Sök
Matt Johnson är ett namn att sätta på minnet. Han är både skaparen och huvudrollsinnehavaren i den här skrämmande mockumentären om hur mobbning uppmuntrar två mobbade bästisar att planera en skolmassaker. En stark filmdebut som känns i magen.
En av de absolut dyraste produktionerna i TV-historien fick också till slut se sig besegrad just på grund av dess enorma nota. HBO:s ”Rome” var älskad av både TV-publik, kritiker och några till. Tittarsiffrorna och ratingen svek aldrig, men likt kusinen ”Deadwood” (från samma kanal) blev slutligen produktionskostnaderna alldeles för höga för att hålla serien vid liv.
Denna godbit är verkligen Denis Learys serie helt och hållet – den låter Leary, den ser ut som Leary och den andas Leary. Behöver jag ens nämna att ifall man gillar Leary kommer man att älska FX:s ”Rescue Me”? På ytan ett något småskumt brandmansdrama, men serien är så mycket mer än så, trust me!
Serier och filmer som kretsar kring eller utspelar sig i fängelsemiljöer har, ursäkta uttrycket, alltid fängslat mig. Sedan finns det, som med det mesta, alltid bra och dåliga exempel. ”Prison Break” hamnar någonstans där mitt emellan, den börjar riktigt lovande, men sedan tappar den vartefter.
”Herregud, jag växte upp för fort… ” Vissa serier är för nostalgiska för att det rättvist ska gå att bedöma och sätta ett betyg. ”The O.C” är lika med perioden då jag tog studenten och lämnade barndomshemmet och gjorde mina första stapplande steg i huvudstaden. Phantom Planets låt ”California” under vinjetten är mäktig och likt all musik i serien ger den både vemod och glädje.
Sexuella perversioner, alternativa livsstilar, psykiska sjukdomar och alla sorters avvikande beteende. ”Nip Tuck” lämnar ingenting till fantasin. Att lägga sig under kniven handlar om så mycket mer än att vilja ha ett vackert yttre blir tydligt i denna dystopiska skildring av plastikkirurgi och familjerelationer.
”The Newsroom”, vars upphovsman är Aaron Sorkin har fått en del kritik för att vara pompös, moralistisk och pretentiös, vilket den ibland också är. (Recension av säsong 1-2.)
Om du är sugen på en riktigt smarrig cupcake och väljer den färggrannaste, präktigaste i utbudet och sen upptäcker att den är bakad utan smör och socker. Ungefär så kommer du känna om du saknat ”Downton Abbey” och tänker att ”Mr. Selfridge” är ett bra substitut. Mest besviken blir du när du upptäcker att körsbäret på toppen, huvudrollen, är gjort av plast. (Recension av första säsongen.)
”Modern Family” är komediserien som tog mig och resten av världen med storm. Men där jag tappat intresset och gått vidare till nyare och bättre så verkar resten av världen fortfarande vara tokiga i denna rappa och en gång så älskvärda familjekomedi. (Recension av säsong 1-4.)
2013 års stora bidrag till gangstergenren i TV-världen var onekligen Frank Darabonts noir-miniserie ”Mob City”. Förväntningarna var onekligen skyhöga, dess trailer som snurrade runt på nätet redan månader innan dess premiär fick det sannerligen att vattnas i munnen på vilken gangsterfantast som helst, naturligtvis mig själv inkluderad. Levde serien upp till sina förväntningar? (Recension av första säsongen.)
HBO-dramat ”Mildred Pierce” är en miniserie baserad på den klassiska romanen med samma namn och är en nyinspelning av filmen ”Mildred Pierce – en amerikansk kvinna” från 1945. I den spelade Joan Crawford titelrollen (en roll som gav henne en Oscar), i miniserien är det Kate Winslet som belönades med både en Emmy och Golden Globe för besväret.
När Showtime (”Homeland”, ”Weeds”, ”Dexter”) lanserar sitt senaste TV-drama står sex i centrum. ”Masters of Sex” följer verklighetens pionjärer, William Masters och Virginia Johnson, som forskade om den mänskliga sexualiteten i mitten på 1950-talet. Med ett välskrivet manus och rätt perspektiv visar ”Masters of Sex” att den har vad som krävs för att bära upp ämnet. (Recension av första säsongen.)
Mojitos sänks i en sinnessjuk takt, poliser mutas som aldrig förr och lik flyter upp på Miamis vita stränder. Dekadensen är hög när den amerikanska TV-kanalen Starz följer upp sitt vassa politiska drama ”Boss” med ytterligare en serie som höjer deras ribba.
Denna amerikanska klassiker om pojkflickan Laura Ingalls och hennes familj i den amerikanska mellanvästern under nybyggartiden kan väl ingen på riktigt ha missat? Men när man ser tillbaka på serien med mer vuxna ögon så hittar man budskap mer dolda än de tydliga moralkakor som serverades till varje avsnitt.
Tänk dig att du har en nära vän som du känt hela livet. Ni är båda närmare 30 år än 20, och det börjar bli dags att ta tag i livet. Ni måste börja följa de där drömmarna och sluta på de där lågt avlönade jobben ni ändå inte kommer att få behålla länge till. Det här har HBO gjort en TV-serie om i ”How to Make It in America”.
En skickligt skriven huvudkaraktär gör en film eller TV-serie. Det låter kanske lite förenklat men just i fallet ”House” skulle man kunna säga så för serien är så gott som en enmansshow. Hugh Lauries Dr. Gregory House ÄR serien.
Ricky Gervais parhäst Stephen Merchants USA-debut på TV-seriefronten (förutom en pytteliten roll i ”24” 2007) blev alltså i hans egen produktion ”Hello Ladies”, vilken i sin tur baserades på en av hans mest bejublade standup-shower. En riktigt trevlig och underhållande serie – synd bara att TV-publikens svek ledde till att HBO tvingades att lägga ned den redan efter en säsong. ”Hello Ladies” blev ”Goodbye Ladies” lite väl tidigt.
