Serier och filmer som kretsar kring eller utspelar sig i fängelsemiljöer har, ursäkta uttrycket, alltid fängslat mig. Sedan finns det, som med det mesta, alltid bra och dåliga exempel. ”Prison Break” hamnar någonstans där mitt emellan, den börjar riktigt lovande, men sedan tappar den vartefter.

”Herregud, jag växte upp för fort… ” Vissa serier är för nostalgiska för att det rättvist ska gå att bedöma och sätta ett betyg. ”The O.C” är lika med perioden då jag tog studenten och lämnade barndomshemmet och gjorde mina första stapplande steg i huvudstaden. Phantom Planets låt ”California” under vinjetten är mäktig och likt all musik i serien ger den både vemod och glädje.

”The Newsroom”, vars upphovsman är Aaron Sorkin har fått en del kritik för att vara pompös, moralistisk och pretentiös, vilket den ibland också är. (Recension av säsong 1-2.)

2013 års stora bidrag till gangstergenren i TV-världen var onekligen Frank Darabonts noir-miniserie ”Mob City”. Förväntningarna var onekligen skyhöga, dess trailer som snurrade runt på nätet redan månader innan dess premiär fick det sannerligen att vattnas i munnen på vilken gangsterfantast som helst, naturligtvis mig själv inkluderad. Levde serien upp till sina förväntningar? (Recension av första säsongen.)

HBO-dramat ”Mildred Pierce” är en miniserie baserad på den klassiska romanen med samma namn och är en nyinspelning av filmen ”Mildred Pierce – en amerikansk kvinna” från 1945. I den spelade Joan Crawford titelrollen (en roll som gav henne en Oscar), i miniserien är det Kate Winslet som belönades med både en Emmy och Golden Globe för besväret.

Mojitos sänks i en sinnessjuk takt, poliser mutas som aldrig förr och lik flyter upp på Miamis vita stränder. Dekadensen är hög när den amerikanska TV-kanalen Starz följer upp sitt vassa politiska drama ”Boss” med ytterligare en serie som höjer deras ribba.

Tänk dig att du har en nära vän som du känt hela livet. Ni är båda närmare 30 år än 20, och det börjar bli dags att ta tag i livet. Ni måste börja följa de där drömmarna och sluta på de där lågt avlönade jobben ni ändå inte kommer att få behålla länge till. Det här har HBO gjort en TV-serie om i ”How to Make It in America”.

En skickligt skriven huvudkaraktär gör en film eller TV-serie. Det låter kanske lite förenklat men just i fallet ”House” skulle man kunna säga så för serien är så gott som en enmansshow. Hugh Lauries Dr. Gregory House ÄR serien.

Ricky Gervais parhäst Stephen Merchants USA-debut på TV-seriefronten (förutom en pytteliten roll i ”24” 2007) blev alltså i hans egen produktion ”Hello Ladies”, vilken i sin tur baserades på en av hans mest bejublade standup-shower. En riktigt trevlig och underhållande serie – synd bara att TV-publikens svek ledde till att HBO tvingades att lägga ned den redan efter en säsong. ”Hello Ladies” blev ”Goodbye Ladies” lite väl tidigt.

Kombinationen av en ”Crossroads”-skådis, en medioker rappare och manusförfattaren bakom filmen ”Murder by Numbers” låter inte särskilt lockande på förhand men människorna på kabelkanalen AMC vet vad de sysslar med. ”Hell on Wheels” är en sevärd, överraskande och gedigen western-serie, dock med ett antal fatala brister.

Det är fyra av de tunga inledande orden i Kathryn Bigelows mästerliga ”The Hurt Locker” och de kan appliceras även här. I HBO:s ”Generation Kill” fokuserar man dock mer på bieffekterna av denna drog snarare än ruset, på ett alldeles enastående vis. Det är en skitig, välspelad och episk skildring av Irakkriget som läggs fram.