Till premissen påminner ”Vackra lögner” vagt om den svenska praktfloppen ”Att göra en pudel”, men fullt så illa blir det inte här. Inte heller blir det, trots en kämpande Audrey Tautou, särskilt näpet eller egensinnigt – utan mest bara stereotypt, konstruerat och larvigt.

Detta är inte Russell Brands finaste stund, och tur är väl det. ”Arthur” rekommenderas endast för hans hardcore-fans, eller åt människor som är lite nyfikna på det här konceptet med ”romantisk komedi i standardutförande” och gärna vill ta reda på hur en sådan kan se ut i praktiken.

Teamet bakom ”Saw”-filmerna är tillbaka och testar denna gång lyckan med hemsökta hus, en kanske inte direkt dagfärsk genre. Men trots uppenbar inspiration – och delvis plankning – av diverse skräckklassiker så hittar James Wan som i tidigare filmer sin egen, lite morbida stil och lyckas med filmens syfte – att skrämmas.

”Life as We Know It” försöker stå på två ben samtidigt. Som en romcom utan humor eller ett drama utan djup blir det varken det ena eller det andra.

Tuffa bilar, galna jakter i 200 kilometer i timmen och en numer klassisk filmmustasch. ”Nu blåser vi snuten” är en syndigt underhållande cocktail som fortfarande gör dig full av beundran.

Tribeca 2011 – Starka insatser från hyllade men aningen mindre namnkunniga skådespelare är det som fångar uppmärksamheten i ”Black Butterflies”, en film som handlar om sydafrikanska poeten Ingrid Jonkers liv. Det är bitvis svårt att ställa sig bakom Ingrids irrationella beteende, men känner med henne – gör man hela vägen.

Tribeca 2011 – ”Angels Crest” är en väldigt stark historia med bra skådespeleri från både veteraner och mer okända. Den förlorar dock lite på att ”omgjord från bok”-känslan infinner sig när många karaktärer introduceras utan att utvecklas tillräckligt och ibland saknas även förklaring till varför de fått en plats i just den här berättelsen.

Tribeca 2011 – Du behöver inte veta mycket om Carol Channing för att njuta av den här dokumentären. Kvinnan med den enorma munnen och lika stora mängden humor och energi kommer att förföra dig inom några sekunder. Sedan vill man bara ha mer.

En svenskdubbad, animerad film om leksaker som i jakt på sitt stulna hus hamnar på tokiga äventyr låter kanske inte så lockande för en vuxen publik men man ska inte döma boken efter omslaget. Det här är en av de roligaste, knäppaste och mest unika filmer man kunnat avnjuta på bio på länge.

”Mammas Comeback” är en film om att hitta sin styrka när man har tappat bort den och om hur hårt man kan behöva kämpa mot ett dåligt självförtroende. Framför allt är det en inspirerande berättelse om två kvinnors förvandling.

Ibland kan det gynna en film att titta tillbaka i tiden snarare än att försöker modernisera. ”Brighton Rock” är gjord som en klassisk ”film noir” med allt vad det innebär och är en snygg, spännande och välspelad film med en nerv som andra thrillers bara kan drömma om.

Om ”Fast & Furious 5” hade varit en kompis så hade du imponerats av hans spektakulära fysik och varit djupt tacksam över att ha honom på din sida i ett slagsmål. Du hade också sedan länge gett upp alla försök på att konversera med kompisen, och då och då behövt hjälpa till med att öppna en konservburk eller läsa något åt honom.

Tanken är att Matthew McConaughey, efter år i romcom-träsket, ska göra comeback som seriös skådespelare. Och visst funkar han oväntat bra som mordundersökande advokat men filmen i sig är en ganska simpel, enkelriktad thriller utan större överraskningar.

Tribeca 2011 – Jag hade förväntat mig mer av Vera Farmigas regidebut. Inte för att hennes skådespelartalanger säger något om hur bra hon är på att ta sig an regissörsrollen, men hon borde haft möjlighet att vänta på en riktigt bra story – och ”Higher Ground” är långt ifrån det.

Tribeca 2011 – Will Ferrell är så otroligt ofta type-castad, men i ”Stranger Than Fiction” visade det sig att det går alldeles utmärkt att ta honom på allvar på vita duken. I ”Everything Must Go” tar han ett steg till och spelar – övertygande – en riktigt tragisk karaktär.

Elva år efter premiären kan man konstatera att Ridley Scotts episka muskelbygge fortfarande med råge håller som bred filmunderhållning. Mycket vilja och en hel del själ samsas med spektakulära stridscener och idealtypisk romarjargong i en väl lång med ofta oerhört underhållande blockbuster. Det är också fint att se Joaquin Phoenix briljera utan bipolärt skägg och fejkade rapkarriärsambitioner.

Tribeca 2011 – Med många udda inslag och grepp är ”Jesus Henry Christ” en komedi som balanserar mellan det geniala och det alltför absurda.