Borta bra, hemma värst. Lågmälda Jana Kippo (Amanda Jansson, huvudroll i “Tunna blå linjen”) återvänder till hembygden i västerbottniska Smååker för att reda upp sin alkoholiserade tvillingbror. På köpet stå öga mot öga med barndomens allra mörkaste stunder och bearbeta både det ena och det andra. Återkomsten rör därav upp minnen, känslor och en svunnen tid de alla velat förtränga. Dessutom för nutiden med sig ett invecklat triangeldrama – för vem är det som har tagit livet av den där Maria som alla snackar om?
Diskbänksrealism och tunga suckar
Den säregna småstadsromanen “Jag for ner till bror” av Karin Smirnoff har överförts till fyra laddade avsnitt. Boken har redan tidigare blivit en omtumlande teateruppsättning som även där hade Amanda Jansson i rollen som Jana. Jag fick själv boken för flera år sedan i present, men som ivrig stavningsentusiast stötte jag på motgång. Skriftspråket i form av få skiljetecken, den märkliga ihopskrivningen av namn och korta meningar gav ett “avhugget” och ett för mig allt för distraherande intryck.
Inför miniserien plockade jag återigen upp boken som jag nu såg i ett helt annat ljus. Så fort jag hade vant sig vid det annorlunda språkbruket sken flera lager av kreativ konst igenom raderna. Författaren Smirnoff bemästrar att måla upp både känslor och kulisser hos läsarna, utan att egentligen beskriva särskilt ingående. Det är ett iakttagande och förvånansvärt realistiskt sätt att bistert förklara vad som försiggår. Hon hoppar helt enkelt över att, pun intended, brodera ut.
Mystiken tätnar med enkla medel
Så med risk att ifrågasätta mediet films relevans – går det ens att föra över ett så unikt skriftspråk till en klassisk ”nordic noir”? Efter fyra avsnitt säger jag både ja, nej och kanske. Stämningen vi möts av är realistiskt rå och miserabel, och där Amanda Jansson verkligen lägger ner sin själ för att gestalta den ganska observerande Jana. Det är mystiskt, oförutsägbart och det bubblar definitivt under ytan för mer än en av karaktärerna. Förklaringarna kommer definitivt inte servera sig själva – på ett bra sätt.
Emellertid spelar avsnitten lite för säkert, och historien tappar sitt unikum. Vi har sett den bistra kylan förut och deprimerande glesbygdsdraman finns det en uppsjö av. Jag hade i stället gärna sett ett djupare lager av konstnärliga metaforer (eller bokens stundtals humoristiska inslag) smygas in för att göra det än mer minnesvärt. Däremot så uppskattar jag de små välvalda ändringarna som gjorts för att stärka birollerna, såsom med Janas barndomsvän Katarina.
Tar det slut, eller får vi mer?
Förutom ”Jag for ner till bror” finns även två efterföljande böcker som gör det hela till en trilogi. Böckerna ska fortsätta att utforska livet för Jana, Bror och jag misstänker att fler moln kommer att dyka upp på himlen. För min del räcker det just nu gott och väl med både gripande bok och hyfsad miniserie som på varsitt sätt skottar fram både barndomens och vuxenlivets tuffaste stunder.
Snabbfakta om ”Jag for ner till bror”
Skapad av: Sanna Lenken (regi), Karin Arrhenius (manus), Karin Smirnoff (bok)
Medverkande: Amanda Jansson, Jakob Öhrman, Rasmus Johansson
Genre: Drama, Nordic Noir
Längd: 4 avsnitt, släpps samtidigt
Premiär: 26 december
Visas på: SVT Play
Betyg: 3 av 5
Läs också: ”Jag for ner till bror” är julens stora SVT-drama – alla 4 avsnitt släpps samma dag
Läs också: De 5 bästa svenska tv-serierna 2025 – enligt MovieZines läsare
