#SFF12 – Den 2:a april 2011 spelade bandet LCD Soundsystem sin sista konsert inför ett fullsatt Madison Square Garden i New York. Bandet annonserade några månader tidigare att de skulle avsluta med en gigantisk konsert i staden där allt en gång började.

Mångmiljonären som hamnar i blåsväder både privat och ekonomiskt gestaltas trovärdigt av Richard Gere i en film som är stark som thriller, men samtidigt uppvisar oväntat mänskliga drag.

#SFF12 – ”Flight” är en film som mycket mindre handlar om den dramatiska flygkrasch den blivit omtalad för och mycket mer om en mans kamp mot sitt beroende, vilket gör den mer till ett tragiskt och välporträtterat levnadsöde än en stor ”vräka på”-rulle.

Jag hade mina farhågor. Anders Nilsson visade genom de två föregående filmerna i serien, ”De 107 patrioterna” och ”Alla råns moder”, att han med alla önskvärd tydlighet är bäst lämpad att styra skutan som är ”Johan Falk”. Så kan manusförfattare Viking Johansson (han imponerade ju inte nämnvärt med ”Spelets regler”) och regissör Richard Holm hålla det inslagna tempot uppe? Svaret kommer överraska er! Eller inte, speciellt när jag redan nu avslöjar att det doftar positivt.

Innan biopubliken terroriserades av otäcka hajar, ormar, spindlar och hundar, skrämde Mästaren slag på folk med något så simpelt som fjärderfän. Och med den effektiva bristen på musik och motiv så krävs inte direkt svaga nerver för att kasta ett extra, vakande öga mot himlen efter den här ruggiga klassikern.

Rymdsåpetrilogin ”Mass Effect” är kanske inte den största stjärnan på spelhimlen, men den lyser med en särskild glans och har en fanskara som definitivt räknas till de mest passionerade. Och såvida de nu inte avskyr karaktären James Vega så kommer de förstås att älska den här filmen lika förbehållslöst som jag.

De höga förväntningarna jag lämnade vid dörren möter mig när jag går ut ur salongen. ”Vad var det vi sa” flinar de. Och visst, de hade rätt. ”Call Girl” av Marcimain är en helt fantastisk svensk film. Det finns inget i den jag blev besviken på. Fotot, musiken och regin är så bra sammansvetsat och de tillsammans med de rakt igenom suveräna skådespelarna lyfter hantverket till helt nya svenska filmhöjder.

William Friedkins namn har väl inte haft någon större bärkraft på ganska många år nu, inte sedan ”French Connection” och ”Exorcisten” under sjuttiotalets första halva. Jag säger inte att ”Killer Joe” är filmen som kommer förändra allt men den ligger bra till för positivt surr.

Vi har sett det förr. Två personligheter som sina olikheter till trots hittar varandra så att ljuv vänskaplig musik uppstår. Här blir ändå berättelsen om relationer lite annorlunda och också på sina håll mycket bättre än det slentrianmässigt ibland kan vara, samtidigt som filmen i sin helhet skulle ha haft fördel av fler tillfällen till skratt och en mer nyanserad sidohistoria.

Svenske regissören Bo Widerberg började en gång göra en dokumentär om sin pappa Arvid. Dokumentären blev aldrig klar, men nu har Bos son Martin gjort en dokumentär om både sin pappa, sin farfar, sig själv och sina söner Joel och Morris. Resultatet är både en välgjord dokumentär och en sorts cinematisk familjeterapi.

Det är inte bara det att Q gör comeback. Många efterfrågade pusselbitar faller på sin rätta plats i ”Skyfall”, samtidigt som femtioåringen Bond och hans värld får en ordentlig uppgradering till 2012. Lagom till årets jubileum kommer filmen som rör om i spiongrytan och gör 007 cool och spännande igen.

”Skuggan av ett tvivel” är inte en av Hitchcocks mest kända filmer men väl värd att se. Enligt honom själv är det den filmen som ingen kan klaga på. I den här filmen förälskar vi oss i den mest skyldiga och charmerande mannen. Ingen är helt och hållet god eller helt och hållet ond, däri ligger det obehagliga. Det mest briljanta i filmen är hur faran tar sig in i de mest alldagliga miljöer, där vi minst anar den.

Daniel Fridells dokumentär, om två musiker med samma dröm men helt olika vision om hur de ska uppnå den, är en intressant inblick i hur det är att leva på Kuba och vilka val man ställs inför i jakten på ära och berömmelse.

#Sitges 2012 – Ibland är det läskiga på film något mycket mer simpelt än monster, zombies och spöken – nämligen en okänd galning med ett vapen. Det tar den unika lågbudgetthrillern ”Tower Block” vara på och återskapar med sin råa, brutala ton stämningen från gamla kultfilmer som John Carpenters ”Attack mot polisstation 13”.

#Sitges 2012 – Simon Pegg är tillbaka i den form han passar bäst – brittisk komedi. Han spelar Jack, en före detta barnboksförfattare som utvecklar en frenetisk paranoia när han skriver en bok om seriemördare. Inför ett möte med en Hollywood-producent tvingar han ner sig själv till en tvättstuga vilket får ödesdigra konsekvenser.

Resväska eller ledtråd? Brevkorg eller penis? Vad döljer egentligen ”The Shining” för hemligheter? Rodney Aschers dokumentär låter fansen komma till tals, eller rättare sagt: några tokbesatta individer som stirrat sig blinda på Kubricks klassiker för att hitta dolda budskap. Det är en film av fansen, om fansen, men inte så mycket för fansen.

#SFF12 – John Hawkes och Helen Hunt lyser i Oscarsvärdiga prestationer i det här verklighetsbaserade dramat om en förlamad poliopatient som vill förlora oskulden. Gripande och med ett sinne för humor, men en spretig och ojämn film gör inte historien rättvisa.