MovieZine möter Ralph Fiennes

26 Januari 2014 | 00:01

MovieZine möter Ralph Fiennes

Sverigeaktuelle Ralph Fiennes berättar om sina regidrömmar, inspirerande filmskapare och svårigheten med att spela Lord Voldemort.

Hans filmkarriär är inte mycket äldre än 20 år, men på den relativt korta tiden har Ralph Fiennes hunnit göra ett stort avtryck i filmhistorien. Från "Schindler's List" till "Skyfall", via "Den engelske patienten" och givetvis Harry Potter-serien - han varvar brett och smalt som få andra. Aldrig typecastad, alltid på jakt efter nya utmaningar: nu senaste åren också bakom kameran.

I helgen tog han emot Honorary Dragon Award på Göteborg Film Festival, MovieZine var på plats för att gratulera.

Vilka är de stoltaste ögonblicken i din filmkarriär?

- Att göra "Coriolanus", som var en sådan svår film att få till. Det var stort för mig när den blev av. Men också att få vara en del av "Schindler's List", det var en storslagen känsla.

Nu är du här med "The Invisible Woman", din andra film som regissör. Hur länge gick du i regissörstankar innan "Coriolanus"?

- Det växte fram med åren. Jag blev allt mer nyfiken efter att ha jobbat med några fantastiska regissörer. Det verkade intressant. Inte så att jag trodde att jag kunde göra det bättre, absolut inte. Men bara att se allt som de kunde göra... Det byggdes upp inom mig, den här känslan av att jag också ville försöka.

- "Coriolanus" är tillägnad Simon Channing Williams, som producerade "The Constant Gardener" - ännu en film som jag är stolt över att ha gjort. Vi blev vänner och han förstod snart att jag ville regissera, så han erbjöd sig att producera min första film. Han gav mig ett manus som jag gillade och som vi försökte filma. Men det löste sig inte med finansieringen, folk blir nervösa av en oprövad regissör. Sedan blev Simon sjuk och gick bort. Men den erfarenheten, att jobba med en manusförfattare och leta inspelningsplatser, gav mig lite självförtroende till att ens våga föreslå att jag ville gå vidare till "Coriolanus". Jag lärde känna John Logan och skaffade mig en agent. John gillade min idé, och så började det. Men utan Simons pepp hade jag nog aldrig vågat ta steget.

Och nu, från en Shakespeare-adaptation till att spela Charles Dickens... Anar jag ett återkommande tema?

- Nej. Nej. Många frågar det, så jag måste nog klippa strängen med litterära figurer och gå vidare.

På tal om litterära figurer, du har varit med och skapat en av filmvärldens mest minnesvärda skurkar med Lord Voldemort. Vad är det bästa och det sämsta med att vara honom?

- Det finns många bästa saker. Jag blev väldigt belönad, det är kul för alla inblandade att vara med om en sådan succé. Det ger karriären en stor boost, det tackar man inte nej till som skådespelare. Jag gillade att spela rollen. Det fanns ingen direkt nackdel. Bara utmaningen att spela rollen, det frustrerande var ibland att han aldrig kan artikulera. Han är en ondskans skapelse. Han är en effekt, en tingest. Det svåra låg i att ge honom en mänsklig dimension.

När vi ändå är inne på skurkar. Hur var det att inleda karriären med "Schindler's List"?

- Det är ett utmärkt exempel på en så kallad "skurk" som är fantastiskt mångsidig. Till och med i scenen där han konfronterar sina fördomar, det var en briljant skriven roll av Steven Zaillian. Steven Spielberg, som bad mig att göra rollen, ville också undersöka varför den här mannen och så många andra deltar i så obscena gärningar av hat. Vad var det som fick in folk på den vägen. Det är svårt att leva sig in i det som skådespelare. Det var så fantastiskt välskrivet, det här undersökandet och förmänskligandet av en människas onda sidor.

Nu är du också en del av James Bond-filmerna, i den legendariska rollen som M. Hur skulle du vilja utveckla honom? Han har ju alltid suttit bakom ett skrivbord - hoppas du på lite mer action?

- Det hoppas jag! Jag vill gärna få ut honom, det har jag hintat om. Jag vet inte vad som kommer ske. Jag väntar på att höra mer om den kommande filmen. Men jag tror att det kommer bli så, till viss del.

Du har jobbat med så många stora regissörer. Vad tar du med dig från dem när du själv regisserar film?

- Alla regissörer bidrar med olika slags energi, och olika kvaliteter. Anthony Minghella var väldigt samarbetande. Han behövde allas input, deras konstnärlighet och talanger. Det var underbart att se, även hans skådespelare ville bjuda på sig och skapa. Steven Spielbergs otroligt fantasifulla energi, jag hoppas att jag har följt hans exempel och lyckats ta med samma energi på mina inspelningar för att få det att gå framåt. Man får inte låta energin avta. Han skapade alltid en kreativ miljö. Kathryn Bigelow jobbar väldigt intuitivt med bilderna och med energin. Hon är inte lika uttalat detaljerad så som till exempel Anthony. Men man känner hur hon söker efter de starka, filmiska ögonblicken. Hon söker en slags gnista, där skådespeleriet och kamerans rörelser liksom samspelar. Sådan är Kathryn. Någon som Fernando Meirelles vill bara att du ska vara väldigt, väldigt naturlig. Han jobbar med handhållen kamera, det är avslappnat och han vill att man bara ska bete sig så som man gör. Jag älskar det, han är troligen den regissör som varit mest: "agera inte, var bara".

Närmast är du med i "Grand Budapest Hotel" av Wes Anderson. Är han lika egensinnig som hans filmer?

- Jadå, lite grann. Han är ovanligt intelligent. Han är väldigt nyfiken och mottaglig. Jodå, han är egensinnig, på ett mycket attraktivt sätt.

Ralph Fiennes är aktuell på Göteborg Film Festival med dramat "The Invisible Woman", och syns snart i "Grand Budapest Hotel", på bio 14 mars.