”De oskyldiga” är en mörk och mycket skrämmande saga om oskyldiga barn och deras inte lika oskyldiga lekar. Filmen är rysligt spännande och skapar med små medel ett starkt obehag hos åskådarna, som trollbinds tack vare de briljanta unga skådespelarna.

Dödsmisshandeln av en 19-årig student följs av ett ljusskyggt maktspel och en rättslig soppa som nästan verkar för bisarr för att vara sann. Polens Oscarsbidrag är en gripande thriller i högt tempo om sanningens pris.

Österrikes Oscarsbidrag visar upp en sårbar, smärtsam och längtande romans i sitt fängelsedrama som spänner över tre tidsepoker.

Nikyatu Jusus långfilmsdebut är ett vackert filmat immigrantdrama med övernaturliga toner som håller spänningen, och Anna Diop gör en minnesvärd insats i huvudrollen.

”Magisterlekarna” signalerar nischad subkultur och sodomitiska S&M-lekar men landar i en slags allmänsvensk och tv-vänlig beskedlighet.

”Kupé nr. 6” är ett hjärtevärmande och humoristiskt drama om att vidga sina vyer, våga välkomna det främmande och därigenom också acceptera sig själv. Det här är en till ytan rätt anspråkslös film om ett möte mellan två människor på ett tåg. Filmen gör inte mycket väsen av sig, men berör ändå enormt mellan de fåordiga raderna.

Japans mirakulösa Oscarsbidrag är inget mindre än ett mästerverk som bortom sin tysthet och försiktighet döljer en hel ocean av känslor.

Regissören Christoffer Sandler långfilmsdebuterar med en dramakomedi om en förtvivlad gymnasietjej, som får tillvaron uppochnedvänd när ett nytt kärleksintresse kommer in i hennes liv. ”Så jävla easy going” är mer kreativ visuellt än berättarmässigt, men underhåller ändå hela vägen igenom.

Sundance-aktuella “Mörkt hjärta” är den verkliga berättelsen om när ett spaningsmord för första gången löstes av en helt vanlig privatperson. Filmatiseringen är rejält kuslig, men framförallt är det vårt unga par som stjäl strålkastarljuset.

Paul Thomas Anderson återvänder till barndomens gator för att skildra en avig kärlekshistoria i Hollywoods oglamourösa tvillingdal. Är det minnen eller fantasi? Vem bryr sig. Omsorgsfullt syr The Valley-sonen ett varmt lapptäcke av älskvärda ögonblick, med doft av gräs och gammal skivaffär, som en bara vill svepas in och stanna kvar i.

En titel så lång och fånig att den är omöjlig att på allvar. Tycker du titeln i sig är rolig finner du nog en del tacksam humor i den här underliga miniserien som minst sagt kräver en viss smak…

Svensk feelgod-komedi mot en fond av vintriga vyer över Dalarna och vätskekontroller med blåbärssoppa. Låter det hiskeligt? Det blir det faktiskt inte, relativt sett.

Hanna Bergholms långfilmsdebut bjuder på samtidssatir och skräck i den finska sommarnatten, med en unik knorr på det välbekanta dubbelgångartemat.

Augustprisvinnaren Jenny Jägerfelds bok ”Comedy Queen” blir film under ledning av regissören Sanna Lenkens. En vacker känslokarusell om smärtan att förlora en förälder, men framför allt om önskan att få den man älskar att skratta. Fin berättelse för en viktig målgrupp.

En riktig amerikansk indiefilm med alla rutor ikryssade! Lagom skruvade karaktärer (spelade av Julianne Moore och Finn Wolfhard) i smålustiga och ibland rörande scener.

Varm dokumentär med mycket hjärta om en dansgrupp i Florida för damer över 50 år. Kul, glitzig och energisk “coming-of-golden-age”-berättelse, en dansfest blandat med allvarsfunderingar om åldrande och död.

”München – På randen till krig” är välspelad, välskriven och underhållande, men saknar spänningen som spiontemat antyder.