Älskar du TV-spelen och/eller första ”Silent Hill”-filmen är det här möjligtvis marginellt spännande. För alla andra är det ännu ett försök att mjölka pengar ur ett varumärke genom meningslös 3D, billiga skrämseleffekter och det vanlig hopkoket av tortyrvåld, förvridna ansikten och vitsminkade spökbarn.

#SFF12 – Carlos Reygadas fortsätter att övertyga som en konstfilmares våta dröm, men skärpan i hans senaste är endast skarp gällande fotot.

Mäktigt filmskapande blev resultatet när en hyfsat oprövad nyzeeländare fick 300 miljoner dollar och fina veteranskådisar att ställa upp i tidernas dyraste lajvspel. Manuset lämnar en del att önska, i övrigt är sagans första del tekniskt fulländad och visuellt svåröverträffad.

#SFF12 – En mindre känd Donald Trump och hans blondblekta troféfru står i centrum för den här filmen, som egentligen skulle handla om parets senaste skrytbygge: Amerikas största hus, inspirerat av det franska slottet Versailles. Det som börjar som ett avsnitt av ”Hollywoodfruar” blir snabbt en jordnära, och mer intressant, skildring av finanskrisen och några av dess offer, när lyxdrömmen rasar likt ett korthus.

#Venedig 2012 – ”Jag älskar dig, men du kan vara jävligt svår ibland” säger Helena af Sandeberg till Carolina Gynning i en av de många intressanta scenerna i ”Blondie”. Den här repliken blottlägger kärnan som resten av Jesper Ganslandts film kretsar kring, människor som älskar varandra men samtidigt i princip hatar varandra. Det här är Bergmans familjedramer, på LSD.

#SFF12 – ”Hassel – Privatspanarna” är inte en typisk polisfilm. ”Hassel – Privatspanarna” är en otypisk film överhuvudtaget. ”Hassel – Privatspanarna” är en sträv liten pärla av originalitet och djävulskap.

Om det är någon som fortfarande tvivlar – Ben Affleck kan det där med att regissera. Här visar han dessutom att han fixar andra genrer än rena kriminalthrillers. Men det betyder inte att ”Argo” saknar hög puls, utan att här dessutom finns så mycket mer att hämta.

#SFF12 – Till filmens styrkor hör riktigt duktiga unga skådespelare, fenomenala barn, och ett foto som inte värjer för krigets grymheter.

#SFF12 – Om Marilyn Monroe har det sagts mycket och tänkts ännu mer. Här är det för första gången efter hennes död som hennes egna ord genom dagboksanteckningar och gamla brev får liv. Tyvärr känns det som att tilliten till orden inte riktigt finns där, och det som var tänkt att bära dokumentären blir istället det som sänker den.

#SFF12 – Nicolas Winding Refn återvänder till sina mörka, våldsamma ”Pusher”-rötter när han producerar den här isländska thrillern om hur knarkindustrin utvecklas i Reykjaviks aggressiva kriminella värld. Vi har utan tvekan sett den naive ynglingen introduceras till våld och droger förut men det är tillräckligt snyggt, stilfullt, hårt och välspelat för att greppa tittaren.

För näst sista gången den här säsongen (och sista direkt till video – ”Kodnamn Lisa” går upp på biograferna i februari 2013) ser Johan Falk ta hand om Göteborgs skummaste klientel, och det är faktiskt lite synd. För med de senaste installationerna, denna inkluderad, känns det som om man har kommit upp i ett skönt tempo.

#SFF12 – Påhittige Michel Gondrys nya långfilm, som varken är hans bästa eller sämsta hittills, visar upp ett tvärsnitt av tonåringens universum och undersöker med driv och energi hur individen förhåller sig till individualiteten i massan.

#SFF12 – En mästerlig skildring på hur det är att växa i den undre världen, och hur länge man egentligen kan stå på toppen.

#SFF12 – Mer än fem timmar av blod, våld och gängkrig får vi i den indiska filmen ”Gangs of Wasseypur”. Inte så illa som det låter faktiskt. Filmen har sina svagheter, men lyckas ändå engagera nästan hela vägen.

#SFF12 – En direkt men fristående uppföljare till 2011 års ”Outrage”, även den visad på Stockholm filmfestival, här med en polisman från förr som nu sätter en plan i verket att spela ut kriminella klaner mot varandra. Som en del i ledet ser han till att gangstern Otomo släpps ur det fängelse han hamnade i sist. Med andra ord, Takeshi Kitano är tillbaka.

#SFF12 – ”The Central Park Five” handlar inte om en våldtäkt. Den viktiga dokumentären handlar istället om ett statligt övergrepp på fem pojkar som blev en måltavla för ett helt folks aggression mot det ökande våldet i New York på 1980-talet.

#SFF12 – En indiefilm som behandlar ett väsentligt och intressant ämne men som hade tjänat en hel del på lite längre speltid och djupare spadtag i svärtan.