Både ja och nej, skulle jag vilja lite sådär tillbakadraget svara på den frågan. Potential fanns det tveklöst massor av men så här i efterhand önskar jag nog att de hade finslipat det hela något mer. Nu är det inte kungakanalen HBO med deras enorma budgetar som ligger bakom den här produktionen, utan den mycket mindre och återhållsamma kabelkanalen TNT.
TNT har dock tidigare bevisat med en serie som ”Southland” att även de kan vara en kanal att räkna med och även ifall jag har en del invändningar mot just ”Mob City” så tycker jag ändå i slutändan att de fick till en hel del rätt också. Sedan vill jag även passa på att berömma dem för deras mod – en serie som ”Mob City” tilltalar definitivt inte den bredare massan. Faktum är att serien är ganska smal, har sin säregna och garanterat för många, svåråtkomliga stil. Alla tar inte så enkelt till sig noir-genren till sina hjärtan, det bara är så.
Då vi ändå snackar noir här kan jag väl flika in med att den biten tyckte jag de klarade av ganska så bra. Det fanns gott om neon, regn, mörker, jazz, coola killar med coola attityder, sköna damer med sluga agendor, våldsamma eldstrider och naturligtvis rök. Om det inte var smoggen som steg från Los Angeles regnpiskade fasader så var det cigarettröken som ringlade sig fram i stort sett varenda scen. En riktig mardröm för socialstyrelsen, jag tror tamejtusan att de rökte mer i ”Mob City” än vad de gör i AMC:s ”Mad Men” och bara det i sig måste ju vara något slags rekord. Ett annat plus att nämna är att det inte snålades med blodet – ifall man blev slagen, sparkad eller skjuten i ”Mob City” så blödde man faktiskt, precis som i det verkliga livet. Ett fenomen, resultat som en allt mer barnvänlig underhållningsbransch i många fall helt tycks ha glömt bort nuförtiden.
Serien behandlar alltså noir-biten väl, även attityden och känslan tyckte jag fungerade ganska bra, även ifall vissa säkert tycker att det blir för mycket, det är helt enkelt en sådan serie. Den ska vara lite over-the-top ibland, det är tanken. ”Mob City” var även i vissa bitar riktigt snygg, den är absolut inget hafsverk ifall vi ser till fotot, tidskänslan, miljöerna och så vidare, tvärtom. Problemet den dock då och då led av var rätt tunna karaktärer. Ja, detta är en pangpang-serie med killar stöpta i titan och bly, men lite mer karaktärsfördjupning hade ändå inte skadat – jag menar, vad kan egentligen bli sämre av det? Varför kan vi inte bjudas på både och?
Vad det gäller skådespelarna så var de i överlag bra, vissa till och med riktigt bra. Dessvärre så fick inte samtliga någon riktig tid att skina. Detta kan naturligtvis ha att göra med att detta är, i skrivandes stund, en miniserie på endast sex avsnitt (tre dubbelavsnitt). Här ligger nog ändå det största problemet jag hade med serien; den var alldeles för kort. Jag nämnde tidigare att den hade massor av potential, ifall de väljer att spinna vidare och fortsätta med serien, ge den en fortsättning, skulle det absolut inte förvåna mig ifall den växte sig till riktigt höga höjder.
För alla er som inte är så bekanta med ”Mob City” kan jag berätta att den främst kretsar kring den stora fejden under 40-talet mellan Los Angeles poliskår, med polischefen William H. Parker (Neal McDonough) i spetsen och den kriminella undervärlden vilken styrdes med järnhand av ökända gangsters som Mickey Cohen (Jeremy Luke) och Bugsy Siegel (Edward Burns). Mitt i detta gangsterkrig får vi huvudsakligen stifta bekantskap med polisen Joe Teague (Jon Bernthal). En snut som lever någonstans där i gråzonen, en man som plågas av sitt samvete och som långt från alltid handlar inom lagens ramar. Fler karaktärer dyker naturligtvis upp och det är också bland dessa jag tycker vi hittar de mest intressanta karaktärerna och skådespelarinsatserna. Här talar jag främst om Simon Pegg som tjallaren Hecky Nash och Robert Knepper som Sid Rothman.
Nu ska man egentligen inte jämföra, men jag tror att det nästan är omöjligt för många, inklusive mig själv, att inte ställa den här serien jämte HBO:s samtida gangster/maffiaepos ”Boardwalk Empire” och i jämförelse med just denna så ligger dessvärre ”Mob City” i lä. Man ska dock komma ihåg att ”Mob City” egentligen kör med en helt annorlunda stil och är i grunden en slags homage till gamla noir-filmer, dessa serier råkar bara ligga i samma genre. Likt FX:s ”American Horror Story”, där man kan finna små blinkningar till gamla klassiska skräckfilmer, kan man i ”Mob City” hitta minst lika många blinkningar till gamla klassiska gangsterfilmer. Detta är en medveten handling av seriens skapare Frank Darabont (”Nyckeln till frihet”, ”The Walking Dead”).
”Mob City” levde alltså för min egen del inte riktigt upp till hypen men det är inte någon dålig serie för det. Jag kan ändå med gott samvete rekommendera er att se denna, speciellt ifall genren tilltalar er. Gå in med ett öppet sinne och försök gärna att låta bli att jämföra den med en succésaga som just ”Bordwalk Empire”. Jag vet att det är svårt, detta är dock ett råd som garanterat resulterar i en angenämare upplevelse.
Som slutord får jag väl säga att jag verkligen hoppas på att TNT väljer att gå vidare med serien, för tillfället finns alltså endast en säsong på tre dubbelavsnitt, potential till stordåd finns!
”This city. So damn beautiful. But only from a distance. Up close, it’s all gutter.” – Hecky Nash
