10 saker jag störde mig på i ”Avatar: Fire and Ash”

“Avatar: Fire and Ash” är gastkramande och bombastisk. Ändå finns det flera saker som vår skribent Daniel Bradshaw inte köper.

Publicerad:

“Avatar: Fire and Ash” är gastkramande, visuellt slående, oerhört detaljerad och fullständigt bombastisk. Men trots allt detta finns det flera saker jag helt enkelt inte får ihop i James Camerons nya storfilm. Här är tio grejer jag inte köper…

(Varning för spoilers nedan.)

10. När Spider och Kiri kysser varandra

Om jag har förstått det rätt är Kiri dotter – eller möjligen en reinkarnation – av Sigourney Weavers karaktär, och hon växer upp som dotter till Jake och Neytiri. Spider är också deras barn, på något sätt, vilket innebär att de borde ha en form av syskonrelation. Trots detta kysser de varandra och delar flera scener med en märklig och obehaglig stämning. Jag tycker ärligt talat att det känns direkt snuskigt.

9. Jake Sully blir spetsad av en pil – och dansar balett strax efteråt

Detta händer vid flera tillfällen i filmen. När Neytiri blir träffad av en pil framställs det som extremt smärtsamt och livshotande, vilket känns rimligt. Men när Jake och Quaritch genomborras av spjut kan de fortsätta slåss som om ingenting hänt. Jag kan köpa att James Bond skakar av sig ett skotthål, men i Avatar-världen känns det annars som att minsta skada kan vara dödlig – utom när det gäller huvudpersonerna.

8. Will they / won’t they

Relationen mellan Jake och Quaritch är en av filmens mest förvirrande aspekter. De samarbetar, räddar varandras liv, försöker döda varandra och hotar varandra – om vartannat. Jag tycker det är helt oklart vad jag förväntas känna inför någon av dem den här gången. Nu tycks Quaritch vara ute ur bilden igen men vem vet han kanske dyker upp igen i nästa film och då kanske jag får svar.

7. När Jake plötsligt ska halshugga Spider i skogen

Ett av Jakes stora bekymmer handlar om vad han ska göra med Spider, hans mänskliga son (eller svärson, beroende på hur man tolkar relationen mellan Spider och Kiri). Neytiri vill inte ha honom hos dem, både för att han är människa och för att hon sörjer sin egen son gissar jag.

Jake vill till varje pris rädda Spider – ända tills han plötsligt, och helt utan rimlig motivering, bestämmer sig för att halshugga honom i ett skogsbryn. Det är så extremt ologiskt och klumpigt skrivet att det nästan blir komiskt.

6. Hur ska vi hålla koll på alla karaktärer?

Det är redan svårt att skilja på alla blå varelser, och filmen gör inget för att underlätta. Nya karaktärer introduceras konstant utan att man hinner förstå vilka de är eller varför man ska bry sig. Är det meningen att jag ska känna något när Ronal dör? Jag har ingen aning om vem hon är. Däremot var Navi-bebisen väldigt söt, det ska erkännas.

5. Var förvarar de pilarna – och var tar de vägen?

Hela filmen bygger på att askfolket får tag på maskingevär och blir en militant gerillagrupp. Innan dess använder alla pil och båge – men var förvaras pilarna? Ingen har koger eller fodral. Pilarna verkar bara materialiseras ur tomma intet.

4. Är replikerna skrivna 2009?

Vissa repliker är så pinsamma att jag knappt vet var jag ska ta vägen. Spider säger till exempel: “It’s not the size of the dog in the fight, it’s the size of the fight in the dog.”

Coolt när Ray Shoesmith säger det i ”Mr Inbetween”. Inte lika coolt när Jack Champion levererar det här.

3. Vad hände med att vi skulle bry oss om Unobtainium?

Giovanni Ribisi dyker upp lite då och då i filmen. Jag minns knappt om han var med i förra filmen. Oavsett blir det allt mer oklart vad som faktiskt pågår på Pandora. Vad hände med hela planen att utvinna Unobtainium? Missade jag något, eller har filmen bara glömt bort det?

2. Inte nog med att alla ser likadana ut – nu klär de ut sig till varandra också

Som om det inte vore nog att alla Na’vi är svåra att skilja åt, finns det dessutom en halvtimme där Neytiri är utklädd till Varang. Förlåt, men det är redan tillräckligt förvirrande – de behöver verkligen inte börja förklä sig till varandra också.

1. Filmen är 3 timmar och 17 minuter lång

Jag har inget emot långa filmer, men då borde det vara kutym med en paus! Det blev ett enormt rabalder när Scorsese gjorde “The Irishman”, som bara är nio minuter längre. Jag bet ihop för att inte lämna salongen, men att sitta fast i över 200 minuter utan paus är faktiskt mycket begärt.

Läs också: Quiz: 10 frågor som avslöjar hur lite du minns av ”Avatar”

Läs också: Svenska kritiker är delade kring ”Avatar: Fire and Ash”: ”Tekniskt briljant, men…”