En film med Nicolas Cage som greve Dracula är sevärd oavsett resten av filmens kvalité. Och stjärnan är inte oväntat ljuvlig som blodtörstig skurk men även filmen i sig är härligt opretentiös, blodig underhållning med gott om humor.

Det var mycket som gick fel när ”Super Mario Bros.” blev långfilm för första gången 1993. Men är den bespottade floppen så usel som vi minns den? Eller är det en fascinerande kalkonklassiker så dålig att den blir bra?

Den nya rysaren om påvens egen exorcist är välgjord och Russell Crowe försöker smyga in lite humor i det hela. Men tyvärr är det aldrig särskilt skrämmande och vi har sett alla effekterna förut.

Traumat efter en terrorattack utforskas i detta franska drama som trots viktigt tema och fint spel är aningen för spretigt för att fullt engagera.

Ben Afflecks comeback som regissör är en kompetent titt bakom kulisserna på Nike:s värvning av Michael Jordan. En sevärd, förvånansvärt underhållande film som lyfts av en stark, stjärnspäckad ensemble och vasst manus.

Lily James som huvudrollsinnehavare i en brittisk romcom om pakistanska, arrangerade äktenskap? Ja, det är lika underligt som det låter och även om det är kompetent lagat och spelat så gör det fluffiga romcom-filtret det intressanta temat en björntjänst.

Ghostface och hans offer tar återigen över biograferna med ”Scream IV” och det pratas inte oväntat om en sjunde del. Men finns det mer att berätta? Och vad vill vi isåfall se i ”Scream VII”?

Det är inte lätt att laga TV-underhållning om något så osexigt som klimatkrisen men tack vare imponerande ensemble och fängslande berättelser lyckas man nästan. Men påtagliga brister, inte minst en ojämn ton, drar ner intrycket.

Nya, starka hjältinnor har börjat göra avtryck i skräckfilmsgenren och här är fem scream queens vars namn du bör lägga på minnet.

Tredje filmen om numera pensionerade boxaren Adonis Creed är Michael B. Jordans regidebut och trots en del klichéer är det en sevärd revanschhistoria med energi, hjärta och en strålande insats av Jonathan Majors.

Den australienska Oscarsvinnaren ser ut att kunna vinna sin tredje guldstatyett för ”Tár”. Vi ser tillbaka på några av hennes mest imponerande rollprestationer.

Den fristående uppföljaren till ”Searching” utspelas även den helt ur en datorskärms perspektiv och är minst lika spännande och oförutsägbar.

Omaka duos som lär sig livets läxa av varandra har vi sett tidigare men sällan så kärleksfullt och effektivt som i den här ljuvliga dramakomedin.

Det är inte många svenska filmskapare som skulle våga göra en sådan personlig film som Giovanni Bucchieri. En unik blandning av verkligt videomaterial och nutida, fiktiv historia som inte lär falla alla i smaken men är desto mer fascinerande.

Trots att ”4 månader, 3 veckor & 2 dagar”-regissören Cristian Mungius nya utspelar sig i en liten, transsylvanisk by så går det lätt att dra paralleller kring den hetsiga invandrardebatten till vårt eget samhälle.

Tredje rundan med Magic Mike droppar resten av strippgänget för ett teateräventyr i London med Salma Hayek Pinault. Trots sexiga stjärnor och imponerande dansnummer blir filmen en blek, förutsägbar romans utan mycket magi.

Zara Larssons uttalande om att vilja prata på bio har inte oväntat väckt starka reaktioner. Men är det möjligt att det finns ett underliggande behov bakom?