Rebellisk, ung dam får kufig, asocial gubbe att öppna sig – stoppa mig om du hört den förut… I den här svenska dramakomedin finns hjärta, värme och sympatiska karaktärer men jag hade gärna upplevt det i en mer originell historia.

Den 5 oktober 1962 hade ”Dr. No” premiär på Londons biografer. Idag firar vi Internationella James Bond-dagen.

Innan ”Breakfast Club” och den moderna generationens oändliga spann av filmer om förvirrade, osäkra ungdomar så kom milstolpen som kom att sätta standarden för en hel genre – och med en av filmhistoriens rättfärdigt mytomspunna, sexigaste stjärnor i huvudrollen.

Redan i sin första huvudroll bevisade James Dean vilken unik, mångsidig talang han var med en järnstark rollprestation som avundsjuk son och bror i en bondefamilj. Filmen har åldrats en aning men den tragiska historien är fortfarande både stark och relevant.

”Dredd” är bara en av många reboots vi ser i år – idel actionfigurer, superhjältar och gamla filmserier är på väg i nya former.

Efter årtionden av filmer om plågade konstnärer får vi äntligen ett porträtt av hustrun till en av dem och en fängslande skildring av kvinnorollen i slutet av 1800-talet. Lider av vissa klyschor men Birgitte Hjort Sørensens stjärnkvalité i huvudrollen lyfter filmen.

I väntan på att tidsresor blir verklighet, är det ett ämne som fortsätter att fascinera på bioduken.

Trenden med sammanlänkade historier som härstammar ur ”Short Cuts” fortsätter med detta spretiga drama om diverse människoöden världen över. En imponerande rollista räcker långt men man saknar fördjupning och utveckling i vissa av historierna.

Tidsresor är alltid ett spännande tema på film och i ”Looper” bevisar man att det fortfarande finns spännande historier att gröpa ur fantasin om att besöka sig själv i en annan tid. Joseph Gordon-Levitt är självklar som sammanbiten actionhjälte medan Bruce Willis gör sin grej.

Förr var de megastjärnorna som knep alla storroller. Var är Geena Davis, Molly Ringwald och Kathleen Turner idag?

Som alla succéfilmer var det dömt att ”Bridesmaids” skulle yngla av sig minst en dålig kopia. Det här skrattbefriade spektaklet har en bisarr brist på både sympatiska karaktärer, roliga situationer och vettig förbrukning av ensemblens talanger.

Unga filmgeniet Xavier Dolan gör sin tredje film, ett drama om en mans könsbytes inverkan på hans förhållande, med samma färgstarka, personliga stil och det är trots den långa speltiden svårt att inte bli hänförd.

”Toy Story” är som den första helt datoranimerade filmen historisk – men Pixars charmiga barnäventyr är även en milstolpe med sin vuxenvänliga humor, tilltalande budskap och upplägget till trots levande karaktärer.

Ännu en ”Resident Evil”-film går nu upp för att etablera den moderna zombien som rabiat och högljudd. Vi tar en titt på några mer minnesvärda filmer om de hjärndöda varelserna.

Det är knappast politisk satir vi pratar om när Will Ferrell och Zach Galifianakis spelar konkurrerande kongressledamöter. De spelar sina sedvanliga vuxenbebisar men trots några enstaka garv så börjar både humorn och karaktärerna kännas minst sagt luggslitna.

Sveriges mest använde aktör återvänder för andra (men knappast sista) gången i rollen som agent Carl Hamilton i den fantasifullt betitlade ”Hamilton 2 – Men inte om det gäller din dotter”.

”I nationens intresse” var knappast något mästerverk men hyfsad action och en inte helt oäven Hamilton-debut för Mikael Persbrandt. Uppföljaren är en tragisk historia där man gör gott om fel varav det värsta ändå är att vara – tråkig.