Danske debutregissören Max Kestner levererar ”En obekväm sanning” i ”Looper”-kostym. ”QEDA” är en ambitiös miljöthriller om tidsresor, och precis som de bästa filmerna i sci-fi-genren ger den publiken mycket att tänka på.

Filmen om USAs 36:e president premierade redan för ett år sedan på Torontos filmfestival, men har tagit tid på sig att hitta ut till biograferna. Trots att den är välgjord och tacklar ett viktigt stycke amerikansk historia, är den som helhet dessvärre ganska medioker. Woody Harrelson är dock en njutning att se i rollen som LBJ.

Mitt i finska ingenstans utvecklas en fin romans mellan en ung drömmare som längtar bort, och en flykting som hittat hem. Stillsamma dramat ”A Moment in the Reeds” kallas för en av Finlands första homofilmer, men är förhoppningsvis inte den sista.

Anmärkningsvärt usla komedier utan något som helst existensberättigande är inte så vanliga som man kan tro. ”Bad Moms 2” vill påminna om att de ändå finns, och demonstrerar sedan med all önskvärd tydlighet hur snett det faktiskt kan gå.

Regissören Yorgos Lanthimos återförenas med Colin Farrell i den lika dråpligt roliga som nattsvarta thrillern ”The Killing of a Sacred Deer”.

Varje gång det kommer en svensk komedi så föds ett hopp om att den faktiskt kanske kan vara rolig. Och varje gång den är så dålig som den här dör hoppet om att vi ska få skratta åt svensk film igen.

Äventyrarens värsta mardröm går i uppfyllelse när Daniel Radcliffe går vilse i Bolivias vilda djungel. Den sanna historien bjuder på nagelbitande spänning, även om regissören stundvis fastnar i snåriga sidospår och täta partier av klyschiga scener.

Liksom ”Hajen” lyckas ”47 Meters Down” med konststycket att förvandla den mest luttrade simmaren – eller skräcknörden – till badkruka. Inte utan brister men en ovanligt spännande film inom sin genre.

En finsk monsterfilm inspelad i Spanien? Med en rejäl glimt i ögat och ovanligt dugliga effekter så kommer den här underhållande hyllningen till 1950-talets science fiction-filmer långt.

Det är inte med mycket finess, men desto mer blod och vassa redskap, som ”Saw”-serien återvänder för ett åttonde kapitel. Tio år efter Jigsaws död dyker nya offer upp och gäckar polisen. Biopubliken kan återigen se fram emot en intensiv, men ganska korkad, tortyrskräckis. Precis som förr alltså.

Den tredje och förmodligen sista Thor-filmen är ett lekfullt och färgglatt spektakel som lämnar sina föregångare långt bak i backspegeln. En övertro på det komiska värdet i tjatig buskishumor och tokrolig dialog filar tyvärr ned helhetsintrycket.

Förvånansvärt lyckad uppföljare, vilket kanske inte säger så mycket med tanke på hur lite jag uppskattade eller ens idag minns den första filmen. ”Den stora nötkuppen 2” är en gullig men framförallt väldigt snygg animerad film med högt tempo, som faktiskt, till och med utan charmiga karaktärer, förmår underhålla från början till slut.

Woody Harrelson gör sitt livs roll i detta traditionsenliga men kraftfulla uppväxtdrama om föräldraskap, beroenden och drömmar.

I John Carroll Lynchs återhållsamma drama ”Lucky” spelar Harry Dean Stanton en 90-åring man som ställs öga mot öga med sin egen dödlighet.

Stephen Kings långnovell ”1922”, om en ranchägare plågas av skuldkänslor efter att ha mördat sin fru, är i relation till skräckmästarens övriga utgivning att betrakta som en bagatell. Nu är filmatiseringen som ingen hade bett om här – och om något så bevisar den att det inte fanns så mycket där från första början.

”Halt and Catch Fire” är en härligt tidsenlig liten pärla som bjuder på det mesta av vad man kan önska sig av en slags närhistorisk tv-serie. Vi som dessutom mer eller mindre var med under 80-talet har nog än mer att hämta.

Bland alla filmer om Sune och hans familjesemestrar är en barnfilm om mer allvarliga och viktiga ämnen en frisk fläkt inom svensk film. Någonstans känns det som om man inte vågat ta konceptet hela vägen även om det oavsett är en intressant och sevärd film.