Radarparet Guy Ritchie och Jason Statham är tillbaka. Den tidigare levererar en lite tom men väldigt underhållande actionrulle med gott om twistar och adrenalin. Den senare är ett grinigt stenansikte men inget nytt under solen där.

Det är adrenalindosen du väntat på. Efter ett deprimerande år så får vi en glädjekick som piggar upp den mest cyniska, musikalhatande filmkritikern. En sådan härlig bildfest med charm och glädje att man faller pladask.

Vad som förvånar mer än att John Krasinski regisserade en av senaste årens mest effektiva rysare är att hans uppföljare är snäppet vassare – större, högljuddare, svettig och intensiv spänning med få andningspauser.

Inför nya “Spiral” kan det vara dags för en omtitt av de åtta första “Saw”-filmerna. Men hur mår man egentligen efter så många timmar av vältrande i tortyrporr?

Det krävs en regissör med finess och en huvudrollsinnehavare man gillar för att få brutalt underhållningsvåld att fungera. Där ror Ilya Naishuller och Bob Odenkirk med bravur denna sköna actionrulle i hamn.

Såväl nya som gamla, bekanta seriemördare dyker upp på film och TV i år. För att riktigt uppskatta genren så kommer här några tips på äldre pärlor som förtjänar att återupptäckas.

Klassiska Disney-skurken Cruella de Vil får en helt egen, otecknad film med Emma Stone i huvudrollen. Trenden med uppdaterade Disney-filmer i verklig skepnad får oss att fundera på vilka andra som förtjänar en prequel.

Som om idén med en Hollywood-rulle kring Covid-pandemin inte är smaklös nog så har producenten Michael Bay bestämt sig för att leverera ännu en av sina svulstiga actionrökare komplett med de vanliga klyschorna – fast sämre.

Chris Rocks “Saw”-projekt tar den våldsamma filmserien tillbaka till originalfilmens rötter i en vild seriemördarjakt där fokus ligger mer på polisarbete än tortyr. Men det finns fortfarande brutala dödsfällor och kluriga twistar i en spännande om än inte felfri film.

Likt en lite småkorkad actionrulle från 1980-talet bjuder “Shadow in the Cloud” på opretentiös popcornunderhållning som inte kräver mycket av tittaren än att luta sig tillbaka och hänga med i en vild, oförutsägbar bergochdalbana.

Tanken svindlar att Robert De Niro medverkade i både ”The Irishman” och ”Joker” medan den här så kallade komedin – filmad 2017 – låg på hyllan. Där hade den gärna fått stanna men sådan tur har tyvärr inte.

Kristen Wiig och Annie Mumolo återförenas tio år efter “Bridesmaids” med en medryckande knasig komedi med tokiga infall som piggar upp i trista pandemitider.

”Alone” är något så ovanligt som en amerikansk remake av en svensk film, thrillern ”Försvunnen”. Har du sett originalet finns inte så mycket nytt att hämta. Har du inte sett den så är det en hyfsad, spännande men knappast banbrytande psykopatrulle.

Vanligtvis är det inga överraskningar bland de som slåss om statyetterna på Oscarsgalan. Men ibland nominerades även mindre väntade namn – här är tio du kanske glömt eller missat.

Även eftertraktade Oscarsvinnare är vanliga människor, och liksom plånböcker och mobiltelefoner så kan deras guldstatyetter försvinna.

Billie Holiday hade inte ett enkelt liv men en fantastisk röst som gjorde henne till en legend inom jazz och blues. Den här dokumentären förstärker bilden av henne som en banbrytande rebell via bilder, intervjuer och magiska scenframträdanden.

Nicolas Cage har blivit en något oväntad men passande stjärna inom lågbudgetskräck de senaste åren. När han ska fightas mot animatroniska djur blir det dock aningen repetitivt och tyvärr inte lika kul som det låter.