Norska regissören André Øvredal bevisar tillsammans med Guillermo del Toro att det inte behövs våld och blod för att skrämmas. Här bjuds det på alla möjliga ruggiga monster men likväl otäck stämning och härligt kalla kårar.

2010-talet – årtiondet då vi skrattat åt nyzeeländska vampyrer, asiatiska miljonärer och pakistanska uber-chaufförer. Här är de bästa komedierna från 2010-2019.

Bu! Blev du rädd? Då vet du ungefär hur besviken du kommer bli efter att ha plågat dig igenom det här sorgliga försöket till spökrysare.

Sylvester Stallone har gjort mycket skräp i sitt liv men till och med ”Stopp! Annars skjuter morsan skarpt” liknar ett mästerverk i jämförelse med den här plågan. Möjligen för – och tveksamt även där – för frälsta entusiaster av de två första filmerna.

2010-talet når sitt slut och skräcknördar kan med stolthet se tillbaka på ett årtionde som erbjudit både mycket nytt samt nostalgiskt att skrämmas med. Här är de 25 bästa skräckfilmerna från 2010-2019.

Annabelle är tillbaka och väcker liv i ett dussintal olika gastar i ett hus med en flicka och två snygga barnvakter. ”Less is more” är inte regissörens motto här… förutom när det gäller handling och karaktärer.

1988 introducerades allas vår mördardocka Chucky inför en intet ont anande publik. Nu nästan 30 år och sju filmer senare anländer han i nytt format i en remake. Vi tittar tillbaka på Chuckys historia och betygsätter samtliga filmer.

Precis som Will Smith inte kan ersätta Robin Williams i ”Aladdin” hur som helst, så kan man inte ersätta Will Smith och Tommy Lee Jones i ”Men in Black”. Den här rebooten lyckas inte riktigt heller, men det är ändå en förvånansvärt duglig sommar-blockbuster.

Hur mycket man än försöker slutar man ändå vid ett vägskäl där man behöver välja mellan stolthet och trygghet. Det är frustrationen den 16-åriga huvudpersonen – och publiken med henne – i det här järnstarka dramat om verklighetens brutala hotbild mot afro-amerikaner.

En serie om världens undergång låter kanske inte så roligt men Neil Gaiman och Terry Pratchetts underbart fåniga påhitt är njutbar underhållning från början till slut.

Glenn Close i ”Farlig förbindelse”, Kathy Bates i ”Lida”, Rebecca DeMornay i ”Handen som gungar vaggan”… och nu Octavia Spencer i ”Ma”. En film vars ojämna manus kompenseras långa vägar av Spencers fantastiska insats.

1988 var kanske inte Steve Martin och Michael Caine det radarpar man förväntade sig i en komedi, men desto mer lyckat är resultatet i den här njutbara sol-och-vårarrullen.

Idén att nyinspela ”Rivierans guldgossar” med två kvinnor är inte helt tokig, men tyvärr är inte Rebel Wilson och Anne Hathaway på samma nivå som Steve Martin och Michael Caine. Dessutom tvingas de jobba med ett svagt manus utan många skratt.

Sällan har manlig biopublik gråtit så mycket – och erkänt det – som efter rekordpopulära ”Avengers: Endgame”. Men superhjältarna är knappast de första som vridit på mäns tårkanaler i biopubliken. Här är andra filmer som män bölat till.

David F. Sandberg följer en rad andra svenskar när han numera skördar framgångar i Hollywood. Men alla har inte haft lika tur – här är några blågula filmskapare som det inte gick lika bra för i drömmarnas stad.

Med en prickfri 90-talsatmosfär, strålande musik och begåvade skådespelare skildrar Jonah Hill den manliga sårbarheten hos ett gäng unga skejtare i sin imponerande regidebut.

Disneys klassiker om den flygande elefanten har återupplivats för vita duken och Danny DeVito, Colin Farrell och Eva Green spelar några av de mänskliga huvudrollerna. Vi träffade dem i London för att prata om Tim Burtons nya version.