjuder filmen på många skratt.
Det är inte bara ståuppscenerna som är roliga. Familjen består även av två barn och hundar. Alex och Tess umgås med barnen och träffar vännerna tillsammans, inför vilka de påstår att de bara tar en paus. Dynamiken mellan dem och bästa vännerna (spelade av Andra Day och Cooper själv som arbetslös skådis med perfekt komisk tajming) bjuder på många skrattframkallande situationer, särskilt som Alex och Tess förhållande mirakulöst kommer in i en sorts andra andning medan vännerna tror att de bara bråkar.
Rörlig kamera och snabba klipp drar en snabbt in i handlingen (förutom en del fundersamma närbilder på Alex djupt försjunken i tankar). Filmen är över två timmar men känns sällan lång.
Cooper har verkligen karvat ut sin plats i regissörsstolen och vi får se hur långt filmen når i årets Oscarsrace. Jag såg den på New York Film Festival där den visades som avslutningsfilm och för mig åtminstone var den en av höstens höjdpunkter.
Svensk biopremiär 27 februari 2026.