Colin Firth som fumlig nörd, Cameron Diaz som käck sidekick och Alan Rickman som slemmig skurk. Känns det fräscht? Nej. Faktumen att det är en remake av en kuppkomedi från 1966 känns mer än uppenbart, men tyvärr har man inte lyckats uppdatera varken skämt eller charm.

Vad vissa inbitna Tolkien-fans kanske lätt glömmer är att nyzeeländaren som både gav liv till Frodo & co samt en tre timmar lång ”King Kong”-remake gjorde en av 90-talets blodigaste, sjukaste – och roligaste – kultrullar. Där Sam Raimi blev något av 80-talets splatterkung så tog Jackson över facklan med den ljuvliga ”Braindead”.

Senaste åren har något hänt. Från att kvinnor helt porträtterats som kuttersmycken, kärleksintressen eller kärlekstokiga storstadspinglor har de fått sina egna filmer där de faktiskt får vara – roliga.

Vi tar en närmare titt på Sam Raimis splatterfenomen ”Evil Dead” och dess historia.

Många skådespelare har gjort dem, men få vill prata om de pinsamma reklamfilmerna som nu ligger gömda i garderoben. Mot deras vilja listar vi de värsta skämskuddarna.

En lång, svartvit stumfilm från 1920-talet lär inte locka många idag… Men Fritz Langs klassiker inte bara är en intelligent, spännande och tänkvärd film utan även historiskt banbrytande både historie- och effektmässigt.

”Vi” saknar fysiskt våld men det psykiska blir desto mer påtagligt, otäckt och äckelintimt. Det är en psykologisk kärlekstragedi som inte bara är modig i de vågade sexscenerna utan även i sin tillit på manuset och skådespelarna – och det håller nästan hela vägen.

Att Sam Raimi och Bruce Campbell varit inblandade i remaken av deras gamla kultfilm var troligen gynnsamt då man inte sparat på krutet gällande blod, slafs och avhuggna lemmar. Då gör det faktiskt inte så mycket att tempot stundtals haltar och att karaktärerna är rätt menlösa.

Jonas Åkerlunds tredje film skryter med en drömensemble men blir i sitt försök att vara både vara lågmält indie och charmigt skruvad tyvärr varken eller. ”Little Britain”-stjärnan Matt Lucas gör sin första huvudroll men varken hans eller Åkerlunds egen insats imponerar.

Lågbudgetfilmare finner nya sätt att mjölka ur Found footage-genren som sporrades av ”Paranormal Activity” genom att kombinera den med ett försök att återuppliva den gamla skräckantologin. Resultatet är svagt länkade, stundtals ruggiga historier som faller på skakig handkamera och poänglösa, ofta förutsägbara twistar.

Det är svårt om än nästan omöjligt att beskriva en film som ”The ABCs of Death”. Å ena sidan är det kanske skräckhistoriens mest ambitiösa episodfilm. Å andra sidan är det ett extremt ojämnt hopkok av allt du kan tänka dig på temat. Ens intryck och uppfattning är helt och hållet en smaksak men som ett rent filmexperiment är det intressant och sevärt.

Medan en snart 60-årig Bruce Willis fortsätter jaga bovar i ”Die Hard 5” så har några orelaterade filmproducenter fått för sig att originalet är tillräckligt gammalt för att sno rakt av och försätta i Vita Huset. För att stölden inte ska bli alltför uppenbar så har man brutaliserat våldet, fördummat manuset och valt en betydligt mer charmbefriad huvudrollsinnehavare.

Hur ser det ut på andra sidan linjen när någon i fara ringer 911? I ”The Call” måste telefonisten Halle Berry rädda Abigail Breslin som ligger i en seriemördares baklucka. Ett spännande och hyfsat originellt upplägg som dessvärre presenterar en parodisk antagonist och misslyckas med att upprätthålla trovärdighet.

Vi listar de mest minnesvärda telefontrakasserierna som har hörts på bioduken.

”The Goonies” kommer från den guldålder då allt Steven Spielberg rörde vid blev till vilda, fantasifulla äventyr för såväl vuxna som barn. Även om han överlämnat registolen till Richard Donner här så lyser hans kittlande barnslighet igenom i en spännande matinésaga vars tempo, charm och uppfinningsrika idéer överskuggar en del stereotyper.

Vi lägger Marvels ståldräkt åt sidan och kollar in skådespelarens andra intressanta roller.

Det är kul att göra sig rolig på andras bekostnad. Här är de 10 bästa försöken.