Den mångfaldigt prisbelönta ”Guds Stad” är en hemsk uppgörelse med den livsfarliga verkligheten i Rio de Janeiros fattigaste kvarter. Det är en högst välgjort drama som i slutändan ger hopp om en lyckligare framtid.

I en av Miyazakis tidigare filmer får vi stifta bekantskapen med den flygande anti-hjälten Porco Rosso. Trots livfulla animationer och bra flyt i berättandet, så är det en relativt enkelspårig och förutsägbar film.

Även om svensk skräckfilm alltid är ett sällsynt men välkommet inslag, så kan man förstå varför när man ser ”Vampyrer”. Det är så kasst, helt enkelt.

Regissören bakom ”Masjävlar”, Maria Blom, släpper äntligen sin debutfilm. Det är en djupsinnig och oglamorös dramakomedi om kärlek i förorten, och efter en avvaktande inledning lyckas ”Fishy” skapa poesi av något så oväntat som mysbyxor och chips.

Regissören Courtney Hunt har skapat det ultimata independentdramat om en desperat kvinnans jakt efter pengar i gränstrakten mellan Kanada och USA. Det är fullständigt sagolikt vackert och ärligt; det är en komplett och tragisk filmhistoria som sannerligen sätter sina spår i dess betraktare.

Guldbaggebelönade Åsa Blanck och Johan Palmgren är tillbaka med en manipulativ historia om vad som är sant eller falskt. Att det är grymt underhållande och tankfullt är ett faktum. Eller?

Jan Troells senaste är en ofantligt välgjord berättelse om fattigdom i det tidiga 1900-talets Malmö. Det är så fullständigt övertygande att det borde eka över till den amerikanska västkusten och Oscarsjuryn.

Brad Anderson, som gjorde ”The Machinist”, är tillbaka med en olidligt spännande thriller i klassisk tågmiljö. Det är vintriga landskap, suspekta individer och mystiska försvinnanden som gör detta till en film som på samma gång är både klaustrofobisk och underhållande.

Dotter Lynch är tillbaka med en nervkittlande rysare om en amerikansk småstad i öknens utkanter. Det är en väloljad lek med mordiska återblickar och frågan är om inte far Lynch snart får se sig omsprungen i kampen om den surrealistiska filmens mästartrofé.

2006-års julkalender har äntligen blivit långfilm. Trots några sega upprepningar så finns en hel del positiva attribut i denna underhållande och spännande äventyrsfilm om detektivbyrån Lasse-Maja och deras tioåriga ägare.

För en gångs skull tar en svensk dokumentärfilm upp något så viktigt som adoptionens baksidor. Det är en makalös värld av kärlek och hoppfullhet, men också ett liv fyllt av osäkerhet och projicerad rädsla. Och resultatet är imponerande.