Somliga saker är alltid sanna – ett nytt år med videospel rymmer omtagningar på klassiker från förr. Kalla dem remakes, flörta med ordet remaster, eller som i fallet med det senaste spelet i ”Assassin’s Creed”-sagan – en återsynkning (Fulla titeln är ”Assassin’s Creed: Black Flag Resynced”).
Gamla hav, nya horisonter – en färskare upplevelse
Vad betyder då en andra chans för ett spel som redan är ett av de mer älskade i sin serie – är det kanske tillochmed försämrat när man hittat brister som inte behövde fixas? Eller kanske mer förgyllt, som i japanska reparationen kintsugi, där vi belyser bristerna i en porslinsvas med stolthet? Följ med på en segling med skeppskatten så försöker vi svara med grogg och vind i håret.
En sjöman älskar havets bris – och sisådär 100 000 dubloner. Efter ett par stapplande första timmar till du får tag i ditt första skepp så träffar ”Assassins Creed: Black Flag Resynced” rätt i solar plexus. Spelet har guldfeber, och du kommer konstant ledas väg från ditt huvuduppdrag för att leta skattkistor, djur och utsiktsplatser. Har du varit med på spelets första svängom i originalet så kommer du känna väl igen dig.
Det är sig likt, lönnmördarlivet. Men ändå: en nyförälskelse
Har du, likt oss, inte grottat ner dig fullkomligt i originalet förut kan vi förklara att detta spel i sagan om lönnmördare ändå skiljer sig en bit från sina kusiner i serien. Du är till att börja med en fri man, egentligen frånskiljd kraven från att vara lönnmördare eller templar. Det återspeglas också i spelets upplägg, havet är verkligen din målarduk och du kan gå loss med breda penseldrag och små. Det finns alltså gott om krimskrams och skatter som känns värdefulla. Men spelets huvudhistoria har också gott om charm, när du känner för att värja dig från sidospåren.
I korta drag har vi här skönheten till havs från ”Legend of Zelda: Wind Waker” korsat med friheten från öppen världs-design i moderna västerländska spel som ”The Witcher 3: The Wild Hunt” eller ja, resten av hela ”Assassin’s Creed-serien”. Ubi Soft själva är noga med att betona att detta strikt inte är ett spel i RPG-familjen av lönnmördar-spelen. Här sitter betoningen på action, och hur du väljer att armera såväl Edward Kenway som ditt skepp, the Jackdaw.
Du slåss smidigare, världen är rikare, noll avbrott till havs
Vi skulle kunna lista en hel recension med förbättringar och och förändringar som utförts på originalet av Ubisoft Singapore (med flera), men i huvudsak har slagsmålen förändrats till det bättre. Du har nu en uppsjö svärd som du slåss med i närstrid, och det finns en uppsjö möjligheter att parera. Spelets action är varierat, särskilt när vi märkte att tyngre fiender senare i spelet inte går på samma gamla taktik av att matta ut deras försvar till de kroknar. Gör det alltså gärna till en vana att gå steget före dina fiender med en rökbomb eller att utnyttja möjligheten att både parera och rulla undan precis i tid. Spelets ”perfect parry”-system belönar den som svettas med det en stund.
Havsäventyret med Edward Kenway har alltså original-spelet som fond, och det känns igen i att animationer och karaktärsmodeller i grunden kommer från ett lite äldre spel. Men det finns också en uppsjö tacksamma förbättringar som gör att det flyter på och att du lätt kommer in i ett flow-state till havs. Borta är nu laddningstider mellan att du seglar med ditt kära skepp, och tar dig in till en liten lokal by på en ö. Det går alltså toppen att bara lämna rodret på ditt fartyg och dyka ner i vattnet för att simma in sista biten till land. Spelet avbryter inte för att ladda in en ny miljö, utan du kan direkt intressera dig för var närmsta taverna eller höstack ligger på direkten.
Likheter med ”Zelda” och andra kusiner är slående
Detta, och smidigheten med uppriktigt hastigt teleportering till utsiktsplatser över hela kartan gör att det var ett rent nöje att färdas omkring i världen. Om vi återigen jämför med en annan klassiker till havs som ”Legend of Zelda: Wind Waker” så finns det en ren glädje i att bara segla. Måsar följer dig gärna, ibland hoppar det delfiner omkring dig, och det finns dynamiska solnedgångar och nattetid som skänker stämning. Du har också helt nya shanties att hitta i det här spelet, något som lyfter resorna till havs även i det här spelet. Vi nynnar fortfarande på flera av dem, långt efter vi slutat spela.
En av spelets största styrkor är ändå att du verkligen är fri att spela som du själv vill. Det låter kanske som en PR-formulering, men när vi spelade märkte vi att vi kunde lägga fokus på vitt olika aktiviteter vid olika tillfällen. Antingen finns det en nybyggarglädje i att rusta upp din egen lilla by med såväl lägereld som fiskehamn och kraftigt utrustad skeppsmästare. Men likväl finns här en charm i att leka med det utvecklade parkour-systemet över hustak och djungler, där Havanas tak och kyrkor var en särskild höjdpunkt. Det är uppriktigt levande städer, med skvaller och dumheter runt varje hörn.
Och vi må ha varit skeptiska till om vi behövde romantisering av piratlivet år 2026 men vi fick äta upp vår hatt. Det är en uppriktigt övertygande skildring av piraternas guldålder, och när vi mött Blackbeard och sett de här väl återgivna bebyggelserna på mängder med karibiska öar kändes det bara som en stor lättnad. Noll krav finns på att beundra hur realistiskt skildrat verkliga kyrkokapell eller fort fatktiskt är, men de är en glädje att hoppa omkring på dem.
Mycket snack OCH mycket verkstad. Kenway håller vad Ubisoft lovar
PR-snacket har också gått varmt sedan senaste spelet ”Assassin’s Creed: Shadows” om hur avancerat det skiftande vädersystemet Anvil faktiskt är – och visst vill man vara skeptisk till sånt. Men när (gissar vi) varmt regn sköljer över oss när vi spanar från hustaken, och en tidigare solig stadsmiljö glider över i en kulen skymning och stadsljusen tänds är det inte dumt. Vi tog förstås fler skärmdumpar på solnedgångarna till havs än vi kan få med här i recensionen.
Så vad har spelet för egentliga brister? Nå, vi kan tala om att sådana här stora intrikata system som samverkar i en öppen värld så klart går sönder i sömmarna här och var. Spelets rag doll-system för hur fiendekroppar faller runt i världens alla hinder när du besegrat dem är för det mest både dråpligt och underhållande. Men flertalet gånger hamnade i märkligt låsta lägen, när vi inte kunde se vilken fiende som stoppade oss från att fortsätta storyn. Ibland var det en man som stod huvudstupa i sanden med rumpan upp i skyn, som då hade statusen ”obesegrad”, när vi väl började slå på honom.
En annan gång var en kamrat som vi skulle följeslå evigt fast i läget ”jättejätterädd” för någonting onämnt. Då fick vi efter fem minuter ladda om en sparfil för att åter kunna göra om uppdraget. Det ska också sägas att det tacksamt finns flertalet autosaves, vilket verkar skapat just för sådana här tekniska missöden.
Vem du är bestämmer hur du njuter av spelet – Lättillgängligt piratliv
Men sen är frågan också, vilken spelare är du? Har du kört Edward Kenways tidigare äventyr så bedyrar Ubisoft att här finns en uppsjö med nya kvaliteter som gör upplevelsen mer följsam, och det är sant att de utökat narrativet med nya upptåg med bland andra Blackbeard. Actionsekvenser är nu mer njutbara och havet vackrare än förr, och det är ett stort äventyr. Har du kört det förut så är det ändå samma äventyr, och där kan vi väl tacksamt säga att det inte är den dyraste varianten av nya spel, och det drömmiga läget du lätt kan komma in i till havs ändå är stora plus den här gången. Närvaron av spelets nytolkning på cyber-världen med Abstergo kan vi dock ha och mista.
Om du som konsument år 2026 har stora krav på påhittighet och förnyelse i dina dyra videospel är kanske inte ”Assassin’s Creed: Black Flag Resynced” (pust) en förkämpe riktigt. Inte är det nog många som förväntar sig att Ubisoft ska uppfinna hjulet på nytt efter så många spel i serien heller, men det är värt att ta i beaktande. Det finns en trötthet som kan sätta in om du spelat flertalet öppna världar-spel redan i år. De tacksamma ändringar och som teamet gjort denna gången är bland annat att du kan helt slå av UI:n i spelet så att skärmen är helt fri från distraktioner.
Sättet som du upptäcker kartornas alla hemligheter kan göras mer lik ”The Legend of Zelda: Breath of the Wild”. Med det sagt finns förstås ofta huvudobjektiv att lösa, men fler gånger kan du helt enkelt ge dig ut och ser vad som lockar runt nästa krön eller kobbe. Det är ofta värt besväret.
Vi blev glatt överraskade av Edward Kenways nygamla äventyr och rekommenderar alla potentiella sjöbusar där ute att ta en grogg med hans team. Det är ett öppenvärlds-spel av gamla skolan under ytan, men hej vad det glänser. Och det har utrymme för att drömma till havs. Det är ändå rätt unikt, och vem älskar inte en tångdoftande usling?
Betyg: 4 piratskepp av 5 möjliga.
Genre: Action, äventyr
Plattform: PS5, Xbox Series, PC
Utvecklare: Ubi Soft Singapore (med flera)
Utgivare: Ubi Soft
Läs också: I rymden kan ingen höra vad räven säger – ”Star Fox” är en fullträff