Verklighetens Brokeback Mountain

19 November 2014 | 15:00

Han har följt verklighetens ”Brokeback Mountain”

Med sin filmdebut skildrar dokumentärregissören Matt Livadary HBTQ-personer som sysslar med rodeo i USA. Vi tog ett snack med filmskaparen över ett par glas vin under Stockholms filmfestival.

Matt Livadary följde medlemmar ur International Gay Rodeo Association under tre års tid för att regissera, producera, skriva och klippa dokumentären "Queens & Cowboys: A Straight Year at the Gay Rodeo". MovieZine träffade den prisbelönade regissören för att prata om gaycowboys, fördomar, att vara straight i ett gaysamhälle samt vad ”Brokeback Mountain” faktiskt betytt för riktiga gaycowboys.

Hur kom du på idén till filmen?

- Jag har alltid varit ett fan av rodeo, ända sen jag var tre år gammal. Min pappa tog mig till ett ställe som heter Cody i Wyoming, som är en av USA:s mest konservativa stater. Den har cirka 700 invånare men är helt besatta av rodeo. När jag var tre år gammal såg jag det och blev helt förälskad. Jag förälskade mig i rodeo, cowboykulturen, västernnostalgi och allt sådant. Jag är från Los Angeles och om den staden är något så är det den sista att ha något med rodeo att göra. 

- Så flera år senare så jobbade jag med utveckling i ett produktionsbolag. Jag träffade regissörer, manusförfattare och folk som sålde artiklar för att komma på nya idéer. De bad mig komma på ett nytt TV-program och allt jag visste var att det skulle handla om rodeo. Jag gjorde en researchresa runt Nordamerika, åkte till rodeos i småstäder runtom i USA och fick reda på om gayrodeos på vägen. Så jag slutade på mitt jobb, flyttade hem till mina föräldrar under tre år och bestämde mig för att lära mig om hur rodeo gick till. Jag ville veta varför det var nödvändigt att ha en gayrodeo.

Så vad var syftet med filmen?

- Tanken med en cowboy är att han personifierar Amerika. En cowboy är stark, macho och modig. Och många tror att om man lägger till att vara gay så ändrar det allt. Så jag ville berätta historien om hur de som är gay alltid varit en del av denna västernnostalgi och vad det innebär att vara en cowboy. De är en del av den cowboyestetiken, vilket vissa inte tror kan vara sant och det håller jag inte med om.



Många tänker nog på ”Brokeback Mountain” vid första tanken på gaycowboys. Vad är dina tankar kring den jämförelsen?

- Alla jag intervjuade pratade om den, även om det inte finns med i filmen, och vilken effekt den haft på deras liv. Varje person jag pratade med nämnde hur den förändrade allt. Man hade aldrig sett en gayperson eller ett gaypar porträtterats så autentiskt inom deras samhälle, det vill säga lantbruk, västern och landsbygd. Ingen hade någonsin sett ett gaycommunity skildrat på det sättet. 

- Jag tror, och det är bekräftat av massa bevis, att ”Brokeback Mountain” öppnade garderobsdörren för USA. Och sedan 2006 när den kom ut så har gaymedia fått ett genomslag. Det är nästan trendigt numera att ha en gaykaraktär i valfritt medium medan innan ”Brokeback Mountain” så skedde det väldigt sällan. Nu händer det så snabbt, vilket är toppen. En assimilering sker så fort nu vilket är jättebra men det är åsikterna emot assimilering och mot homosexuella finns fortfarande. De är bara tystare nu. 

"De som tycker gayrodeo inte är manligt... försök rida en jävla tjur för det är nästintill omöjligt."


- På djupet har ”Brokeback Mountain” gjort det okej att vara gay men jag tror fortfarande det finns mycket folk som är emot det. De pratar inte högt om det eftersom det är mer vanligt att det är accepterat. Och det skapar en folkgrupp som i allmänhet inte vill kommentera sexualiteter. Jag tycker det är intressant att folk inte vill prata om sexualiteter.

Många skulle kanske dra paralleller till machofenomen som Clint Eastwood och västern när de tänker cowboys, något som sällan kopplas ihop med att vara gay…

- Jag skulle be alla som tycker så att försöka rida på en tjur någon gång i sitt liv. Att riskera sitt liv för att rida i sex-åtta sekunder, och inte ens få pengar för det eftersom man inte får lön inom rodeo. Man vinner bara pengar ifall man kommer på första plats, vilket är som vilken sport som helst i USA eller någon sport jag hört talats om. Så de som tycker att gayrodeo, bara för att det är gay, inte är Clint Eastwood-aktig, manlig eller något annat – försök rida en jävla tjur för det är nästan omöjligt. Det här är människor som gör det varje dag för att de älskar det och föddes med det. Och vem är då att ifrågasätta dem?

Vad har du lärt av den här upplevelsen?

- Bra fråga, jag lärde mig mycket. Att inte vara från rodeovärlden utan en storstad, Los Angeles, och inte heller gay så är jag ju en outsider i dubbel benämning. Jag blev förvånad över hur många homosexuella det finns i västerndelen av USA, som växt upp och trott att de varit de enda gay i sitt samhälle men som hittat gayrodeon och en plats för dem själva. Jag blev också förvånad över mina egna läxor jag hade att lära. Då jag är från Los Angeles så är jag helt liberal. Jag har både vänner, familj, kollegor, alla möjliga jag känner som är gay. Det spelar ingen roll för mig om man är det. Men på gayrodeon kom jag på mig själv att jag var tvungen att komma över mina egna stereotyper och begränsningar över att vara hetero. 



- Jag var nervös över min brist på kunskap och förståelse över vad det innebär att vara gay i samhället eller i HBTQ-communityt. För att få någon att lita på mig och dela med sig av sin historia så var jag tvungen att lära känna dem, och jag trodde att genom att vara hetero så var jag en outsider, någon man inte kan lita på. Eftersom de är från andra sidan så kanske de inte förstår vad man är intresserad av. Vad som motiverade mig hela tiden var när man gick in i videobutiken och passerade förbi HBTQ-sektionen, så såg man alla dessa filmer som jag aldrig trott skulle locka mig eftersom jag är straight och trodde, på helt falska grunder, att ingen av filmerna skulle tilltala mig som straight person. Och det är min stereotyp av vad gaymedia och straight media är, om man nu kan kalla det så. 

- Jag ville göra något om HBTQ-personer som inte handlade om att vara gay eller vara en del av HBTQ-samhället. Det handlade bara om vad man gör som person och jag tror inte den här filmen handlar om att vara gay, straight eller sexualitet överhuvudtaget. Den handlar mer om våra ambitioner och vad vi vill göra med våra liv. Jag tycker inte den har något att göra med sexualitet och jag tror det är så media måste börja porträttera gaypersoner för att det ska bli någon förändring i samhället.