Äldre, homosexuella män har börjat dyka upp på film senaste
åren. John Lithgow och Alfred Molina bevisar att det inte behövs stora, yviga
gester för att skildra två äldre mäns kärlek. Det är ett vackert och stämningsfullt
drama om lojalitet och ärlighet inom relationer.

De flesta
födda på 1980-talet eller tidigare kan citera minst fem repliker från den ”Lorry”-gängets
härliga 90-talskomedi. Allt håller inte samma nivå men stundtals är det
briljant och riktigt, riktigt roligt.

Wes Cravens första film om ärransiktet Freddy Krueger är aningen föråldrad och oavsiktligt komisk. Men fortfarande en stark kultskräckis med uppfinningsrika effekter, och en minnesvärd kamp mellan Freddy och sympatiska hjältinnan Nancy.

Skräckfilmskapare måste ständigt överträffa varandra när det
gäller att finna nya representanter för terror. Men ibland blir det mer absurt
än skrämmande…

En nervpirrande comebackkonsert för Elijah Woods pianist
sätts på sin spets när en mystisk skurk hör av sig – mitt under framträdandet. Det
är snyggt och spännande men med för många svagheter – som oinspirerade
skådespelarval och en standardfinal – för att lämnare något starkare intryck.

Det är lätt att bli lurad i filmdjungeln. Därför ger vi dig de bästa tipsen på hur du undviker bottennappen på bio, nätet och
DVD-butiken…

Dramat
om en palestinsk bagare som hamnar mitt i striden mellan
frihetskämpar/terrorister och militären i Israel känns mer aktuell än någonsin.
Men den berättar också en spännande historia med flera lager och starka budskap.

Gamla skräckfilmsbolaget Hammer återskapar återigen old school-atmosfären i den här brittiska rysaren, ”baserad på verkliga händelser”. Men ribban i genren är så pass höjd vid det här laget att den här, trots några kusliga ögonblick, inte når hela vägen fram.

Problemet
med filmad teater är att det ofta känns som filmad teater. Det här
Paris-baserade dramat är inget undantag och trots tre begåvade skådespelare i
huvudrollerna så blir jag aldrig gripen.

Vi har grävt upp några av de
pinsammaste, tidiga rollerna  som Tom Cruise, Sandra Bullock och George Clooney helst vill glömma.

Det är
svårt att sympatisera med föräldrar som bryter ihop för att deras dotter ska
gifta sig med en svart man. Det är bara en av många rasistiska skämt som missar
målet i den här ojämna, franska komedin. Men samtidigt finns här både rolig
humor, en hel del charm och duktiga skådespelare som väger upp bristerna.

Det kanske enda mer plågsamma än artister på film är
skådespelare som försöker sjunga. Vissa få har lyckats men det finns minst lika
många misslyckade exempel…

Det är dags för jordens undergång igen, denna gång i australiensk
regi. Här har en road movie med en trasig man och ett oskyldigt barn försätts i
en tickande bomb där människorna alla hanterar sin kommande förintelse på olika
sätt. Det är både gripande och obehagligt.

Ibland lönar det sig att hänga kvar i biosalongen tills
ljuset går upp. Flera filmer har belönat tittarna med smarta bonusscener i
eftertexterna och MovieZine har listat några av de bästa.

Nacho Vigalando, regissören bakom ”Timecrimes”, levererar
ännu en nyskapande film där historien berättas helt genom ett datorfönster. Spännande
och Hitchcock-doftande men stundtals tar formatet över och såväl trovärdighet
som karaktärer hamnar i skuggan.

Ännu ett slag slås för svensk skräckfilm i form av en
antologi där Djävulen fått en egen app som drabbar fem olika
smartphoneanvändare. Tyvärr berövar låg budget, trista historier och
förbryllande karaktärsbeteende filmen från något högre betyg.

”Never go full retard” är rådet Robert Downey Jr. ger skådespelarkollegan Ben Stiller i ”Tropic Thunder” efter att dennes komedi om en utvecklingsstörd man floppat på bio. En av exemplen han nämner är naturligtvis ”Rain Man” som tillsammans med ”Forrest Gump” blivit någon slags urmodell för filmer om (främst) män med nedsatt funktionsförmåga.