Både i Sverige och Hollywood röjer kvinnliga filmskapare stora framgångar och vi ser med glädje att man börjar närma sig någon slags jämställdhet i filmens värld. MovieZine hyllar de i sin mening bästa kvinnliga regissörerna.

Bland dagens otaliga superhjältar på bio, ofta med mörka historier och plågade själar, är det lätt att glömma bort de mer lättsamma klassikerna som den första filmatiseringen av Superman. Visst är det lite fånigt och oförargligt men likt är en lättuggad serietidning så är det snyggt, underhållande och charmigt.

Ordvitsen är redan serverad i titeln till den här kombinationen av ”Blair Witch Project” och ”Jurassic Park”. Det är en originell, kul idé och inte helt oävet utfört men den låga budgeten görs sig plågsamt påmind och när inget mer finns att säga så uppenbarar sig bristen på en poäng med det hela.

Eli Roth valde att inte göra ”Hostel Part III” då han ansåg att tredje filmerna i trilogier oftast var de sämsta och de som sabbade serien. Detta stämmer självfallet i flera fall, exempelvis ”Gudfadern” och ”Alla helgons blodiga natt”. Och i viss mån ”Jurassic Park”, där tvåan inte må ha varit ett mästerverk men trean är den första som inte regisserats av Steven Spielberg och visst känner man att något saknas.

Blockbusterproducenten Alex Kurtzmans regidebut är en förvånansvärt lågmäld och jordnära film vars ganska förutsägbara om än verklighetsbaserade historia lyfts av sympatiska karaktärer och suveräna skådespelare. Och ovanliga filmteman som syskonrelationer bör alltid uppmuntras.

Steven Spielbergs egen uppföljare till blockbuster-succén från 1993 håller som god underhållning för stunden men misslyckas att återskapa originalets stämning, och tyngs ner av klyschor, ojämnt tempo och utdragna sekvenser.

Vi ser tillbaka på lite okända fakta om Spielbergs storslagna äventyrsfilm.

”Glee”-stjärnan Chris Colfer gör sin stora filmdebut med en egenskriven liten indie om längtan att fly småstadsmentaliteten och bli något. Det är både småkul och tänkvärt med en välvald ensemble, men det klickar aldrig riktigt till. Avslutningen är något av en besvikelse.

Nördiga filmanalytiker gör sig icke besvär. Joe Dantes uppföljare till sin egen julklassiker är precis så barnslig en film om slemmiga monster som tar över en skyskrapa kan bli. Och den är full av så roliga infall och detaljer att underhållningsfaktorn når nära inpå skyhöga höjder.

Danny Boyle nyinspelar en gammal TV-film och levererar en spännande kuppthriller med mer djup än väntat och en toppentrio av huvudrollsinnehavare. ”Trance” lär inte falla alla i smaken men är en häftig, trollbindande upplevelse för rätt publik.

Alla kan vi reglerna. Blöt inte ner dem. Utsätt dem inte för solljus. Och mata dem aldrig efter midnatt… Upplägget med de fantasifulla titelvarelserna är bara en av många uppfinningsrika knep i den Steven Spielberg-producerade julfilmen-med-en-twist. Våldet är stundtals onödigt grovt och tonen elak men det hela funkar tack vare rappt tempo, kul infall och en saftig final.

MovieZine pratar om hypnos, OS-jobbet och Oscarns betydelse med ”Trance”-aktuelle britten Danny Boyle. Varning för spoilers!

Michael Douglas gör en magisk comeback i rollen som Liberace och har fint sällskap av Matt Damon och Steven Soderbergh. Tyvärr haltar det alltför konventionella manuset och den välbekanta historien sänker betyget.

Mitt under skräckfilmens dopp ner i den bloddrypande slashergrytan på 1980-talet så levererade den omaka duon Tobe Hooper och Steven Spielberg en av de kusligaste, häftigaste – och mest barntillåtna – rysarna ur sin genre.

”Iron Man 3” röjer på biograferna och ännu en lyckad filmtrilogi är förseglad. MovieZine tar en titt på några av de bäst triouppsättningarna inom film.

Franske Laurent Cantet återskapar, trots sin ganska uppenbara europeiska stil, den frodande feminismen i 1950-talets New York tack vare stabil regi och begåvade debutanter i huvudrollerna.

Vikten av att inleda en film är MovieZine medvetna om och tar en titt på några av våra mest klassiska och älskade öppningsscener.