För varje amerikansk dröm finns en tragedi. Bortom alla glädjehistorier och framgångssagor om det förlovade landet finns den ack så vanliga vardagen; där kärnfamiljer spräcks och sorgen griper även de allra yngsta. I amerikanska ensembledramat ”Fireflies in the Garden” presenteras en långsam och välbalanserad film om en familj i spillror.

Ännu en gång ger sig professor Robert Langdon ut för att med expressfart lösa världens bäst bevarade gåtor. Den här gången hotas den katolska kyrkan av Illuminati som återvänt för att utkräva sin hämnd. Snart visar det sig att det dolda hotet kommer inifrån självaste hjärtat av Vatikanstaten.

Historien om anrika skivbolaget Chess Records berättas effektivt men rutinmässigt i den här biografiska filmen som i slutändan räddas av den fantastiska musiken och lite förvånande, Beyoncé Knowles som Etta James.

Slapp, slappare, slappast. En malmökomedi rik på klyschor, men fattig på mening.

Tillsammans med denna stop motion-animation utgör regissören Henry Selick ett kärt återseende i Hollywoods animationslandskap. Coraline är en egensinnig huvudkaraktär som tillsammans med en fantasifull och inspirerande animering och en stor dos svärta, kommer att förföra stora som små hjärtan.

I Alex Proyas (”Dark City”, ”I, Robot”) senaste sci fi-action-thriller ”Knowing”, spelar Cage astrofysikern John Koestler. Och ser man på; han är inte alls så pjåkig. Att få bevittna detta är första anledningen till att ”Knowing” är värd biljettpengarna.

Bland mutanter och missfoster är den kloförsedde Wolverine sannerligen en av de mest färgstarka. Hårig, muskulös och macho. Sinnebilden av man. När så X-Men blev biotrilogi var det bara en tidsfråga innan hårbollen Logan fick sin egen rulle. Och det är hårdexplosiv action i dess mest underhållande form.

Konspirationsjunkies får sitt lystmäte tillgodosett för här står stormaktens korridorer, invecklade vänskapsband, snygga slipsar, skarpa journalister och illvilliga konspirationer alla snyggt på rad till avtäckning. Ändå tills den sista masken snörs av och en fadd eftersmak tar vid.

J.J. Abrams lyckas med konststycket att återuppliva och uppdatera nördklassikern ”Star Trek” till vad som kan vara årets science fiction-film. Med varsamma nickningar till ursprungsfansen, en arsenal av vackra actionscener och en inspirerad ensemble når Abrams ”Star Trek” hela vägen fram.

Vad händer när du blandar extrema klasskillnader, tusenårig gammal kvinnosyn, sex, mode, musikinspiration från ”High School Musical” och Miley Cyrus? Detta blir receptet på ett mycket framgångsrikt gift riktat åt barn.

Filmen ”99 Francs” blir en reklamfilm för en antireklamkampanj. Det gör man genom att placera sig bakom fiendernas linje i form av Octave, reklamaren som sålt sitt samvete till djävulen för framgångar. Filmen, som är baserad på Frederic Beigbeder bestseller med samma namn, är en djupdykning ner i en fontän av svartmålad humor.

Judiska partisaner kämpar mot tyska ockupanter i andra världskrigets Polen. Edward Zwicks spännande krigsdrama lyfts av starka skådespelare och stämningsfullt foto.

Kate Winslet och David Kross storspelar i den här flerfaldigt Oscarnominerade historien om kärlek och skuld i andra världskrigets skugga.

”Paris” är en sevärd episodfilm med några välskapta karaktärer och vackra komponerade bilder. Tyvärr blir den stundtals för utspridd i sitt berättande för att sätta några djupare känslospår i mig.

Dö! Dö! Dö! Det är i stora drag vad ”The Haunting in Connecticut” kör på. Ett schysst upplägg men desto sämre genomförande. Visst blir man rädd men där emellan kunde det lika gärna spelas hissmusik. Det här är tråkigt, förutsägbart och ja, omedvetet roande i all sin kalkonighet.

Tonårshunken Zac Efron spelar en yngre version av Matthew Perry och lyckas nästan charma sig igenom den här rutinmässiga high school-komedin. Men bara nästan.

Det är både plågsamt och tröttsamt att ta sig igenom till andra sidan av dessa dryga två timmar av Che Guevaras sällskap, men det är också en stor del av poängen. Steven Soderberghs dubbelföreställning om Che är mer den typen av film som fängslar efteråt, än den som underhåller i stunden.