X-Men: Days of Future Past 2014

Action Sci-Fi
USA
132 MIN
Engelska
X-Men: Days of Future Past poster

Synopsis

Den ultimata X-Men-ensemblen slåss för sin överlevnad över två tidsepoker i "X-Men: Days of Future Past". Alla de älskade karaktärerna från originaltrilogin går samman med sina yngre jag från "X-Men: First Class" i en kamp där de måste ändra det förflutna för att rädda vår framtid.
Ditt betyg
3.5 av 1,724 användare
Logga in för att se betyg av de du följer

Recensent

Alexander Kardelo

20 maj 2014 | 07:01

X-tra allt räcker inte hela vägen

Gör dig själv en stor tjänst och ta igen de gamla "X-Men"-filmerna först. Inte bara för att alla referenser blir lite roligare att fånga, det är också lättare att hänga med i vem som är vad och varför. Alla föregående filmer, spinoffer och prequels knyts samman på ett snitsigt sätt, eller ska man säga körs över totalt, i en komplex berättelse med superhjälte-overload.

Som de flesta andra gillar jag vad Matthew Vaughn gjorde med "X-Men: First Class", en stylish 60-talsspionthriller med flera favoritkaraktärer som unga. Till skillnad från de flesta har jag heller inga större problem med Brett Ratners hantering av "X-Men: The Last Stand". Men Bryan Singers comeback som regissör är alltid välkommen. Mannen som drog igång den här filmserien redan år 2000 har stor förståelse och respekt för alla föregående filmer, och väver in flera blinkningar tillbaka. Man vet också att man får välkoreograferade striedr, där karaktärernas olika och ofta visuellt häftiga förmågor kompletterar varann. Men trots det intressanta upplägget med tidshopp blir det "bara" ett kul och hyfsat underhållande äventyr, en mellanfilm i väntan på nästa. 

Introt sätter ribban högt. "X-Men: Days of Future Past" kastar oss rakt in i en spektakulär strid. Det är mutanter vs Sentinels i en mörk och dyster framtidsvärld. Inga superkrafter biter på de onda robotarna som har programmerats att utrota alla som avviker från normen. Är det Putin som varit i farten? Nä, men forskaren Bolivar Trask, vars främsta/värsta uppfinning löper amok långt efter hans död. De har varit effektiva: bara ett fåtal mutanter finns kvar. Hjältarna som vi känner till sen tidigare - med Storm, Iceman, Kitty och Colossus i spetsen - får hjälp av nya förmågor för att hålla ställningarna mot det till synes odödliga hotet. Men här krävs desperata metoder. Tack och lov har Kitty muterat till en levande tidsmaskin som kan sända en varning till 1970-talet.

Wolverine anmäler sig frivillig för en mental tidsresa, och hoppar tillbaks till en era då Charles Xavier fortfarande hade hår och Mystique var ingen annan än Katniss Everdeen. Nu ska han bara pigga upp en deprimerad Professor X, frita en hårdbevakad Magneto och övertyga dem om att gemensamt sätta stopp för en gemensam framtida fiende.

Här är alltså en uppföljare på originaltrilogin och samtidigt en prequel, men mest en uppföljare på den förra prequeln, ett tiotal år senare på tidslinjen. Det är inte fullt så mindfuckigt som det låter, även om frågorna blir många (Dog inte Xavier i 3:an? Har ingen åldrats sedan "First Class"?).

Nummer fem i superhjälteserien om de fredsbevarande mutanterna, eller nummer sju om man räknar med Wolverines fristående äventyr (och det bör man göra för att få störst glädje av den här) är den minst fristående. Vid det här laget tar man för givet att publiken är bekanta med upplägget och huvudkaraktärerna. Som upplagt alltså för att ladda upp med ett filmmaraton och gå på påskäggsjakt: det känns som om de tidigare delarna medvetet planterat vissa saker för kommande filmer. Ni minns kanske jätteroboten som Wolverine kaxigt plockar isär i stridssimulatorn i "X-Men: The Last Stand"?

Maximal utdelning lär gå till de som slukat serietidningarna och längtat efter att få se såväl Sentinels och en drös med nya karaktärer på bioduken. Coolast är Quicksilver, spelad av Evan Peters. En hipp rackare med silverhår och en förmåga att stoppa tiden, vilket han demonstrerar i filmens skönaste scener.

De flesta andra försvinner lika fort som de kom - extra många cameos har klämts in för att plocka billiga PR-poäng och kunna kalla filmen för "den största superhjältefilmen någonsin". Visst är den ambitiös, men resultatet inte känns helt hundra på någon punkt. Actionscenerna är schyssta men kunde fått vara både längre och fler. Karaktärerna är coola men det ges ingen chans att lära känna någon av de nya. Ian McKellens speltid på totalt 30 sekunder är bara det en dödssynd. Särskilt när Mystiques skepnadsbyten och Wolverines klor som vanligt får störst utrymme.

Långa dialogscener finns det däremot gott om, med mer känslosnack än i två säsonger av "Dr. Phil". Men det handlar inte om budskapen om utanförskap och acceptans, något som varit kärnan genom seriens gång. Snarare om att övertyga några vresiga mutanter om deras framtida kall. Och man går väl inte på en "X-Men"-film för att se mutanter prata?

Nästa del är redan planerad till sommaren 2016. Och jo, den kallas redan för "den mest episka hittills", precis som den senaste och den innan. Kom igen nu, Singer, det behövs ju inte mycket för att det ska bli fantastiskt.

| 20 maj 2014 07:01 |
Skriv din recension
Vad tyckte du?
Användarrecensioner (2)
3
filmen var sådär dom fick slut på budget pengar o slängde ihopa något som totalt floppade, ok film men jämfört med alla andra filmer med xmen hållde denna tyvärr inte måttet blev besviken
Läs mer
4
Nu har jag varit och sett det storslagna superhjälteäventyret "X-Men: Days of Future Past". Jag ska med denna filmrecension berätta vad jag tyckte men först lite om handlingen. I en dyster framtid där robotar skapats för att bekämpa mutanter med speciella förmågor skickar Charles Xavier och Magneto tillbaka Wolverine till det förflutna. Detta för att förhindra ett händelseförlopp som kommer att leda till alla mutanters undergång. Jag har sedan första filmen verkligen tyckt om "X-Men" filmerna. Detta för det originella temat att våra hjältar är vanliga människor som råkar ha speciella förmågor som gör dem till outsiders som samhället har svårt att acceptera. Med andra ord en historia som är lite enklare att koppla till verkligheten än många andra superhjälte historier vi blivit bortskämda med genom åren. Och är man ett fan som jag är så blir man inte besviken. Dock måste man ha sett de tidigare filmerna för att begripa intrigen som är väldigt förankrad i tidigare händelser i både föregående "X-Men" filmer och "Wolverine" spin-offs. Så det är smart att göra som jag och köra ett "X-Men" maraton innan man besöker biografen för att se "X-Men: Days of Future Past". Många kända karaktärer ifrån de tidigare filmerna dyker upp. Knappt någon som har missats. Och några nya introduceras också. Bla karaktären Quicksilver som gestaltas på ett väldigt humoristisk sätt av Evan Peters. Så mycket djup hinner inte den karaktären få i den här filmen eftersom det är många historier som ska berättas. Men en karaktär som får mer djup denna gång är Mystique som i den yngre versionen spelas av Jennifer Lawrence. Att få veta mer vem hon är ger lite mer tyngd och djup till karaktären till skillnad ifrån det lite ytliga sätt hon gestaltades på i originaltrilogin. Och jag måste också tillägga att Michael Fassbender som den yngre versionen av Magneto är den bäst castade skådisen i hela filmen. Han ger färg åt karaktären och man tror verkligen på det hat och den ilska han har inom sig som driver honom till att bli den person man fått bekanta sig med i tidigare filmer. Förövrigt så finns det inte något att klaga på i skådespeleri. Det är verkligen toppklass på alla skådisarna i filmen. Även Hugh Jackmans Wolverine är en karaktär som utvecklas och mognar under filmens gång. Och kul är det dessutom att få se"Game of Thrones" stjärnan Peter Dinklage i filmens skurkroll. Sammanfattningsvis så är "X-Men: Days of Future Past" en film som lever upp till alla förväntningar. Den väver på ett snyggt sätt ihop de första filmerna där våra mutanter är äldre med filmen "X-men: First Class" där de är yngre. Inget "X-Men" fan kommer att bli besviket och även andra kan nog uppskatta filmen om de sett de tidigare filmerna i serien först. Vid sidan om "The Amazing Spider-Man 2" är det här enligt min åsikt den bästa superhjältefilmen som gått på bio hittills detta år.
Läs mer