Love Actually 2003

Vanligtvis är jag inte så förtjust i den här typen av filmer och har svårt att förstå att Richard Curtis tidigare filmer blivit sådana framgångar, men den här är klart hans bästa hittills. ”Love Actually” är en film om kärlek (nähä?). Om hemlighållen kärlek, olycklig kärlek, en längtan efter kärlek och alla andra känslor som kärleken kan väcka. Väv samman sju/åtta kärlekshistorier, släng in en stor portion humor så har Du den ultimata kärlekskomedin!

Det är fem veckor kvar till jul, Londons gator täcks snart av snö och julförberedserna är igång överallt. Vi möter den nytillsatte premiärministern (Hugh Grant) som får panik när han finner intresse för sin kvinnliga medarbetare Natalie (Martine McCutcheon). Vi möter hans syster Karen (Emma Thompson), som har ett halvtaskigt äktenskap med Harry (Alan Rickman), vars sekreterare hejdlöst stöter på honom. Vi möter Sarah (Laura Linney) som vid första ögonkastet blev förälskad i Carl på sitt jobb, men trots att alla vet om det har hon efter två år ännu inte vågar berätta något för honom. Vidare har vi författaren Jamie (Colin Firth) som upptäcker att hans fru är otrogen, drar till Portugal för att glömma och finna inspiration, och möter vackra Aurelia som inte kan ett dugg engelska… Och detta bara för att nämna ett fåtal av filmens runt 20 ledande roller.

Regissören Curtis har lyckats samla ihop the créme de la créme av den brittiska skådespelareliten, och även kastat in några amerikanska stjärnor i roliga och oväntade cameoroller. Om man ska vara lite petig så känns vissa av kärlekshistorierna överflödiga. Jag antar att man fått klippa ganska friskt för att få ner filmen till den längd den ändå har (2 timmar 15 minuter), och man hade väl på en gång kunnat klippa bort scenerna med killen och tjejen som möts på en mjukporrinspelning, som varken berättar något eller är speciellt kul. Däremot hade jag gärna sett mer av till exempel nya stjärnskottet Keira Knightley, och jag önskar att storyn med tonårskillen som drar till USA för att få brudar hade någon slags konflikt, och inte bara vara en lycklig historia redan efter tre minuter och fram till slutet. Men, som sagt: om man nu vill vara petig.

För för det mesta är ”Love Actually” en lättsam och underhållande må bra-film som man blir glad av. Manuset är mycket roligt, väl genomarbetat och alla dessa duktiga och charmerande skådisar lyfter filmen till skyarna. Filmen är full av humor och kärlek, så bjud med Dig någon Du tycker om och se ”Love Actually” i vinter. En perfekt dejtfilm, som dessutom garanterat får Dig i julstämning – missa den inte!