Vill jag vissla så visslar jag 2010

Drama
Sverige
94 MIN
Rumänska
Vill jag vissla så visslar jag poster

Synopsis

Bara några dagar från frigivning får Silviu reda på att hans försvunna mamma är tillbaka för att ta med hans yngre bror till Italien. Silvius kamp för upprättelse inleds i detta ständigt stegrande drama om mänsklig desperation och kärlek innanför fängelsemurarna. Gripande realism med verkliga interner på rollistan i en av 2010 års mest internationellt hyllade filmer.
Ditt betyg
3.1 av 15 användare
Logga in för att se betyg av de du följer

Info

Originaltitel
Eu cand vreau sa fluier, fluier
Biopremiär
3 december 2010
Språk
Rumänska
Land
Sverige
Distributör
Folkets Bio
Åldersgräns
15 år
Längd

Recensent

Andreas Samuelson

27 november 2010 | 13:10

Gripande människoöde

Fängelseskildringar av ungdomar på glid är sällan upplyftande och inte gör det här rumänska dramat något större undantag men däremot får vi ett sympatiskt, minnesvärt porträtt av en tragisk ung man vars omständigheter och otur förvandlar honom till en våldsam kriminell trots goda värderingar och en stark kärlek till familjen.

Silviu (Pistireanu George) är knappt fyllda 18 och har två veckor kvar innan han släpps ur fängelset. Han håller sig i skinnet och ser fram emot att få återförenas med sin älskade lillebror som gör regelbundna besök. En dag får han dock chockbeskedet att deras mor, som varit frånvarande i åtta år, planerar att ta med brodern till Italien innan Silviu släpps fri. Silviu blir desperat och hans okontrollerbara frustration försätter honom i svåra situationer och bråk med både fängelsepersonal och andra fångar. Det blir en hård kamp mot översittare, auktoriteter och en självisk moder.

Fängelsefilmer (främst amerikanska) tenderar ofta att bli klichéfyllda. Brutalt våld och envisa stereotyper brukar överskugga historien men här har man prioriterat huvudkaraktären och hans personliga berättelse. Visst finns här hårdför mobbning och våldtäkter men Silviu själv är en normal grabb som hamnat på glid. Hans bakgrund dras inte upp utan filmen är en hastig inblick i hans tillvaro, ett oundvikligt öde han förvirrat försöker hantera.

Det befriande är att Silviu är egen person, han varken sticker ut som ett offer eller försöker snällt ingå i någon slags gemenskap. Han ges trovärdigt kött och blod av den imponerande debutanten George som skapar en unikt varm men svårtillgänglig karaktär vars omtänksamma hjärta skymtar förbi stundtals bakom den hårda ytan. Vi har även en förvånansvärt from och faderlig fängelsedirektör till skillnaden från den maktgalne, psykotiske djävulen vi ofta ser i Hollywoodfilmer.

"Vill jag vissla så visslar jag" är ett fint, lågmält drama om värderingar och att brottas med personliga demoner och dilemman. Den blir inte så tung och pretentiös som många filmer av dess typ lätt kan bli, och våldet och svordomarna känns autentiska och aldrig onödiga. Däremot blir historiens utgång väl enkel. Liksom Silviu själv verkar göra så tvivlar man lite på hans slutgiltiga val och upplösningen blir något tam.

Men det är trots allt en stark, välspelad och trovärdig historia med en sympatisk huvudkaraktär och ett gripande men tyvärr alltför vanligt människoöde.

| 27 november 2010 13:10 |