”Spegel, spegel, på väggen där…” Japp, sagotrenden är här. Och som vanligt slåss filmbolagen om klassikerna. Detta är första av två Snövit-filmatiseringar detta år men horribel dubbning, dålig tajming och segt tempo överskuggar den lilla mängden charm och humor.

I filmens värld måste man som senior tydligen resa till Indien eller göra något annat drastiskt för att finna ro på äldre dagar. Här hamnar några av våra främsta, brittiska veteraner på ett nedgånget hotell och upplever både kulturkrockar och kärlek. Minst sagt välbekant men trivsam feelgoodmys där ensemblen är bättre än manuset.

Julianne Moore, Ed Harris och Woody Harrelson i filmen om John McCain och Sarah Palin – det går inte riktigt att misslyckas. Att det är en TV-produktion märks väl och man kommer aldrig riktigt helt in under skinnet på Palin, men fantastiskt spel och manus håller den över medel.

”The Artist” – en svartvit stumfilm som utspelas på 1920-talet – kom från ingenstans, gjorde succé och har nu vunnit flera Oscars för bl.a. Bästa film. En utmärkt film inte bara om olycklig kärlek utan även om hur ljudfilm revolutionerade i Hollywood.

”Lorax” är ännu en filmatisering av en Dr. Seuss-bok och ännu en gång utan minnesvärt resultat. Det finns ett genuint men ack så välbekant budskap om att bevara naturen, men filmen dränks i billig humor, hysteriskt tempo och smaklösa musikalnummer.

Prostitution avhandlas och synas i det här dramat om en journalist vars hemmafruliknande situation sätts på sin spets när hon utforskar livet hos studenter som säljer sig. Välspelat och gripande men tungt av metaforer och provokationssökande sexscener.

Från Nosferatu till Edward – kärt barn har många namn. Andreas Samuelson guidar genom vampyrens filmhistoria.

Det är svårt att finna ord. Att såga en film som ”Jack and Jill” – där Adam Sandler spelar ett tvillingpar varav den ena är en högljudd, outhärdlig kvinna – är minst sagt att påpeka det uppenbara. Tortyr i form av total brist på roliga skämt och den ultimata karriärdöden för Al Pacino.

Bioaktuella ”John Carter” är ännu en av oräkneligt antal storsatsningar på nya actionhjältar, som man hoppas på dra in rejält med kosing och därav kunna producera en serie uppföljare.

Våldtäkt har alltid varit ett laddat och känsligt ämne. Om det är någon som kan ta upp och skildra det rätt är det utan tvekan ett offer för brottet. Ewa Cederstam tar själv med oss på den resa där hon försöker minnas och ta itu med sin 25 år gamla skräckupplevelse och det är starkt men stundtals väl självmedvetet.

Peter Dalle tar ett oväntat steg närmare sin mörka sida med den här intressanta, välgjorda nazistthrillern om hur inledningen på andra världskriget påverkar en internationellt blandad forskarexpedition till sjöss. Inte utan brister men spännande och unik svensk-tysk samproduktion.

Långt innan slapsticken var etablerad inom komedin så dök en liten, mustaschprydd britt upp och skakade liv i den humoristiska sidan av filmvärlden med sin ofantligt omtyckta karaktär och en rad klassiska filmer.

Det är lätt att avfärda ”Kairo 678” som en egyptisk feministfilm men faktum är att Mohamed Diabs regidebut är en av de viktigaste, smartaste – och mest gripande – internationella filmer på länge.

Skräckfilmen ”The Devil Inside”, om en kvinna som försöker utreda om hennes mamma är besatt av onda demoner, spås bli en ny ”Paranormal Activity”. Även om Djävulen själv inte gör något större framträdande i filmen så påminner den oss om flera klassiska filmer där Hin Håle dykt upp på ett eller annat sätt.

Amanda Seyfried är övertygad om att hennes gamla kidnappare rövat bort hennes syster och håller henne fången i ett hål ute i skogen men ingen tror på henne. Tyvärr är det ganska svårt att tro på den här illa regisserade och konstruerade historien som trots några spänningsmoment faller platt till marken.

De som såg och vill ha en uppföljare till ”Resan till jordens medelpunkt” får som de vill. Den här gången är det Dwayne Johnson & co som hamnar på en mystisk ö inspirerad av Jules Verne, som kanske inte vänder sig i sin grav men gråter knappast av stolthet heller. Pampiga (datoranimerade) effekter lär imponera de yngsta men vi vuxna kvider av att se vanligtvis duktiga aktörer kämpa med usel dialog.

Liksom i Melodifestivalen och andra tävlingar med kulturtema så följs prisutdelningen av den ständiga frågan om rätt vinnare vann. Oscarsgalans historia är full av exempel på prischocker och snuvade förlorare.