James Cameron vill att vi ska tillbringa resten av våra liv på Pandora. Han har nu spottat ur sig tre nya filmer från sitt universum med blåa filurer, och jag förstår verkligen inte varför. Efter film nummer två blev det tydligt att vi ser i princip exakt samma historia igen, fast i en “ny” miljö, och så har det fortsatt.
Det var oroväckande redan på förhand efter succén med första filmen, då gubben berättade att han hade totalt fyra(!) filmer till på lager och alla vet att uppföljare av denna kaliber sällan slår hårt.
I ren protest mot detta har jag listat 10 andra äventyrsfilmer du borde sätta tänderna i istället.
Läs också: 10 saker jag störde mig på i ”Avatar: Fire and Ash”
10. Atlantis – En försvunnen värld (2001)
Disneys kanske mest förbisedda äventyr är också ett av deras modigaste. “Atlantis” skrotar musiknumren, prinsess-fokuset och gulliga sidekicks till förmån för en rak pulp-resa rakt ner i det okända. Det är Jules Verne via serietidningsestetik, med maskiner, språk, ruiner och känslan av att varje steg kan bli ditt sista.
Visst är den mer matiné än överlevnad, men just därför fungerar den som inkörsport till listan. Ett äventyr där upptäckarlusten står i centrum – inte franchisetänk.
Läs också: 10 Disney-klassiker som är nästintill perfekta
9. The New World (2005)
Terrence Malicks mest tillgängliga film är fortfarande långt ifrån enkel. “The New World” är ett äventyr där konflikterna viskas snarare än skriks, och där varje blick mot horisonten säger mer än en hel monolog.
Det här är inte filmen du slänger på för tempo. Det är filmen du sjunker in i. Ett äventyr som handlar om att gå vilse – kulturellt, känslomässigt och mänskligt.
8. Alpha (2018)
En film som flög under radarn, men som egentligen är ett ur-äventyr i modern tappning. “Alpha” berättar en historia så gammal att den knappt behöver dialog: en pojke, en vildmark och ett band som formas mellan människa och djur.
Det är snyggt, naket och rakt på sak. Och framför allt påminner den om att äventyr inte alltid behöver vara högljudda för att vara storslagna. Ibland räcker det med kyla, ensamhet och viljan att ta sig hem.
7. Jeremiah Johnson – indiandödaren (1972)
Hunkar i vildmarken är ett vinnande koncept, det har vi ju fått se i modern tid då Leonardo DiCaprio slogs med björnar och frös ansiktet av sig i “The Revenant”.
Långt innan dess, hade Robert Redford redan varit både hunk och ensamvarg i den amerikanska vildmarken. Filmen är så arketypiskt att det nästan känns som en myt. Den är långsam, sträv och kompromisslös – ett äventyr där varje beslut kostar något.
Läs också: Robert Redfords 15 bästa roller – från eleganta bedragare till tysta hjältar
6. Amazonas – smaragdskogen (1985)
John Boorman tog Tarzan-motivet och gjorde något betydligt mer intressant av det. “The Emerald Forest” är ett äventyr om kulturkrockar, tillhörighet och vad civilisation egentligen betyder.
Filmen är stundtals rå, stundtals naiv, men alltid ärlig i sitt försök att skildra en värld där västerländska lösningar inte är självklara. Ett äventyr som vågar vara obekvämt, och därför fastnar.
5. Kampen om elden (1981)
Ron Perlman har ju det där primala och stundtals groteska utseendet som gör honom unik. Kanske just därför gör han sin bästa roll i “Quest for Fire” där han får leva upp till sitt utseende.
Nästan ingen dialog. Nästan ingen handling i traditionell mening. Ändå är ”Quest for Fire” ett av de mest hypnotiska äventyr som gjorts. Det är mänsklighetens barndom skildrad som ren överlevnad: eld, hunger, rädsla.
4. Walkabout – mannaprovet (1971)
Två barn strandsatta i den australiska vildmarken låter som en total mardröm med alla tusentals möjligheter att dö av något du inte ens vet vad det är.
Det som gör filmen så stark är kontrasten mellan civilisation och natur, mellan det brittiska barnens stela uppfostran och aboriginpojkens nästan dansande samexistens med omgivningen. Nicolas Roegs debuterar och använder öknen som både paradis och prövning, med en kamera som glider mellan nakna kroppar, blodröda solnedgångar och våldsamma djurmöten utan att moralisera.
3. Prinsessan Mononoke (1997)
Det är fullständigt omöjligt att inte inkludera ett verk från studio ghibli när vi talar äventyrsfilm och lika svårt är det att välja just en!
Hayao Miyazaki gör något som få äventyrsfilmer ens försöker: han vägrar välja sida. Naturen är inte god. Människan är inte ond. Alla slåss för att överleva.
“Princess Mononoke” är på den där nivån där allt bara är så otroligt mysigt, samtidigt som det är storslagen, våldsam, vacker och filosofisk. Ett äventyr som litar på att publiken klarar moraliska gråzoner och existentiella frågor utan att någon behöver förklara dem.
Läs också: Quiz: Kan du matcha Ghibli-karaktären med rätt film?
2. Den siste mohikanen (1992)
Michael Mann tog ett klassiskt äventyr och laddade det med känslor, svett och ödesmättad romantik. ”The Last of the Mohicans” är ett äventyr i rörelse – genom skogar, krig, kärlek och förlorade världar.
Musiken bär, bilderna bränner sig fast och slutet är fortfarande ett av de mest kraftfulla i genren. Ett äventyr som känns i bröstkorgen.
1. Apocalypto (2006)
Mel Gibson är en galen man, men när han sätter sig i regissörsstolen så händer något i mig. Han har en satans förmåga att skapa närvarande narrativ och jag minns hur jag satt på helspänn och kved mig emellanåt när jag såg “Apocalypto”.
Det är en klassisk hämndrulle med alla känslor ihopbakade till ett fartfyllt äventyr som bara växer. Man känner med karaktärerna trots att man inte förstår ett ord vad de säger och den är lika vacker som den är grisig och brutal.
Jag skulle vilja kalla den min absoluta favorit när det kommer till äventyr och har du inte sett den – grattis!
Läs också: 10 blockbusters som kan rädda biograferna 2026
Läs också: 10 filmer från 2025 som fick mig att gråta