I ett hav av tv-serier med allt färre avsnitt sticker Viaplays sjukhusdrama ”Doc” ut. Första säsongen av serien som lanserades på streamingtjänsten i april bestod av tio avsnitt. Säsong två, som har premiär idag, kommer i sin helhet bestå av 22 avsnitt på 40 minuter vardera.
I första säsongen lärde vi känna den tuffa men rättvisa Dr. Amy Larsen, spelad av Molly Parker (”Deadwood”), överläkare i internmedicin vid Westside Hospital i Minneapolis. Efter en brutal bilolycka vaknar hon upp utan minne av nästan ett decennium av sitt liv. När hon återvänder till sitt prestigefyllda arbete möter hon en vardag där både det professionella och det privata har förändrats i grunden.
MZ fick chansen att möta ensemblen i ett strålande Toronto, där serien i nuläget spelar in den kommande tredje säsongen. Utöver Molly Parker träffade vi även Amirah Vann som spelar Dr. Gina Walker (”How to Get Away with Murder”), Jon Ecker som spelar Dr. Jake Heller (”Chicago Fire”) och nytillskottet Blair Underwood som spelar Dr. Benjamin Grant (”Three Women”). Han har en gästroll i sista avsnittet av säsong två, men är en del av den återkommande ensemblen i den tredje säsongen.
Hur förbereder man sig för att spela in en sjukhusserie?
Molly Parker: Jag kände mig verkligen överväldigad i början av den enorma mängd kunskap som läkare behöver samla på sig. Det finns inget sätt för mig att förbereda mig för det. Det som var mer intressant för mig var att försöka förstå hur de tänker. Det finns ett systematiskt sätt att tänka.
Blair Underwood: Jag slår alltid upp saker, så att jag vet vad jag pratar om. Att spela olika yrkespersoner handlar egentligen om att hitta människan bakom personen. Varför beter de sig som de gör? Men när det gäller läkaryrket förlitar jag mig hela tiden på vår medicinska rådgivare Josh Hanner.
Amirah Vann: Ja, han hjälper oss jättemycket. Vi har också läkare som är manusförfattare i vårt författarteam, och det gör verkligen att det känns autentiskt. Till och med alla uttal. Jag kan bara memorera det om jag verkligen förstår det. Det får mig att känna mig som en liten vetenskapsman.
Jon Ecker: Personligen började jag titta på några sjukhusserier för att komma in i den världen. Sedan försökte jag se så många dokumentärer jag kunde hitta om läkare och deras liv, för att få en känsla för hur genren ser ut i verkligheten. För att se vilken nivå av allvar eller dramatik de närmar sig sitt arbete med.
Förvånansvärt lite blod på inspelningen
Bara ett stenkast bort från konferensrummet där intervjuerna ägde rum fick vi även möjlighet att träda in bakom kulisserna. Produktionsdesigner Gordon Barnes, snillet bakom seriens expansiva visuella värld, visade oss runt i flera våningar av futuristiskt designade väntrum, operationssalar och röntgenrum. Onödigt vetande: det finns inget rinnande vatten i någon kran så varje vattendroppe du ser är VFX. Och på grund av juridiska begränsningar får de inte visa riktiga hjärtslag på hjärtmonitorerna.
Hur är det att arbeta på ett sjukhusset? Hur mycket blod kommer ni i kontakt med på en daglig basis?
Jon Ecker: Det där är faktiskt lite överraskande. Jag tror att våra medicinska riktlinjer på något sätt begränsar hur mycket blod vi använder. Om någon blir amputerad eller något sådant finns det ju förstås massor av blod. Det är alltid lite klibbigt.
Det är svårt för mig att säga om det känns äkta eftersom jag inte har en läkarutbildning. Alla maskiner fungerar på något sätt, och jag kan trycka på knapparna och få dem att pipa.
Molly Parker: Jag älskar vår inspelningsmiljö. Jag är ju här varje dag också, så jag tror att jag har slutat se den på samma sätt som ni skulle göra.
En gång, under förra säsongen, gjorde jag en scen där det var blod. Och av någon anledning använde vi hallonsylt eller något sådant, vilket inte fungerade alls. Det var väldigt kladdigt.
Största premiären på nätverket Fox
När ”Doc” hade premiär i USA på nätverket Fox i fjol blev det den mest sedda premiären på fem år. Omkring 16 miljoner såg det första avsnittet på elva dagar. Även närmare hemmaplan engagerar sjukhusserier som aldrig förr. Norska serien ”Still Breathing”, som hade premiär i Sverige somras, slog tittarrekord på NRK. ”Gray’s Anatomy” har underhållit i 23 säsonger och HBO:s ”The Pitt” blev en braksuccé när den hade premiär förra året.
Varför tror ni att sjukhusserier är så populära?
Amirah Vann: Läkarkåren har så högt anseende. Vi är alla beroende av dem. Det är människor som riskerar sina liv för att hålla världen igång och hålla oss alla säkra. Det finns en naturlig dragning till sådana berättelser. Det är också bra drama. Och vi känner väl oss alla lite som läkare nu för tiden, eftersom man kan googla vad som helst och diagnostisera sig själv. Så det blir interaktivt på ett helt nytt sätt.
Molly: Sjukhus något som de flesta har erfarenhet av. Det är också en tacksam plats för en dramaserie. Det jag verkligen älskade med den ursprungliga italienska serien, och med vår serie, är att grundidén är så bra. Ni vet, en person som har förlorat en del av sitt liv, sitt minne, och som måste försöka förlika sig med vem hon är. Berättelsemässigt finns det oändliga möjligheter att berätta alla olika sorters historier.
Det är en genre i sig, med sina egna regler. Och inom den finns det en väldigt komplex och mångfacetterad person.
Finns det någonting lockande med att förlora åtta års minne? Idén är läskig men lockande vilket nog är varför handlingen är så intressant.
Molly Parker: När vi började med serien fick jag ofta den frågan, och jag svarade: absolut inte. Jag vill ha både det goda och det dåliga. Jag vill ha alla mina minnen.
En av sakerna jag har lärt mig under arbetet med serien, som jag tycker är väldigt intressant, är att det finns en Amy före olyckan och en Amy efter olyckan. Och det som verkligen definierar Amy efter olyckan är att hon inte har gått igenom det väldigt svåra traumat som Amy före olyckan upplevde.
En av sakerna som gör att Amy kan vara mer generös, mer empatisk, mer öppen och mer sårbar i nuet är att hon inte har upplevt det omedelbara traumat av att förlora sin son. Och jag tror att det ger henne en slags frihet i nuet.
Blair Underwood: Jag tycker att det där är otroligt fascinerande. Verkligen. Mitt första svar: absolut inte. Jag har en 94-årig pappa som har Alzheimers nu, och det är fruktansvärt smärtsamt att se vad han inte längre minns.
Och jag måste också säga att det är en skådespelares mardröm att förlora sitt minne. För vem som helst egentligen, men särskilt för oss eftersom det är så vi försörjer oss – genom att komma ihåg våra repliker, särskilt på scen.
De första två avsnitten av säsong två av ”Doc” har premiär idag på Viaplay. Ny till casten för denna säsong är även Felicity Huffman som spelar Dr. Amy Larsens mentor Dr. Joan Ridley.
Läs också: Cameron Diaz är tillbaka igen – gör ny actionkomedi med Netflix
Läs också: ”Michael”-uppföljaren kommer inte dansa runt allt det där jobbiga