När manusförfattaren och regissören Steve Conrad slog igenom med den udda spionserien ”Patriot” blev han snabbt något av en favorit för mig. Nu är han tillbaka med HBO Max-serien ”DTF St. Louis”, där Jason Bateman, David Harbour och Linda Cardellini spelar huvudrollerna.
I samband med premiären fick MovieZine chansen att prata med Conrad om den nya serien – och om utmaningarna med att hålla tittarna intresserade. I en tid när många tittare sitter och skrollar i mobilen samtidigt som man ”tittar” på sina tv-serier.
“DTF blir en sorts lösning”
”DTF St. Louis”-appen (som serien är delvis baserad på) kretsar kring människor som försöker skapa spänning i sina liv – genom att lova varandra ett intimt möte utan konsekvenser.
– Det börjar som en enkel idé: att ha en enda intim stund med en främling och sedan gå tillbaka till sitt vanliga liv. Men oddsen är att du tar med dig konsekvenser därifrån. Och då börjar historien egentligen.
Han beskriver serien som en berättelse om människor i medelåldern som försöker fylla tomrum i sina liv.
– De här människorna hanterar vuxenlivet. De har barn som kanske inte är lyckliga, jobb som inte är särskilt givande. Livet har blivit lugnare, mer stillastående. DTF blir en sorts lösning – men förstås inte den lösning de hoppas på.
“Kanske behöver jag en vän?”
Conrad berättar att hans kreativa process nästan alltid börjar på samma sätt.
– Jag börjar med dilemmat. Man skulle nästan kunna säga att karaktärer egentligen inte finns – de är bara dilemman.
När han hittar en konflikt som känns stark nog kan karaktärerna växa fram ur den.
– Om jag hittar ett dilemma som känns som en person, då kan jag skapa karaktärer som känns igenkännbara. I ”Patriot” var dilemmat till exempel en spion som måste lösa problem med våld – men samtidigt vill vara en folksångare och sjunga om sitt hemliga liv.
I ”DTF St. Louis” handlar dilemmat snarare om att inse att livet kanske inte är tillräckligt längre.
– Det är känslan av att se på sitt liv och tänka: ”Det här räcker inte, och jag kan inte längre låtsas att det gör det.” Kanske behöver jag en vän? Kanske vill jag känna mig attraktiv igen innan det är för sent.
“Det finns alltid en hunger”
Serien utforskar också något Conrad menar är särskilt tydligt i medelåldern.
– Det kan vara något så enkelt som att hålla någon i handen. Du kanske plötsligt inser att du inte gjort det på väldigt länge. Vad gör den sortens saknad med en människa? Och vad kan hungern efter den känslan få dig att göra?
Den sortens desperation kan leda till dåliga beslut, menar han.
– Att vilja känna sig attraktiv, att vilja bli berörd igen – efter långa perioder utan det. Den hungern kan driva människor till handlingar de senare ångrar.
”Publiken multitaskar medan de tittar“
Conrad berättar också att serien är byggd som en slags thriller – där små detaljer tidigt ska få publiken att känna att något inte riktigt stämmer.
– Vi lägger in små signaler för att få publiken att uppmärksamma detaljer. Eftersom det är en mysteriebaserad berättelse kommer vissa av dem att betyda något senare.
En modern utmaning för filmskapare är dock något helt annat.
– Man måste nästan räkna med att publiken multitaskar medan de tittar. Vi försöker få publiken att titta upp från mobilen. De är i serien en stund, sedan på sin telefon, och sedan tillbaka igen. Jag försöker göra allt jag kan för att hindra dem från att vilja göra något annat.
Skådespelarna förändrade karaktärerna
Conrad berättar också att seriens huvudrollsinnehavare bidrog mycket till hur karaktärerna utvecklades.
Om Jason Bateman säger han:
– När man ser Jason i en konflikt känns det alltid som att han är den smartaste personen i rummet. Det skapar bra spänning, för man vet att han kan hitta en väg ut ur situationen.
Linda Cardellini imponerade särskilt på honom.
– Linda kan vara många saker samtidigt. Hon kan vara den där överbekanta partnern i ett äktenskap där passionen försvunnit – men samtidigt utstråla en helt annan sorts sexualitet i en annan situation. Hon kan bära båda energierna samtidigt utan att någon av dem känns falsk.
“Sju timmar av deras liv”
Till sist hoppas Conrad att serien ska ge publiken mer än bara spänning.
– Förhoppningsvis är den underhållande på samma sätt som en Hitchcock-thriller. Men vi ber också publiken om mycket tid – sju timmar av deras liv. Då vill jag att de ska känna sig igenkända.
– Även om de sitter ensamma och tittar ska det kännas som att de delar upplevelsen med oss. Som att vi säger: Om du känner igen dig i det här, då är du inte ensam.
De tre första avsnitten av ”DTF St. Louis” finns nu tillgängliga hos HBO Max. Den första säsongen kommer att bestå av totalt sju avsnitt, med nya avsnitt varje måndag.
Läs också: David Harbour lärde sig teckenspråk utantill för nya HBO-rollen: ”Redan glömt bort allt”
Läs också: Premiär för hyllad brittisk snut-serie om deepfakes: ”Vem kan man lita på?”
Läs också: Ikonisk ”Scrubs”-karaktär hade inga repliker i manus: ”Fick hitta på det själv i stunden”
