Brothers (2010)
Drama, Krig
En blek kopia
När Susanne Biers "Bröder" görs om efter bara några år är det enbart för att locka en amerikansk publik med samma story. Det blir tyvärr bara en blek kopia, som nog ändå kan uppskattas av nya tittare.
Jag ser inget ont i att göra "remakes". Oftast lever de inte upp till förlagorna, men ibland blir de bättre och ibland blir det en helt annan film där båda kan ha sina förtjänster. Men när en icke-engelskspråkig film görs om av Hollywood är det nästan uteslutande för att blidka en amerikansk undertextsskygg mainstream-publik. Det kan fortfarande bli ett okej resultat, men för dem som sett originalet är det en meningslös upprepning.
Och så är fallet med "Brothers". Det är sorgligt att en så talangfull regissör som Jim Sheridan ("I faderns namn", "Min vänstra fot") inte inspirerats att bidra med något nytt till sin version. Scen för scen och även dialogen upprepas med få undantag. Till och med klippbilder på flygplan och hopp mellan scener i Afghanistan och på hemmaplan har efterapats totalt och det känns faktiskt på gränsen till stöld.
Hade kopieringen utförts till 100 procent så hade det kanske ändå fungerat lika bra för en ny publik. Samma film, nytt språk - som en avancerad dubbning. Men även tonen är något ändrad - en del vassa kanter har slipats av - men istället för att tillföra något nytt gör det bara att replikerna som satt bra i den första versionen inte platsar här.
Man kan tex gissa direkt att brodern aldrig skulle kunna gestaltas som den skitstövel han var i "Bröder" och komma undan med det i Hollywood. Och trots att det var en punkt jag uppskattade med "Brothers", eftersom jag tyckte danska Jannick var för svinig för att trovärdigt få en chans, så undrar man varför de då måste behålla repliker som "Eat your own crap" när barnen lagat pannkakor. Amerikanska Tommy skulle aldrig säga så.
Men om jag nu vänder mig till den majoritet som inte sett originalet så handlar "Brothers" om marinsoldaten Sam (Tobey Maguire) som lämnar frun Grace (Natalie Portman) och två döttrar hemma för att åka till Afghanistan. Grace får snart besked om att han dött i en helikopterkrasch och Sams bror Tommy (Jake Gyllenhaal), som är familjens svarta får och precis suttit i fängelse, börjar hjälpa henne och döttrarna och märker att han faktiskt har goda sidor och kan vara till nytta när han är med dem.
Parallellt med att Tommy blir mer involverad i Sams familj får vi veta att Sam inte alls är död. Han har tagits tillfånga av talibaner och för att överleva får han uppleva ohyggligheter som skadar honom för livet. Alla som sett trailern vet att han kommer tillbaka till familjen igen och andra halvan av filmen handlar om hur alla inblandade påverkas av det och hur han själv hanterar sina krigsupplevelser.
Trailern gör annars ett bra jobb med att lura eventuella biobesökare att de ska få se en helt annan film - många förväntar sig en ny Pearl Harbor, men det kunde inte vara längre från sanningen. Den raka och enkla danska berättelsen, utan Hollywoodögonblick, har behållits och "Brothers" är ett realistiskt, skakande familjedrama om hur krig kan slita sönder de starkaste banden även när soldaterna kommer hem med livet i behåll.
Samtliga skådespelare gör bra ifrån sig i sina roller och Tobey Maguire har verkligen lycktas med konststycket att se skrämmande galen och själlös ut. Här har Sheridan gjort ett bra jobb och eftersom det i grund och botten är en välskriven historia kan man höja upplevelsebetyget av "Brothers" till en 3:a för dem som inte sett originalet.
Å andra sidan skulle jag ändå rekommendera just de personerna att gå och hyra "Bröder", som är den starkare, tyngre och mer engagerande av de två. Det är framför allt scenerna mot slutet som tonats ner så till den grad att det känns blekt i jämförelse, och ett familjedrama utan den svärta som fanns i "Bröder" har en förmåga att emellanåt bli aningen likt en "day time television"-såpa. Men brukar du föredra det något "lightare" Hollywood så kan "Brothers" säkert vara något för dig.
