Topp 10: Överskattade filmer

22 Juli 2012 | 14:01

Topp 10: Överskattade filmer

Vissa debatter går inte att vinna bland filmälskare. Men vi har alla svåruttalat förakt mot några av de där filmerna alla andra älskar och hyllar. Jag står rak i ryggen och avslöjar härmed de jag inte tycker förtjänar all ros – vågar du avslöja dina?

Här är filmerna som jag inte tycker förtjänar alla hyllningar.

10. Sagan om Konungens återkomst (2003)

"Pops your eyes, excites your senses and brings you in as close as a whisper for scenes of startling emotion." - Peter Travers, Rolling Stone

Med en risk för att få besvara hatmail under återstående livstid och uteslutas från kritikerförbundet så bör jag till mitt försvar tillägga att jag gillar Peter Jacksons trilogi och skulle aldrig få för mig att stämpla den tredje delen som en dålig film. Däremot var det alldeles för många antiklimax i finalen och avslutningar (pampiga scener med fadeouts) sista halvtimmen för att hyllningarna och Oscarsstatyetterna ska kännas helt rättfärdigade.

9. Twilight (2008)

"Romantic, smart, likable and often quite funny, without any tacked-on snarkiness or desperate hipness." - Matt Soergel, Florida Times-Union

En film som om någon fördelade världen i två läger. Och även om hatarna närmar sig en majoritet för varje uppföljare så är en plats på listan oundviklig tack vare dess otroliga hype. Första filmen är visserligen inte så tokusel som sitt rykte men löjligt pubertal och tonårsorienterad - och nej, vampyrer ska inte glittra och dricka kaninblod. Min vampyrkärlek uppmanar till ett "From Dusk Till Dawn"-maraton i ren protest.

8. Shakespeare in Love (1998)

"A happy conceit smoothly executed, this is one of those entertaining confections that's so pleasing to the eye and ear you'd have to be a genuine Scrooge to struggle against it." - Kenneth Turan, Los Angeles Times

Denna hade kunna förbli en liten, rar, lättsam romcom om det inte vore för det faktum att den tog storslam på Oscarsgalan och snodde både Bästa film-statyetten framför näsorna på både "Den tunna röda linjen" och "Rädda menige Ryan" samt Bästa skådespelerska framför både Streep, Blanchett och Watson! Söt men inte mer - och visst finns det en anledning till att Joseph Fiennes aldrig blev den stora filmstjärna han kanske hoppats på...

7. Män som hatar kvinnor (2009)

"För det viktiga är ju att rollkaraktärerna och grundhistorien stämmer och att man håller ett högt tempo i en film som är två och en halv timme lång." - Jeanette Gentele, Svenska Dagbladet

Jovisst, Noomi Rapace och hennes filmalias Salander var något nytt på bio. Och jämfört med andra svenska deckare är den lite snyggare, lite våldsammare och lite mer spännande. Men mer än okej är den inte. Den tar aldrig slut (praktiskt taget börjar en ny film efter finalen) och castar en i liknande filmer "känd skådespelare" som inte har något att göra förrän han visar sig vara mördaren - en mördare så originell att han hyser ett tortyrrum i källaren och tycker alla kvinnor är horor...

6. Benjamin Buttons otroliga liv (2008)

"The film quickly outgrows any sense of gimmickry and matures into a one-of-a-kind meditation on mortality, time's inexorable passage and the fleeting sweetness of love." - Joe Morgenstern, Wall Street Journal

Ingen kass film i sig men definitivt på tok för hypad och frågan är om inte mottagandet varit svalare om inte stjärnan hetat Brad Pitt och regissören David Fincher, som båda levererat klart intressantare stycken. Bakom ett tre timmar långt äventyr och några häftiga makeup- och specialeffekter gömmer sig en ofta övertydligt berättad "Forrest Gump"-wannabe som dessutom lyckas med det ingen film tidigare gjort - kväva luften ur en Cate Blanchett-prestation.

5. Sånger från andra våningen (2000)

"På rak arm kan jag inte minnas när det senast var så lätt att sätta högsta betyg på en film i Nöjesguiden. Men så är det här också ett alldeles enastående märkligt, egensinnigt och konstnärligt kraftprov." - Nöjesguiden

Alla världen över - med få eller inga undantag - tokhyllade Roy Anderssons tunga, grådisiga samhällssatir. Och visst finns här ett ädelt syfte och flera fyndiga insikter - men jag har inte tålamod nog att se en så medvetet tråkig film där spel, ljud, ljus, foto, smink, ja allt, är på en frustrerande apatisk och lågmäld nivå.

4. 300 (2007)

"Awesome!" - Neil Miller, Film School Rejects

Ingen kritiker- eller Oscarsfilm men många fans älskade den mer än sina egna mammor. Har själv svårt att se tjusningen i förbannade, konstant gormande tvättbrädemagar som slåss och krigar i fräck serietidningsslowmotion under filmens dryga två timmar med undantag som den kanske mest komiskt homoerotiska blockbusterfilmen sedan "Spartacus".

3. Tree of Life (2011)

"Beautiful, baffling, poetic, pretentious, it's one big ball of moviedom." - Bill Goodykoontz, Arizona Republic

Att Cannes-publiken buade ut den medan juryn gav den pris samt att MovieZines läsare nominerade den till både Årets bästa och sämsta film säger ganska mycket. Terence Malicks uppväxtdrama är inte oväntat vackert och poetiskt men även pretentiöst, symboltungt, trögt och parodiskt poserande. Storyn, den lilla som finns, är dessutom sorten vi sett förut i filmer som inte kräver en universitetsanalys för att bli begriplig.

2. Världarnas krig (2005)

"War of the Worlds is taut, gripping and surprisingly dark filmmaking." - Michael O'Sullivan, Washington Post

Något av en älska/hata-film - kritikerna var definitivt snällare än publiken. Men faktum att så många anammade Spielbergs hopplöst daterade alieninvasionremake är en tillräcklig nagel i ögat för en mer kritisk filmälskare som ser igenom de trötta klichéerna, stereotypiska (och tålamodsfrestande) karaktärerna, det envisa fokuset på Tom Cruise med ungar (som uppenbarligen ska prioriteras när hela världen är i fara) samt ett sjuhelvetes antiklimax.

1. Love Actually (2003)

"One of the most beautiful and heart warming movies to come around in years..." - Felix Vasquez Jr, Cinema Crazed

Älskad av ironibefriade, blödiga romantiker världen över som översåg dess kladdiga sockerbomb i form av inte en utan dussintal inställsamma, förutsägbara och äckligt sentimentala kärlekshistorier. Den första av sin sort att förena en rad visserligen imponerande skådespelare i en megaromcom bevisar i sin brittiska bild av amerikanare (presidenten är en kåt skitstövel, kvinnorna är storbystade våp) att de inte är mycket bättre än Hollywood.

Bubblare: Natural Born Killers, King Kong (2005), The Reader, Training Day, Liftaren, Sommaren med Göran

Vilka är de mest överskattade filmerna, enligt dig? Kommentera nedan.