Kvinnliga talanger som hamnar i destruktiva förhållanden med män som också är deras managers, chefer, och “ägare” via kontrakt, är inget nytt.
Men i fallet Christy Martin är det svårare att förstå med tanke på hennes fysik. En professionell boxare stark nog att slå ner både kvinnor och män. Ändå fogar hon sig både fysiskt och mentalt under sin obehaglige make, tränare, och manager Jim (en riktig slusk, fantastiskt porträtterad av Ben Foster).
Den sanna berättelsen om boxningslegenden Christy Martin
Filmen “Christy” är alltså baserad på den sanna berättelsen om kvinnliga boxningslegenden Christy Martin (Sydney Sweeney med hockeyfrilla). När Christy ställer upp i “Toughman”-tävlingar i slutet på 80-talet för att dryga ut kassan med prispengar är intresset för kvinnlig boxning minimalt. Det är ingen sport man väljer som “karriär”, ingenting man kan leva på.
Och hemma vid middagsbordet är stämningen tryckt. Mamma Joyce (Merritt Wever) har precis hört ryktas att Christy “gör saker” med “kompisen” Rosie (Jess Gabor) och befaller henne att sluta upp med det bums. Att vara lesbisk i en liten amerikansk gruvstad i West Virginia på 80-talet finns inte.
Men Christy fortsätter både boxas och träffa Rosie. Så kommer äntligen en chans att få visa upp sin talang för den respekterade tränaren Jim Martin i Bristol, Tennessee. Det förklaras att han är konservativ så det är bäst att hon tar med en familjemedlem på resan (här sneglas det på Rosie). Förstått? Jodå.
Första frontfiguren för kvinnlig boxning
Jim är dock inte intresserad av att träna tjejer. Tills hon knockar ut sparringpartnern och Jim vädrar talang, ära, och berömmelse. Christy ska bli frontfigur för kvinnlig boxning! Men hon måste låta håret växa ut för att se mer kvinnlig ut. Hon får puderrosa träningskläder. Passen är stenhårda men träningen leder till segrar, och de i sin tur leder till en kyss under segeryran. Föräldrarna vet inte till sig av glädje när det vankas frieri och giftemål.
Karriären blomstrar. Hon marknadsförs som “Kolgruvearbetarens dotter”. Hon blir den första kvinnliga boxaren att få kontrakt med sportens legendariske boxningspromotor Don King (underbart spelad av Chad L. Coleman). Hon blir Sports Illustrateds första kvinnliga boxare på omslaget.
Första delen av filmen är en framgångssaga. Jag måste dock erkänna att jag inte riktigt köper Sweeney som boxare. Hennes armar ser inte ut som de klarar många slag i ringen, hon ser inte heller inte ut att kunna röra sig tillräckligt snabbt eller stå emot hårda smällar. Så man får använda fantasin och köpa det som presenteras, precis som Uma Thurmans gängliga siluett som karateproffs i ”Kill Bill” eller Valter Skarsgård som hockeylegend i ”Börje”.
Fast det säger jag utan att kunna någonting alls om dessa sporter. Och man kan så klart inte vänta sig av en skådis att nå samma fysik och rörlighet som världsproffs vars hela liv bestått av träning. Film är film och Sweeney gör en mycket fin rollprestation i övrigt. Oscarsvärdig enligt somliga, men det kan ha att göra med Hollywoods besatthet av vackra unga stjärnor som går upp i vikt och fular ner sig med peruk.
Berömmelsens baksida – ett högt pris att betala
Filmen berättar enkelt och rättframt Christys resa från ung tjej som försöker passa in och följa sin dröm, till rollen som fru, kändis, och affärskvinna. Men Jim är en liten man. Ju bättre det går för henne, ju mer måste hon tryckas ner. Filmens ton ändras ju mer oroande Christys situation tycks bli. Vi sparas alltför visuella detaljer, men fattar ändå när hon dyker upp med blåtiror, när hon gråter inför sin mamma som säger åt henne att härda ut, allteftersom kontrollen hårdnar och hon inte får träffa sina vänner. 90-talets främsta boxare vars glöd i ringen gjort henne så berömd har inte mycket vilja kvar alls när Jim börjar exploatera henne på andra vis…
David Michôd har regisserat en sevärd och underhållande rulle, vars två timmar och femton minutrar aldrig känns långa.
Man behöver inte kunna mycket om sport heller eller ens vara särskilt intresserad – boxningen är där men det är ett livsöde som berättas. Inga ravindjupa karaktärsporträtt utan moment ur Christys extraordinära liv. En biopic om att vara queer, kvinna, och utan stöd. Kanske främst en uppmaning; låt dig aldrig behandlas illa för ju mer tiden går ju värre kommer det bara att bli! Ta hot på allvar!
Ett viktigt budskap som förhoppningsvis kan inspirera andra i liknande situationer att söka hjälp innan det är för sent.
”Christy” visas på Stockholms filmfestival 2025.
