Med risk för hatmejl: Brian De Palmas laddade regi, de klassiska scenerna och Al Pacinos pulserande insats åt sidan – den här kultfilmen saknar helt sympatiska karaktärer och är i jämförelse med originalet en ganska typiskt överdriven remake.

Vilka är dina favoriter i måbra-genren?

Nästan 50 år innan Al Pacino presenterade några dödsdömda stackare för sin lilla vän, gjorde Howard Hawks en av 30-talets största och mest klassiska gangsterfilmer. En aning föråldrad minst sagt men särskilt sista halvan är laddad, spännande och full av nostalgiska detaljer.

Andreas Samuelson listar Hollywood-herrarna som är ”too old for this shit”.

Bitte Anderssons queerfilm har redan uppnått kultstatus och kommer distribueras av amerikanska independentbolaget Troma, som ligger bakom klassiker som ”The Toxic Avenger”, ”Class of Nuke’em High” och ”Mother’s Day”.

Gubbtrenden inom action- och pangpanggenren fortsätter och denna gång är det Christopher Walken och Al Pacino som får för sig att sparka lite röv innan de kolar. Men trots en okej historia och stundtals fin dialog så är spelet extremt ojämnt, vändningarna förutsägbara och kvinnosynen rätt… ja, gubbsjuk.

Den internationella kvinnodagen närmar sig och med tanke på senaste årets hav av genusdebatter, näthat och kränkta män så känns den mer relevant än någonsin.

Bryan Singers stora genombrott är en vrålsnygg, stämningsfull och välspelad thriller med en twist att dö för. Det är så läckert att man nästan – bara nästan – glömmer bort att själva handlingen egentligen inte är mycket mer än en axelryckning.

Andreas Samuelson vill ha bort Bäst och Sämst klädda-listor.

MovieZine listar filmhistoriens elakaste, läskigaste och fulaste häxor.

Mobbning har skildrats många gånger på film men aldrig så hjärtskärande, chockerande och brutalt som i den här starka dokumentären. Det är en film som lämnar publiken omskakad, upprörd, frustrerad och förbannad – och den är lika relevant för ungdomar, föräldrar och lärare som för vilken människa som helst.

”Hip Hip Hora”-regissören Teresa Fabik fortsätter bjuda på sympatiska vardagshjältinnor som slåss mot diskriminering och fördomar i samhället. Rakel Wärmlander är förtjusande som den nydumpade, arbetslösa losern med restaurangdrömmar och som komedi har den sina stunder men dramat blir nästan en parad av klichéer och stereotyper.

Det är svårt att tänka sommartider i det snöblöta februari-vädret men om mindre än tre månader så börjar solen steka, blommorna slå ut – och biograferna fyllas av sevärd film, både mindre indierullar och påkostade Hollywood-blockbusters.

Stämningen och detaljerna återskapar snyggt det bohemiska, politiskt aktiva Paris på 1970-talet i ungdom-på-glid-dramat ”Efter revolutionen”, men de svala karaktärerna engagerar inte lika mycket som deras historier.

Originalets regissör John McTiernan återvänder till den här tredje delen och Bruce Willis får en sidekick med attityd i form av Samuel L. Jackson. Det är fartfylld, underhållande spänning med högt tempo men en aning för rörigt för att nå samma höjder som filmen från 1988.

Renny Harlin levererar fartfylld action i en oundviklig uppföljare med Bruce Willis i toppform – men hans oneliners är sämre och det ständiga, utstuderade våldet tar udden från underhållningsfaktorn.

Inför Alla hjärtans dag är det lätt att bli sugen på något extra sött och fluffigt i DVD-hyllan. Men det gäller att hålla koll så man inte råkar ut för de värsta romantiska filmfällorna i form av skrattretande intriger, unkna könsroller och bisarra upplägg för romanser.