Topp 10: Värsta remaketabbarna

5 Augusti 2012 | 14:01

Topp 10: Värsta remaketabbarna

Dåliga nyinspelningar är numer så vanliga att de nästan utformat en egen genre.

Ofta är de bara tröttsamt moderniserade upprepningar av klassiker, men ibland har de gått in och gjort helt ifrågasättbara ändringar.

Här är de tio värsta remaketabbarna.

10. Spårlöst försvunnen

Holländska George Sluizer slog igenom i hemlandet med en thriller där det mörka, chockerande slutet blev något av en klassiker i sin genre. När han fick chansen att göra en amerikansk variant med Kiefer Sutherland så dödade man stämningen med ett påtvingat, lyckligt slut. Då hjälper det inte att Jeff Bridges är en grym psykopat.

1988

1993

9. Kodnamn Nina

Franska yrkesmördarthrillern "Nikita" blev Luc Bessons stora biljett till Hollywood. Som alltid skulle dock jänkarna envisas med att göra sin egen version och rollsatte under vad man kan hoppas på var tillfällig sinnesförvirring en extremt malplacerad och tam Bridget Fonda. Även hjärta och hjärna hade man offrat men däremot spetsat till frosseriet i våld en aning extra.

1990

1993

8. Island of Dr. Moreau

Filmen som sabbade Marlon Brandos rykte som Oscarsvinnande karaktärsskådespelare. Första filmen baserad på H.G. Wells roman fick t.o.m. en duglig remake redan på 70-talet men försök nummer två blev mindre lyckat. En katastrofartad inspelning resulterade i en kalkon där Stålmannens egen farsa - en gång i tiden biodukens största sexsymbol - dyker upp i solhatt och vitt smink för att spela piano med diverse missfoster.

1932

1996

7. Black Christmas

Kultfilmen "Still natt, blodiga natt" var till skillnad från andra slashers ingen mordfest utan en obehaglig rysare som toppades av det ögonblick där vår hjältinna inser att de hotfulla telefonsamtal hon tagit emot kommer inifrån huset. I nya versionen finns varken nämnd scen eller knappt någon hjältinna för den delen heller utan en drös snygga, duschande våp som slaktas på de mest groteska sätten möjliga.

1974

2006

6. The Stepford Wives

Frank Oz och en förstklassig komediensemble med Nicole Kidman i täten borde vanligtvis innebära en hit. Problemet är att de försökt göra om en av 70-talets otäckaste thrillers, "Fruarna i Stepford", till en lättsam, politiskt korrekt komedi.

1975

2004

5. Swept Away

Den italienska originalfilmen må kanske inte vara någon större klassiker utanför hemlandet men jämfört med den nya versionen så är begreppet relativt... Guy Ritchie tog ett osunt beslut att röra sig utanför de brittiska brottsrullar han specialiserat sig på och försöka sig på en romcom med dåvarande frugan Madonna - kalkonresultatet var oundvikligt. Popstjärnan funkar fint som egocentrisk, osympatisk satmara - tyvärr funkar det inte alls när det är meningen att man ska engagera sig i hennes kärlekshistoria.

1974

2002

4. The Wicker Man

En sådan hånad, utskrattad och parodierad skampåle till film att det nästan känns taskigt att klanka ner på den. Nästan. För där den brittiska kultfilmen "Dödlig skörd" - med ett av skräckhistoriens mest originella och oväntade slut - var lågmäld, subtil och mystisk så levererade nyinspelningen en groteskt överspelande Nicolas Cage i björndräkt och bikupa på huvudet.

1973

2006

3. The Haunting

Ett praktexempel på hur man helt missar poängen i vad som gör en klassisk rysare otäck. Svartvita "Det spökar på Hill House" förlitade sig helt på ljud, ljus och stämning - i actionregissören Jan De Bonts pampiga remake dränkte man historien i påkostade specialeffekter och fyllde ut rollistan med malplacerade namn som Catherine Zeta Jones och Owen Wilson.

1963

1999

2. Mr. Deeds

Steven Brill ("Little Nicky") är ingen Frank Capra och Adam Sandler är synnerligen ingen Gary Cooper. Den fruktansvärt meningslösa uppdateringen av "En gentleman kommer till stan" bjöd på Sandlers sedvanliga kombination av dålig slapstick, pubertal kiss-och-bajs-humor och sliskig, amerikansk moralkaka.

1936

2002

1. Psycho

Gus Van Sants scen-för-scen-kopia av Alfred Hitchcocks milstolpe var utdömd redan som idé men det är svårt att förstå hur han tänkte när han rollsatte de charmlösa Vince Vaughn och Anne Heche i de ikoniska huvudrollerna, slängde in pretentiösa bilder på åskmoln och örnar eller lade till omotiverat smaklösa detaljer (som Norman Bates onaniscen eller ett farsartat slagsmål i finalen).

1960

1998

Bubblare:

The Eye, Shutter, Pulse, Dark Water, One Missed Call, Getaway - rymmarna, En djävulsk plan, King Kong (1976), Jazzsångaren, Vanilla Sky, Planet of the Apes, Get Carter, Guess Who?, Rosa pantern, The Fog, The Wolfman, Terror på Elm Street, Halloween, Omen.