Topp 10: Filmåret 1995

4 Januari 2015 | 12:00

10 höjdpunkter från filmåret 1995

Det har gått 20 år sedan vi skrattade åt “Clueless”, grät till ”Dead Man Walking” och skrek av ”Seven”. As if! Andreas Samuelson listar det bästa från filmåret 1995.

”Die Hard – hämningslöst” var årets mest sedda film, Pierce Brosnan debuterade som James Bond i ”GoldenEye” och Sylvester Stallone var den bäst betalda skådespelaren i Hollywood. Mycket har hänt sedan 1995 – filmer och skådespelare har orättvist fallit i glömska, andra minns vi ofrivilligt. Här är höjdpunkterna inom film för 20 år sedan.

Årets kalkonkul: High Heels



Många skulle nog spontant nämna kultklassikern ”Showgirls” som årets film av typen ”så dålig att den blir bra”. Eller möjligen Christopher Lamberts peruk i “Mortal Kombat”. Men icke att förglömma chansen vi fick att se actionhjältarna Patrick Swayze (RIP) och Wesley Snipes i drag. Det är något ytterst bisarrt och samtidigt fascinerande i att se dessa muskulösa herrar i – uppenbart obekväma – kvinnokläder, smink och peruker. Bonus för Robin Williams fabulösa cameo.

Årets indie: Welcome to the Dollhouse



Regissören Todd Solondz och debuterande huvudrollsinnehaverskan Heather Matarazzo fick välförtjänade genombrott med den här underbara svarta komedin. Matarazzo är perfekt i rollen som Dawn Weiner (bara namnet!) – en hopplöst nördig enstöring och hackkyckling med den mest udda tonårsgarderoben i mannaminne. Precis som i uppföljaren ”Happiness” så skämtar Solondz om kontroversiella ämnen som såväl våldtäkt som pedofili.

Årets pepp-talk: Braveheart



Säga vad man vill om Mel Gibsons nuvarande karriär – och personlighet – men 1995 var definitivt stjärnans år. Som regissör, producent och huvudrollsinnehavare tog han både världen och Oscarsgalan med storm. Historien om en frihetskämpes revolt mot brittiska tyranner i Skottland var årets pampigaste och även de som nöjde sig med trailern minns det blåmålade ansiktet och det maffiga krigstalet.

Årets cougar: Lust & fägring stor



I amerikanska film åmade sig skönheter som Sharon Stone, Linda Fiorentino, Salma Hayek och Cindy Crawford (!). I Sverige levererade Marika Lagerkrantz kanske den ultimata pojkfantasin – skollärarinnan som inleder en affär med en elev hon tar med på äventyr uppe i kartrummet. Bo Widerberg (som regisserade sonen Johan i manliga huvudrollen) regisserade och resultatet ledde till en Oscarsnominering.

Årets genombrott: Kevin Spacey (De misstänkta, Seven)



Idag: flerfaldigt prisbelönad skådespelare från såväl film, TV och teaterscenen. Då: birollsaktör med några få nämnvärda titlar på CV:et. Men så värvades han av två olika, unga och heta regissörer – David Fincher och Bryan Singer - för färgstarka nyckelroller i 1995 års starkaste thrillers. Som psykotisk seriemördare i ”Seven” och handikappad kriminell i ”De misstänkta”. Den sistnämnda gav en Oscar och en stjärna var född.

Årets debut: Tomas Alfredson (Bert – den siste oskulden)



1995 bjöd på många spännande debuter av såväl regissörer som skådespelare, som kom att utvecklas till några av de viktigaste namnen inom industrin. Men en sticker i perspektiv ut lite extra. Alfredson var knappast någon färsking efter små roller i pappa Hans filmer och regijobb i TV med ”Ikas TV-kalas” och ”Bert”. Däremot var det med charmiga långfilmsversionen av den senare som han visade vad han gick för med en filmkamera. Det skulle dröja 13 år innan det internationella genombrottet med ”Låt den rätta komma in” men det var klart värt väntan.

Årets manliga stjärna: Nicolas Cage (Farväl Las Vegas)



Vi ignorerar floppen ”Dödskyssen” och konstaterar sonika att Cage – ja, Nicolas Cage – snuvade både Sean Penn och Anthony Hopkins på Oscarsgalan. Cage är 1995 års stjärna av den enkla anledning att det troligen aldrig kommer ske. Tom Hanks får dock hedersomnämning som enda skådespelare att få agera astronaut och leksakscowboy samma år.

Årets kvinnliga stjärna: Nicole Kidman (Till varje pris, Batman Forever)



Susan Sarandon gick hem med alla priser och Alicia Silverstone prydde alla tidningsomslag. Men det var ett visst australienskt bombnedslag som på allvar tog över bioduken. Kidman var ren dynamit som kändisbesatt väderflicka i Gus Van Sants svarta mediasatir ”Till varje pris” och var kanske filmhistoriens sexigaste psykolog med skinn på näsan i spektaklet ”Batman Forever”.

Årets manus: Clueless/Bara en natt



Oavgjort mellan två av årets bästa och mest välskrivna filmer. Amy Heckerlings klockrena tonårskomedi med dialog som odlade en egen ordlista (en ”Baldwin” betydde snygg kille, etc.). Och Richard Linklaters charmiga inledning på sin ”Before”-trilogi där Ethan Hawke och Julie Delpy har ett romantiskt äventyr av den filosofiska sorten i Wien.

Årets mästarmöte: Heat



Det krävs en resa 20 år tillbaka i tiden för Robert De Niros och Al Pacinos storhetstid. Då hade inte Oscarsvinnarna ännu spelat mot varandra (om än ändå i samma film) men nu var det alltså dags, i Michael Manns läckra bankrånarthriller. Kritiker klagade på att de enbart delade två ynka scener men båda levererade den tunga dos pondus som stjärnornas talanger – på den tiden – erbjöd.

Vad minns du bäst från filmåret 1995?