Om en superhjälte kan ändra design på sina trikåer så är väl egentligen hudfärgen en struntsak, skriver Andreas Samuelson.

Har man missat den ökända kalkonen vars inspelning skildrades i ”Ed Wood” så är det dags att gräva fram den gamla godingen ur arkivet. Det är den ultimata filmen av dess typ så dålig att den blir kul.

Stackars Sally som kämpade för sitt liv i ”Motorsågsmassakern”, Andy som ångrade att han blev bästis med Chucky i ”Den onda dockan” eller lille Damien som visade sig vara Satan själv i ”Omen”.

Vi minns dem alla – de unga talangerna som bidrog med att förstöra vår barndom när de antingen spelade diverse skrämmande figurer eller hjältarna som besegrade dem. Men vad hände med dem sen?

Det finns en smittande humor och begåvade skådespelare som gör den här lilla dramakomedin sevärd. Dessvärre haltar manuset om en kvinnas fejkade självmord tillika sammanbrott rejält med klyschor och tunna karaktärer.

Alla filmälskare som inte haft turen att besöka en riktig inspelning har nog drömt och fantiserat om hur processen går till. Lyckligtvis finns det gott om filmer som handlar om just detta och tar oss bakom kulisserna på både riktiga och påhittade rullar. Här är våra favoriter.

Bland 1990-talets banbrytande dogmafilmer så kom en att stå ut lite extra. Thomas Vinterbergs ”Festen” är ett filmiskt mästerverk som briljant tar tillvara på handkamera och brist på ljussättning men inte minst skapar ett både starkt och spännande drama med djupodlade karaktärer och en drabbande, absurd humor.

Alla har vi minst en – den där filmen där ett oväntat slut kan förhöja intrycket eller ännu oftare, de som verkade så bra fram till en usel avslutning. Det finns dock flertal filmer, klassiker som moderna rullar, som hade kunnat sluta helt annorlunda. Här är sluten MovieZine gärna hade velat se.

Regissören till omtalade ”You’re Next” om rysare, inspirationer och kommande projekt.

Stockholms filmfestival 2013 – Guy Pearce är den typen av karaktärsskådespelare som dyker upp i de mest oväntade sammanhang men alltför få huvudroller. Här får vi chansen att njuta av hans talang i en roll som inledningsvis inte känns självklar men som han så småningom anammar med bravur. Sällan har vi sett honom utstråla sådan känsla för underlägsenhet, ensamhet och längtan som i rollen som pianoläraren tillika cellospelaren Paul.

Typecasting är ofta Hollywoods melodi. Där ett ärr eller en läskig uppsyn ofta ger en skådespelare roller som skurkar så finns de stora stjärnorna som alltid, nästan helt undantag får spela hjältar. Här är vår önskelista på skådespelare som gärna får gå över till den mörkare sidan…

Stockholms filmfestival 2013 – Olivia Wilde glänser i en ordentlig huvudroll som arbetare på ölbryggeri med invecklad relation till kollegan Jake Johnson. Joe Swanberg har gjort en finkänslig, rolig och romantisk film som engagerar tack vare fin improvisation från skådespelarna. Det ständiga öldrickandet blir dock aningen tjatigt.

Det är ju svårt att motivera en remake till en sådan stark klassiker som ”Carrie”. Och inte oväntat kommer man inte ens i närheten av Brian De Palmas original, trots inblandade talanger.

På pappret kan en svartvit mockumentär om en tävling mellan schackspelare och datorer på 1980-talet låta urtrist och det var med viss skepsis jag gav mig in i den här egensinniga filmen. Till min förvåning så finner jag mig småskrattandes oftare än vad jag vanligen gör under mer konventionella komedier.

I Liz W. Garcias regidebut skildrar hon både en förbjuden romans mellan 30-årskrisande Kirsten Bell och en tonårspojke, men också andra människor som kämpar med att växa upp. En tragisk och melankolisk men samtidigt engagerande och vacker berättelse med sympatiska karaktärer och begåvade skådespelare.

Det tar nog emot för många att se en föråldrad, svartvit stumfilm men Max Schrecks kusliga vampyr i F.W. Murnaus milstolpe till rysare är fortfarande värd en titt.

Varför känns det ibland så bra att må så dåligt? Mellan en komedis ekande skratt, en rysares isande skrik och en snyftares tårar så finns de filmer som helt enkelt får en att må skit – och gör det bra. MovieZines listar de bästa feelbad-filmerna.