Film

Skribent

Viktor Jerner

13 april 2017 | 18:00

Lista: "The Fast and the Furious"-filmerna rangordnade från sämst till bäst

Från street racing till ren "vehicular warfare", nästa steg lär bli dinosaurier, jätterobotar eller Race Wars på månen.
Från relativt återhållsam street racing och stölder av elektronik till bombastisk action där karaktärerna i princip är superhjältar, "The Fast and the Furious"-serien har sannerligen utvecklats på spännande och oväntade håll genom åren. Efter drygt 16 år av bilar, brudar och bröder har vi nu landat vid F. Gary Grays "Fast & Furious 8" som hade premiär i veckan. Trots det massiva bakslaget i form av Paul Walkers plötsliga och djupt tragiska död tuffar franchisen på som aldrig förr, vilket är oerhört imponerande.  
 
Trots seriens brutala ojämnhet tänkte jag fira dess otroliga historia lite genom att presentera min personliga rangordning av filmerna, från sämst till bäst. 
 
 

8. "Fast & Furious" (2009)

 
Även om det här var starten på den nya eran av Fast & Furious-filmer som har skänkt mig mycket nöje genom åren så kan jag inte annat än att placera den här sophögen – signerad Justin Lin som otroligt nog tog serien till sin absoluta höjdpunkt senare i sin karriär – sist på listan. Förväntningarna var höga när den landade med löftet om att gå tillbaka till rötterna och "kärnfamiljen" efter en liten avstickare, vilket också gjorde besvikelsen så mycket starkare.
 
Kort sagt tar den allt som är svagt i den här filmserien och skruvar upp det till sin absoluta maxnivå. Karaktärsutveckling och story åsidosätts till förmån för bombastisk action, men problemet här är att inte ens actionscenerna levererar (den där bedrövliga rullande CGI-oljelastbilen hemsöker fortfarande mina drömmar).
 
 

7. "The Fast and the Furious: Tokyo Drift" (2006)

 
Den ovan nämnda avstickaren var inte heller särskilt lyckad, då Justin Lin – hans första film som regissör i serien – valde att byta ut Torretto, O'Conner och company mot... Sean Boswell. Det är skönt att Lin och hans team vågar introducera en helt ny typ av racing och byta miljö, men då krävs en mer intressant karaktär än Lucas Blacks plågade high school-student att bygga allt kring.
 
Att den är riktigt snyggt paketerad, att den verkligen utnyttjar allt det som Tokyo har att erbjuda och att Sung Kangs Han äntrar serien är några förlåtande aspekter, men det räcker inte på långa vägar för att rädda den från det sunkiga bottenskiktet av listan. 
 
 

6. "2 Fast 2 Furious" (2003)

 
"Hur ligger inte den här filmen absolut sist på listan?" tänker nog en del av er när ni ser den här placeringen, så jag ska förklara mig. Det här är utan tvekan den mest hatade och sågade filmen i serien, men för mig – som var 12 år gammal när den landade – gick den som en NOS-injektion rakt in i hjärtat där den fortfarande har en permanent guilty pleasure-plats.
 
Under de 14 år som sedan har passerat har jag givetvis insett att den inte är det mästerverk jag då trodde, men den har fortfarande sina stunder. Inte en enda replik känns som något som yttras i verkligheten, men den energi som John Singleton – och även Tyrese Gibson i sitt första inhopp som Roman Pearce – skänker filmen smittar verkligen av sig. Det är street racing för hela slanten, på gott och ont. 
 
 

5. "Fast & Furious 7" (2015)

 
Den här får agera lite som lite av en gräns mellan de filmer i serien som är dåliga och de som är bra. Tråkigt nog lutar "Fast & Furious 7" mer åt den förstnämnda kategorin, vilket var tungt att acceptera till en början. Det faktum att talangfulla James Wan tog över rodret efter Justin Lin tyckte jag var lovande på förhand, men actionregin påminner stundtals om Michael Bay och det menar jag inte i positiv bemärkelse.
 
Scenen när bilarna "hoppar fallskärm" är dock fantastisk, men det är en tidig höjdpunkt som resten av filmen aldrig når. De nya karaktärerna – spelade av bland andra Djimon Hounsou, Nathalie Emmanuel och Tony Jaa – är smärtsamt platta, sexismen maxas och den risiga hacker-storyn haltar. Inte ens avskedet av Paul Walker fungerar särskilt bra, utan blir krystat och begränsande. 
 
 

4. "Fast & Furious 6" (2013)

 
Efter att ha tagit några tydliga steg mot en mer förhöjd "Fast & Furious"-värld i "Fast Five" släpper Justin Lin här på alla spärrar och bara går loss fullständigt. Gravitationen är svagare och döden är längre bort, vilket också öppnade upp spelplanen för serien rejält. Här handlar det inte längre om street racing, utan det var med "Fast & Furious 6" som serien helt och hållet tog steget över till "vehicular warfare" som Tej (Ludacris) så vackert uttrycker det.
 
Stridsvagnar, militärflygplan, raketgevär och legosoldater slängs in i mixen och resultatet är oväntat njutbart. Ögonblick á la när Toretto kör en Dodge Charger genom nosen på ett exploderande flygplan som kasar fram på marken eller när han kraschar sin bil för att rädda Letty "på volley" går till historieböckerna. Den stora frågan kvarstår dock ännu; hur lång var den där landningsbanan egentligen? 
 
 

3. "Fast & Furious 8" (2017)

 
Efter James Wans snedsteg var det med glädje jag lämnade biosalongen efter "Fast & Furious 8" och kunde konstatera att serien hade hittat tillbaka till glansen som Justin Lin skänkte nummer fem och sex. F. Gary Gray vet precis vad fansen vill ha i denna nya era av Fast-filmer och levererar det i drivor. Actionscenerna – särskilt New York-jakten och u-båten – är gudomligt fysikfria och lockade fram ett permanent leende på mina läppar. 
 
Nytillskottet Scott Eastwood kunde inte vara mer ointressant, men raka motsatsen är det med Charlize Theron som kommer in och levererar den bästa skurken hittills i serien. Cipher är ett olidligt lökigt namn och hacking-grejen (jag suckar högt varje gång "God's Eye" nämns) var tråkig redan i sjuan, men hennes skådespel och dynamiken med Vin Diesel – som för övrigt gör sin bästa prestation hittills i serien – höjer den här filmen rejält. Även Jason Statham som bland annat går loss i en fullkomligt magisk "Hard Boiled"-inspirerad scen är oväntat nog en stor behållning. 
 
 

2. "The Fast and the Furious" (2001)

 
Det var här allt började. Innan bilar kunde flyga, dra bankvalv på Rios gator eller bekämpa en rysk atomubåt var allt mer intimt och liv och död hade så mycket mer tyngd. Med en skamlös "Point Break"-ripoff där surfare byts ut mot street racers kickstartade regissören Rob Cohen en filmserie som blev ett internationellt fenomen.
 
Det är inte svårt att förstå varför, då den universella tematiken kring familj, gråzonerna mellan "gott och ont" och skottsäkert brödraskap är lika gammal och beprövad som berättandet självt. Jag faller också för det, riktigt hårt, och trots vissa brister och överbliven 90-talsost njuter jag verkligen av dynamiken mellan Vin Diesel och Paul Walker här. Inget i uppföljarna har lyckats emotionellt toppa (spoilervarning!) Jesses tragiska död och den efterföljande konfrontationen mellan Dom och Brian. 
 
 

1. "Fast Five" (2011)

 
Det var innan den här filmen som Justin Lin och hans team insåg att de var på väg att kollidera med en oundviklig sanning. Street racing och bilpirater är intressant, men till en viss gräns. Om "The Fast and the Furious"-serien hade fortsatt på det spåret hade det bara varit en tidsfråga innan den hade stagnerat totalt. Därför togs beslutet att släppa lite på de tyglarna och att från och med nummer fem leka lite med olika genrer.
 
Första steget blev heistfilm, då Torettos team ska genomföra en spektakulär kupp i Rio de Janeiro med det nya tillskottet Luke Hobbs (Dwayne Johnson) hack i häl. Skildringen av den kuppen är för mig utan tvekan höjdpunkten för serien ur actionperspektiv och även på manusnivå är "Fast Five" vassast i serien. Karaktärsdynamiken tas till sin mest effektiva plats, insatserna känns verkliga och balansen mellan allvar och fånigt överdriven action har aldrig varit bättre. 
 
Tyck till! Tycker du att filmerna ligger i rätt ordning eller hade du rankat dem annorlunda? 
| 13 april 2017 18:00 |